Herakles, den tragiske hjälten

Vi har tidigare diskuterat Bellerophon, Theseus och Perseus. Men det finns ändå fog för åsikten att kalla Herakles för den störste bland Greklands hjältar. Liksom de andra var han son till Zeus som hade kommit till hans mor Alcmene i skepnad av hennes man, Amphitryon. Herakles hade en dödlig halvtvillingbror som hette Iphicles.

Av någon anledning så avskydde Zeus hustru Hera Herakles mer än alla de andra oäkta barnen som Zeus lämnade i sitt spår. Hon lurade Herakles på kungamakten genom att först avkräva Zeus ett löfte om att den som föddes under natten i Perseus hus skulle bli kung. Sedan fick sköt hon upp Herakles födsel genom att få barnafödandets gudinna att sitta med benen korsade på Alcmene. Samtidigt snabbade hon på födseln av en släkting till Herakles, Eurystheus så att han föddes under natten när Herakles skulle ha fötts.

Av rädsla för Hera, så lät Alcmene sätta ut Herakles för att han skulle dö. Men Athena, som var hjältarnas beskyddarinna tog sig an Herakles. Hon lät till och med Hera amma Herakles, utan att hon visste om vem det var hon ammade. Herakles sög dock så hårt att han skadade Hera som stötte honom ifrån sig. Då sprutade mjölken över himlen och vintergatan bildades.

Herakles var ingen sillstrypare

När Herakles och hans bror var åtta månader så skickade Hera två ormar in i deras barnkammare. Amphitryon grät när han såg ormarna, men Herakles grep tag i dem och ströp dem med sina bara händer.

Efter att Herakles dödade sin lärare med en Lyra så fick han straffet att leva som herde i bergen. Detta kan vara en referens till en övergångsrit liknande Agoge, eller Ulfhednaskap.

Hercles gifte sig med Megara, som var dotter till kung Creon. De fick flera söner tillsammans, och verkade leva ett lyckligt liv. Hera kunde dock inte stå ut med detta, utan förbannade Herakles med en galenskap under vilken han dödade sin fru och sina barn. När han senare fick tillbaka sitt förstånd så flydde han i förtvivlan till oraklet i Delphi för att få veta en lämplig botgörelse. Hera blandade sig även här i historien och fick oraklet att säga åt Herakles att han skulle åka till kung Eurysthenes och utför de uppdrag han gav under tio år.

Eurysthenes var Herakles ärkefiende, eftersom han hade fötts till att bli kung istället för Herakles. Därför valde han att ge Herakles tolv svåra uppdrag, och sedan när Herakles utfört dem så var Herakles tvungen att utföra två till innan han blev fri.

Jag tänkte inte gå in på varje uppdrag här, men gemensamt för dem är att de oftast handlar om att fånga, eller döda ett odjur som hotar befolkningen. Bland annat så handlar det om ett lejon, ett vildsvin och en tjur. Varje uppdrag illustrerar en av de dygder som man kan förvänta sig av en hjälte, t.ex. mod, tålamod och list.

Efter att han avtjänat sitt straff och utfört de tolv stordåden, så vandrar han runt i världen och han rågar ut för många fler äventyr. Bland annat så befriar han titanen Prometheus som gav elden och uppfinningsrikedomen till människan. I förbifarten hinner han även härja Troja, flera generationer innan Iliaden utspelar sig.

Herakles möter sitt öde på ett märkligt sätt. Han har träffat en ny kvinna vid namn Deianira, och de är ute på resa och behöver korsa en flod. Med på resan är en kentaur. När Herakles håller på att simma över floden, så försöker kentauren röva bort Deianira. Herakles ser det och skjuter honom med en pil. Innan kentauren dör, så skänker han sin blodsindränkta tröja till Deianira och lovar att den en dag kommer att väcka kärlekens låga hos hennes man.

Många år senare så får Deianira höra rykten om att Herakles har en ny kärlek. Hon ber honom därför att ta på sig tröjan. Den är dock fortfarande indränkt i kentaurens blod, och den fräter sönder Herakles kött så att han dör.

Vad som händer Herakles efter döden var föremål för en del förvirring under antiken. I senare källor så beskrivs hur Herakles, för att han var en sån utmärkt hjälte, tas upp ibland gudarnas skara på Olympos. Jämför detta med Bellerophon som föll till jorden och fick leva resten av sitt liv i förödmjukelse när han försökte flyga upp till gudarna på Pegasus.

I Iliaden däremot beskrivs hur Odysseus reser till dödsriket och där får se Herakles bland de andra döda. När åhörare hörde detta så kände de redan till att Herakles var en gud. Det var föremål för många diskussioner under antiken.

Herakles vördades som en av gudarna på många håll i Grekland, men inte överallt. På vissa ställen ansågs han bara vara en hjälte, och på ytterligare andra så hade man dubbla helgedomar. Det ena till Herakles, den gudomlige och det andra till Herakles, hjälten.

Herakles är den störste av Greklands hjältar, och utöver huvudberättelsen om hans födelse, stordåd och död, så finns det mängder av berättelser om Herakles. Romarna tog givetvis till sig Herakles, men kallade honom för Hercules, och även andra antika folk hade sina egna lokala varianter.

Det är svårt att peka på en enda av de nordiska gudarna som en parallell till Herakles. Herakles lever den andra delen av sitt liv som kringvandrande hjälte, och på det sättet liknar han kanske Oden. Men å andra sidan så är hans stora styrka hans främsta kännetecken, så på det viset liknar han Tor.

I samband med de andra hjältarna så har det varit tydligt att de har haft en ungdomssynd som har drivit dem till att utföra stordåden. Detta har ofta varit i form av ”moralkakor”. Även Herakles utför en svår synd när han dödar sin första hustru och sina söner, men det är svårt att få någon slags moralisk lärdom av detta. Det är snarare en tragedi.

Herakles återkommer som anfader till nästan alla Grekiska kungahus. Bland annat förklaras detta genom myten om Dorerna, Heracleidernas återkomst. Denna berättelse säger att Herakles ättlingar som levt i exil på balkan, vandrar in från norr och lägger under sig landet. Det finns en viss sanning i denna berättelse.

I slutet av bronsåldern i Grekland, när de mörka århundradena inleds, så minskar befolkningen drastiskt över hela Grekland och civilisationen i Mykene går under. Samtidigt sprider sig den Doriska dialekten från bergen i nordvästra Grekland och fyller ut tomrummet som bildas. Så, kanske ligger det något i detta.