Hällristningssafari till Glösa (och några noter om datering av hällristningar)

Brons och Blod har tidigare besökt hällristningarna vid dansarens häll och horsahallen nära Simrishamn, kiviksgraven, himmelstalund, Göinge och Tanum i Bohuslän.

Alla dessa hällristningarna har daterats till bronsåldern. Hällristningarna vid Glösa är däremot äldre. Men hur mycket äldre? Först måste vi se på hur man daterar hällristningar.

Att datera hällristningar är mycket vanskligt, och ärligt talat så är det kanske något av det svåraste man kan ge sig på att datera. Inom arkeologin kan man använda sig av olika tekniker för att datera objekt som man hittar. Men dessa tekniker är inte helt enkla att använda på just hällristningar.

För det första så vet man att objekt som hittar nedanför andra objekt, är äldre än de övre objekten. Så, om en plats har varit bebodd under lång tid så kan man se hur olika typer av objekt har hamnat under andra objekt. Genom att göra väldigt många sådana jämförelser så kan man etablera en relativ tidlinje mellan olika objekt.

När man har den relativa tidlinjen så kan man jämföra ett objekt med tidigare daterade objekt. Om de uppvisar liknande material, stil och dekorationer som andra objekt så anser man att de är samtida.

Till sist, för att etablera en objektiv tidlinje så behöver man olika typer av fysisk datering. Till exempel kan man använda årsringarna på trädetaljer för att bestämma när trä som använts i olika konstruktioner och verktyg har växt. Detta kallas för dendrokronologi. En annan teknik är C14-datering, där man jämför proportionen mellan olika kol-isotoper. Dessa två tekniker kan tillsammans kalibrera den relativa tidslinjen.

Så, vilka av dessa tekniker kan man då använda på hällristningar?

Den viktigaste metoden är att man jämför bilder på objekt som avbildas med objekt som man har hittat. Till exempel så är yxorna på yxornas häll exakta avbildningar av bronsåldersyxor som man har hittat. Även på andra hällar i södra skandinavien där man kan se vapen, så är de oftast av bronsålderstyp.

Ett undantag är bilderna nära Tanum på ryttare som bär på fyrkantiga sköldar. Denna typ av sköldar är av keltisk typ, och som vi ju vet så växte den keltiska kulturen fram från 1000 f.kr. och framåt. Alltså har man dragit slutsatsen att dessa hällristningar är från järnåldern.

En annan metod är att jämföra med vattennivån över tid. Efter att inlandsisen smälte, så började skandinavien stiga efter att ha varit nertryckt. Denna process pågår fortfarande. Därför kan man se när olika hällar har stig upp ovanför vattenytan. En sak man kan vara helt säker på är att de som gjorde ristningarna i varje fall inte ristade under vatten. På så sätt kan man i alla fall få fram ett äldsta datum för varje given hällristning.

Så, tilbaka till hällristningarna vid Glösa. Dessa är vackert placerade i ett vattenfall uppe i backarna strax norr om Storsjön.

På hällarna är 45 älgar, eller andra klövdjur avbildade. Utöver detta så finns det ett par små fyrkantiga bilder som set ut att vara nät. I vissa av älgarna är vad som ser ut att vara inälvorna avbildade.

Det finns inga av de motiv vi är vana att se från sydliga hällristningar, t.ex. skålgropar, fotsulor eller skepp. Så det är tydligt att detta var en annan kultur. Det skall dock sägas att de motiv som finns i Glösa även finns representerade längre söderut (minus inälvorna). I Himmelstalund nära Norrköping finns flera nät avbildade. Här finns även en jaktscen avbildad, men det ser ut att vara vildsvin som är villebrådet där och inte älg.

Så, hur har man då daterat hällristningarna i Glösa?

Dateringen verkar huvudsakligen vara baserad på de fångstgropar som man har hittat längre ner i backen. Dessa är av en typ som har använts för att fånga älgar, och man har daterat dem till cirka 3000 f.kr.

