Skapelsen, igen…

Jag har skrivit om skapelseberättelsen i ett tidigare inlägg. Det var lite väl kort, och saknar en del viktiga detaljer. Jag har nu skaffat ”The Horse, the Wheel and Language” av David W. Anthony som bok, så jag kan nu återge historien i sin helhet.

I begynnelsen fanns det två bröder, tvillingar. Den ene hette Man (*Mannu på Proto-Indo-Europeiska) och den andre hette Tvilling (*Yemo). De reste genom kosmos tillsammans med en jättelik ko. Så småningom beslutade sig Man och Tvilling för att skapa den värld som vi nu lever i. För att åstadkomma detta så var Man tvungen att offra Tvilling (eller, i vissa versioner kon). Av kroppsdelarna från detta offer så skapade Man, tillsammans med de himmelska gudarna (Himmelske fader, Krigs och stormguden, de gudomliga tvillingarna), vinden, solen, månen, havet, jorden, elden och till slut alla de olika folkslagen. Man blev den första prästen, skaparen av offerriten som var grunden för världens ordning.

Efter att jorden var skapad, så gav de himmelska gudarna kreatur till den Tredje Mannen (*Trito). Men kreaturen blev förrädiskt stulna av en tre-hövdad, sex-ögd orm (*Nghi, PIE för negation). Den Tredje Mannen bad stormguden om hjälp med att få tillbaka kreaturen. Tillsammans reste de till grottan (eller berget) där monstret bodde, dödade det (eller så dödade stormguden det själv), och befriade kreaturen. *Trito blev den förste krigaren. Han återvann folkets rikedom och hans gåva av kreatur till prästerna försäkrade att gudarna fick sin del av den stigande röken från offereldarna. Detta säkerställde att cykeln av gåvor mellan människan och gudarna fortsatte.

The Horse, the Wheel and Language, David W. Anthony

Vi kan återge motsvarande namn på karaktärerna i nordisk mytologi.

  • Kon – Audhumbla
  • Man – Bure
  • Tvilling – Ymer
  • Himmelske Fader – Tyr
  • Krigs och åskguden – Tor
  • Gudomliga tvillingarna – Vile och Ve (och Oden)
  • Ormen – Midgårdsormen
  • *Trito – Tuisto?

Man kan se att något har hänt med historien på vägen från stäppen till Snorre. Audhumbla reser genom världsalltet tillsammans med Ymer, men Bure föds genom att Audhumbla slickar på fruset saltvatten. Det är inte Bure som offrar Ymer, utan hans söner som dessutom är de gudomliga tvillingarna. Tvillingarna är inte två, utan tre. Bure är inte människornas anfader, utan gudarnas.

Den andra delen av historien, med *Trito som huvudperson har jag svårt att hitta en exakt motsvarighet till. Men, många av berättelserna om Tor har liknande teman. Ofta är det jättarna som får bita i gräset.

I en tidigare källa (Germanica, Tacitus) så återges att

De hyllar med uråldriga sånger … en gud Tuisto, född av jorden, och hans son Mannus som ursprung och grundare av deras folk. Till Mannus tilldelar de tre söner, vilka har givit namn åt Ingvaeonerna när havet, folket i mitten Herminonerna och resten Istvaeoner.

Tacitus via Norse Mythology, John Lindow

Antagligen är det att sträcka det lite långt att låta Trito motsvaras av Tuisto. Kanske är det snarare någon av de tre sönerna.

Man kan se att karaktärerna delvis har bytt roller med varandra. Det har kommit till nya karaktärer, Oden har ingen motsvarighet i PIE. Men han har tagit vissa egenskaper från Himmelske Fader (”Allfader”).

Det är naturligt att det sker gradvisa förändringar när en berättelse återges under generationer. Det kan dessutom finnas många varianter av samma berättelse. Dessutom kan det vara så att den som skriver ner berättelserna missförstår, eller feltolkar, eller med vilje förvanskar en berättelse.

Snorre skrev ner Eddan cirka 1220 e.kr. när Island hade varit kristet i över 200 år. Så det hade gått sex generationer sedan Asatro kunde utövas öppet. Nästan allt vi vet om Asatro har passerat detta filter och just därför är det viktigt att läsa andra mytologier för att förstå Asatro.