Hällristningssafari på Torhamnslandet

Bloggen har tidigare besökt hällristningar i Bohuslän, Skåne, Jämtland och Östergötland. Vi har nu utökat denna lista med Blekinge (som fortfarande är Sveriges trädgård trots vad byråkraterna säger.

Den största samlingen hällristningar i Blekinge ligger på Torhamnslandet, nordost från Karlskrona. Det finns flera hällar här, varav de flesta bara har skålgropar. Men vissa av dem har även djur, skepp och människofigurer.

Den största av hällarna är den vid Hästhällen, även kallad Horsahallen. Den består av mer än 200 figurer, och ska enligt informationstavlan ha ristats under en period av 1000 år. Själva hällen är ganska skadad, så det har antagligen funnits många fler bilder en gång i tiden.

Det som är karakteristiskt på den här hällen är de mycket speciella skeppsbilderna. På andra hällar som vi har besökt, så finns det en del skepp som är ristade i anslutning till bilder som verkar föreställa solen. Solen brukar alltså vara placerad ovanför skeppet, som om skeppet transporterade solen. Här, däremot är solen alltid ristad nära aktern, (eller fören?) på skeppen som om skeppen bogserade solen. En intressant kulturell variant…

Forskare har tolkat myten om solen på ett skepp som att det är en bild av när solen reser genom underjorden på natten, för att sedan stiga på den hästdragna vagnen på morgonen där den dras över himlen. Bland annat Åke Ohlmarks har föreslagit att det handlar om en direkt kulturell transmission. Nu senast fanns en artikel i Bohuslänningen som även togs upp av DN som hade samma innebörd, vilket Hedningen noterade.

Andra forskare har påpekat att Fenicierna reste förbi Herkules stoder och antagligen tog sig upp längs atlantkusten. Dessa skulle ha kunnat vara bärare av denna myt. Men även de som reste söderut med längs bärnstensvägarna för att byta till sig koppar och tenn borde ha kunnat komma i kontakt med denna myt.

Men, det är lite märkligt ändå, att det inte finns några hällristningar med en hästdragen solvagn. Det enda belägget vi har för denna myt är Trundholmsvagnen, och de nedskrivna myterna i Eddan. Det är lite motsägelsfullt.

Hällen ligger i en glänta i skogen, och det är några kilometer till kusten. Blekinge är så långt söderut i Sverige att man bara har mycket lite landhöjning. På SGUs kartor från 1500 resp 2000 f.kr. finns inga indikationer på att denna häll någonsin har legat vid kusten. Däremot ser den ut att ha legat vid en sjö.

Utöver de tidigare nämnda skeppen som bogserar solen, så finns det även en del bilder på djur. Men, det är ett tag sen bilderna fylldes i med färg, vilket gör att det kan vara svårt att hitta de motiv man söker. Bland annat kunde vi inte identifiera de hästar som skall ha givit upphov till namnet på hällen.

På ett av skeppen finns även en bekant figur. Nämligen en mansfigur som håller upp händerna och visar sina fingrar.

Samma figur finns även i Brastad i Bohuslän och på andra ställen, så det verkar ha varit ett känt motiv. Det är intressant i sig, att det fanns sådana återkommande motiv på flera ställen med så stort avstånd under bronsåldern. Men kanske än mer intressant är att den finns på Överhogdalstapeten! Men här rider han istället på en häst.

I sin bok “Fenrisulven ränner” skriver religionsvetaren Sture Wikman att Överhogdalstapeten beskriver scener ur Völuspa, med särskilt fokus på ragnarök.

Hans tolkning av ryttaren med händerna i luften är att det är Frej som riden in i strid mot Surt utan vapen. Till höger om honom rämnar himlen och nedanför hans häst ser man Surt själv rida över bifrost. Heimdall sitter på sin tron i Himinbjörg. Jag kan rekommendera boken.

Jag köpte den på Jamtlis museishop, som jag också kan rekommendera helhjärtat. (Jag såg till exempel inte några böcker om saker som inte hade med museet eller dess utställningar att göra.)