Sigurd Fafnisbane

Sigurd, nere på kontinenten känd som Siegfried, är en av Nordens största hjältar. Det finns många berättelser om honom som verkar ha tillkommit under lång tid. Antagligen ändå från stenåldern fram till medeltiden. Till dessa berättelser så har även knutits olika historiska händelser.

Jag ska försöka skriva åtminstone ett par inlägg om Sigurd eftersom han är en så viktig gestalt, och dessutom försöka jämför med de hjältar som jag har skrivit om tidigare (Theseus, Bellerophon, Perseus, Herakles och Horus).

Sigurd var lärling hos en smed av dvärgsläkt som hette Regin. Regin i sin tur hade en bror som hette Fafner och en bror som hette Ótr. De hade en far som hette Hreidmar. En dag så var Oden, Loke och Höner på besök i Midgård. Efter ett tag så blev de hungriga, så en av dem fångade en utter och flådde den innan de grillade den och åt upp den.

Det bar sig inte bättre än att uttern var självaste Ótr. Så när gudarna sökte nattlogi hos Utters far och försökte betala med skinnet, så krävde han dem istället på böter för mordet på hans son. Bötern skulle betalas i form av guld som skulle räcka till att täcka utterskinnet när det låg på marken.

Hreidmar tog guldet som sitt och gav inget till sina söner, bröderna Regin och Fafner. Fafner, som var den modigare av de kvarvarande bröderna dödade sin far och tog hela guldet själv och gav inget till Regin. Istället tog han med sig allt guldet till en grott där han förvandlade sig till en drake och lade sig för att vakta guldet.

Regin, beslutade sig för att stjäla skatten från sin bror. Till sin hjälp tog han sin smedslärling Sigurd, som hade ett trasigt svärd som han ärvt av sin far. Svärdet hade Sigurd fått av gudarna och tillsammans smidde Regin och Sigurd svärdet helt igen.

Regin var som sagt inte så modig, så han lät Sigurd göra det smutsiga arbetet. Regin visste vilken väg Fafner tog till floden för att dricka, så han gjorde en grop där Sigurd fick ligga med svärdet i väntan på att Fafner skulle passera över honom när han kröp fram på magen, på drakars vis.

När drakens hjärta var rakt över Sigurd så stötte han med svärdet och allt blod rann ner över honom där han satt i gropen. Han skinn blev då hårt och fjälligt så att inget svärd kunde skada honom.

Sedan bad Regin Sigurd att grilla Fafners hjärta över en eld så att Regin kunde äta det. Men när Sigurd höll på att grilla det så råkade han bränna sig på hjärtat varvid han stoppade tummen i munnen. I och med detta fick han förmågan att förstå fågelsång.

Fåglarna berättade för Sigurd att Regin inte tänkte dela skatte med honom, utan att han tänkte döda Sigurd och behålla skatten själv. Beväpnad med sin nya kunskap, och med sitt svärd, så högg han huvudet av Regin och tog skatten själv.

Efter denna berättelse så finns det fler berättelser om Sigurd, men de tänkte jag ta upp i senare inlägg. Så här långt finns berättelsen om Sigurd och draken Fafner illustrerad på Ramsundsristningen. På den länkade sidan finns det gott om foton av hur ristningen (som är från vikingatiden och inte bronsåldern) ser ut.

Namnen i berättelsen är mycket intressanta.

• Sigurd – Sig- betyder seger och -urd (eller -vard) betyder väktare
• Ótr – Betyder givetvis utter, och nyckeln till berättelsen är att han kan förvandla sig till en utter.
• Fafner – Namnet är oklart och jag har inte lyckats hitta någon förklaring
• Regin – Regin betyder “Makterna” och är ett annat namn för Asarna

Berättelsen om Sigurd har tydliga paralleller till den återskapade Indoeuropeiska skapelsemyten.

Att Oden och två bröder (Loke är blodsbroder till Oden, Höner är också med i den triad som skapa Ask och Embla) till honom dödar ett mytologiskt väsen är kanske ett eko av berättelsen om hur Oden, Vili och Ve dödar Ymer och därigenom skapar världen. Denna triad återspeglas också i de tre bröderna Ótr, Regin och Fafner som dödar varanda.

I den andra delen av skapelsemyten så tar Trito (den tredje mannen) hjälp av stormguden för att återta sina kreatur som har blivit stulet av ett monster vid namn Nghi. Den tredje mannen i det här fallet lär då vara Sigurd, och Regin är en rest av stormguden. Även eldsoffret som etableras i och med den lyckade räden finns med i berättelsen om Sigurd när han grillar Fafners hjärta.

Samtidigt finns det skillnader i att Regin när draken är dödad försöker ta hela skatten själv, samtidigt som berättelsen om Ymer är känd ända fram till medeltiden. Så vid någon tidpunkt har de båda berättelserna fått skilda liv.

En gemensam komponent i de Grekiska berättelserna var protagonistens ungdomssynd. I fallet med Bellerophon till exempel, så mördade han en familjemedlem varför han tvingades ut i exil och sedan tvingades han utföra en lång rad farliga uppdrag ända tills han besegrade de svaga kungar som orsakade de problem som Bellerophon sedan fick lösa.

Så här långt i berättelsen om Sigurd, så saknas den komponenten. Han kommer in rätt sent i historien, efter att Ótr har blivit dödad, efter att gudarna har betalat böter och efter att Fafner har dödat sin far och tagit skatten. Först då så kommer Sigurd in i berättelsen, och han har knappast haft chansen att utföra någon ungdomssynd än.

Om det skulle finnas en parallell till de grekiska hjältarnas synd, så borde den ha skett innan Sigurd kommer till Regin. Varför har han blivit fosterson hos en dvärg? Kanske är det en del av berättelsen som har gått förlorad.

I övrigt liknar berättelsen om Sigurd mycket berättelserna om hur de grekiska hjältarna dödar ett (eller flera) mytologisk(t|a) monster. Som vi kommer att se senare så är inte berättelsen slut i och med att monstret dör och hjälten lyckas med sitt uppdrag. Liksom många av de grekiska hjältarna så går Sigurd ett tragiskt öde till mötes.