Denna datering är alltså inte gjord på samma sätt som de andra hällristningarna eftersom de tekniker jag beskrev ovan inte är möjliga här. Det finns inga människor eller vapen eller andra motiv som är vanliga längre söderut som skulle kunna göra det möjligt att datera Glösa-ristningarna som samtida med de sydliga ristningarna. Inte heller ligger de nära en geologiskt aktiv region där man skulle kunna ge ett äldsta datum. Så, om man ska vara lite fräck och orättvis så skulle man kunna säga att man helt enkelt har gripit efter den närmsta daterbara lämningen och sedan bara antagit att det var av samma ålder. Det ligger lite mer än så i dateringen i och med att de båda har med älgar att göra, men jämfört med många andra hällristningar så vilar dateringen här på ännu lösare grund.

Det hade till exempel varit intressant att höra vad de duktiga dokumentatörerna från Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar skulle ha att säga om teknikerna som har använts för att utföra ristningarna. Dessa har utvecklat väldigt sofistikerade tekniker där de känner på ytan av en ristning och på så sätt kan avgöra vad som tillhör och vad som inte tillhör ristningen. Kanske skulle de kunna avgöra om ristningarna i Glösa var gjorda på samma sätt som i t.ex. Bohuslän?

I Glösa har man byggt ett intressant utomhusmuseum kring tanken att det är jägarfolk som har utfört hällristningarna och grävt fångstgroparna. Detta är väl värt ett besök i sig.

Jag vill inte påstå att jag vet bättre än de experter som har utfört dateringarna, men jag vill ändå påpeka några likheter mellan dessa ristningar och de mer sydliga ristningarna och även nämna några ord om bronsåldern i Jämtland.

Hällristningarna i Glösa är placerade i ett vattenfall. Under vintern snöar de typiskt sett över, och sedan när snön smälter så hamnar de under vatten för att till sist framträda ovanför vattenytan i samband med issmältningen. Just denna tidpunkt är när älgarna börjar röra på sig för att ta sig till sina sommarbetestplatser, något som man har kunnat se på slow-tv varje vår de senaste åren. Kanske är detta deras egentliga funktion. När älgarna framträder på hällen så är det dags att bemanna fångstgroparna. En slags jakt-kalender.

Men just närheten till vatten är slående. Nästan alla hällristningar i Sverige är, eller har varit ristade alldeles i anslutning till vatten. Många är till och med ristade så att de periodvis är översköljda av vatten. Dock är det inte några andra som på samma sätt som i Glösa kopplar vattnet till objektet och tidpunkten för vattenbegjutningen.

Om man jämför motiven i Glösa med de mer sydliga hällristningarna så ser man att det saknas gudabilder och bilder på människor, verktyg och mänskliga aktiviteter. Hällristningarna i Glösa har en uppenbar funktion som jakt-kalender, som saknas längre söderut.

Det känns som att de tillhör skilda kulturer. Om de var utförda av bronsålders-jägare så borde det ha funnits några gudar avbildade. Varför inte jaktguden Ull?

Men hur kom det sig att de valde att börja utför hällristningar här, ett eller två årtusenden innan man tog upp samma tradition längre söderut? Eller är de i själva verket samtida med hällristningarna i södra skandinavien? Hur var det med bronsåldern i Jämtland?

Det visar sig att Jämtland ligger precis där den nordiska bronsåldern hade sin nordligaste utsträckning i inlandet. Hela norrlandskusten var del av den nordiska bronsåldern, men i inlandet härskade stenåldersjägarna (dessa var de riktiga urinvånarna som sedan trängdes ut och absorberades av nöt- och ren-bönder från söder respektive norr).

Man har hittat bronssvärd andra bronsföremål i Jämtland, så nordisk bronsålder var definitivt representerad där. Man har även konstaterat att Jämtland befolkades från väster av herdefolk under sen-neolitikum. Så indo-européerna har varit representerade där nästan så fort de började befolka skandinavien. Men det var inte förrän på järnåldern som det verkligen tog fart. Jämtland ser då ut att ha varit del av ett mellannorrländskt kungarike.

Man har även sett att Jämtland var del av ett handelsnätverk för flinta. Denna handel förde flinta från gruvorna i Danmark och Skåne upp längs Norska och Svenska kusterna och inåt land i höjd med Jämtland. Så kanske skulle det kunna vara så att bruket att rista på hällar var ett kulturellt utbyte från bronsåldersfolket till inlandsjägarna. Men detta skulle behöva bekräftas genom att man gjorde en detaljerad studie av de tekniker som har använts och därvid kunde konstatera att de var identiska. Det kan även vara så att utbytet har gått åt andra hållet. Man har hittat hällbilder i Göteborg som verkar likna de norrländska i motiv.