Hällristningssafari Himmelstalund

… och hur lika dessa ristningar är dem man hittar i Khazakhstan

Möjligheten uppenbarade sig att stanna till vid Himmelstalund utanför Norrköping och titta lite på hällristningarna där. Hela hällristningsområdet består av 7000 hällristningar, men området vi besökte är det som ligger närmast Himmelstalundsbadet. Just nu pågår O-ringen, så om man inte hittar vågen är det bara att fråga någon av alla de tusentals orienterarna i området. De borde hitta.

Den här hällen innehåller ett antal signifikanta hällristningar. Den första är en som knyter an till ett tidigare blogginlägg. Allra längst bort från badet, i norr så finns en bild på en människofigur som lyfter ett skepp på raka armar över huvudet.

En detalj med den häll är orienteringen, eller kanske snarare bristen på det samma. Hällen är ristad både i riktning mot nordost och sydväst. Alla ristningarna får släpljus på kvällen under sommaren, men det verkar vara enda gemensamma nämnaren. Förutom detta så finns det ett antal djupa skåror i hällen från istiden som är helt fyllda med ristningar.

I en sådan skåra finns en för området unik typ av ristning, nämligen nät. Det är inget jag har sett varesig i Skåne eller Bohuslän. Förutom detta är ett typiskt motiv all de vildsvin som avbildas på flera ställen. I en bild ses hur två jägare beväpnade med spjut som försöker döda en gigantisk vildsvinsgalt. Till sin hjälp har de ett antal hundar, varav en ligger skadad på marken. Ovanför ser man hur andra hundar förföljer ett streck av vildsvin på flykt. Detta är ett motiv som borde resonera väl med många när nu vildsvinet åter härskar över Sydsveriges skogar. Det visar också att den för Sverige så typiska jakten på vildsvin med drivande hund har anor ända tillbaka till bronsåldern.

I andra länder (balkan, sydamerika) används hundarna för att jaga själva viltet. Dvs. hunden ska själv, med sina tänder lägga ner vildsvinet varpå jägaren ska kasta sig över djuret med en kniv och utdela det dödande hugget. Det är inte så vi bedriver vildsvinsjakt i Sverige, och uppenbarligen inte så vi har bedrivit den sedan bronsåldern.

Det finns även en bild av en fyrhjulig vagn. Den saknar dragdjur på bilden, men man ser att hästarna ska stå till höger i bild. Bakom vagnen finns ett par vittrade bilder på skepp.

Detta påminde mig om en bild i “Ancestral Journeys” av Jean Marco (sid 139 i den utgåva jag har). Det är av en hällristning från Khazakhstan där man kan se två stridsvagnar som verkar tävla. Den främsta av dem har fyra ekrar på hjulen på samma sätt som man oftast ser här, medan den bakre har åtta ekrar per hjul. På Egyptiska bilder av stridsvagnar kan man se hur de experimenterar med olika antal ekrar och att de till slut fastnar för sex ekrar.

Det är intressant hur inte bara motiven liknar varandra mellan Östergötlands dåtida skärgårdslandskap och centralasien, men att även stilen är den samma. Det är trots allt åtminstone tusen år sedan dessa båda folk utvandrade åt var sitt håll från Ukraina. Kanske hade man ett större utbyte inte bara längs handelsrutterna till medelhavet utan även österut tillbaka till stäppen i centralasien.