Horus, Oden och Loke

Horus är en av Egyptens äldsta gudar. Genom historien så ändrade han karaktär, så man brukar tala om den äldre Horus och den yngre Horus. Den äldre Horus föddes efter en union mellan Geb (jorden) och Nut (himlen) i samband med att världen skapades. Hans storebror Osiris fick ansvar för jorden tillsammans med Isis medan Horus fick ansvar för himlen och specifikt solen.

Horus öga, med en tår

Den yngre Horus är däremot knuten till en annan version av myten. I den här versionen så regerar Isis och Osiris över världen som de har skapat. Det är en paradisisk värld. Osiris regerar över världen och lär människorna kultur och jordbruk. Han är en rättvis och omtyckt härskare.

Set, Osiris bror blir avundsjuk på Osiris popularitet. Det hjälper inte att Sets hustru, Nephtys blir förälskad i Osiris och förvandlar sig till Isis och förför Osiris. Sets hämnd är grym. Han lurar Osiris att lägga sig i en kista och när Osiris har lagt sig till rätta så stänger han locket och slänger kistan i Nilen.

Osiris hustru Isis ger sig ut för att hitta sin make, och hon lyckas hitta kistan som har flutit ner för Nilen. Hon återbördar kistan med sin döde make till sitt palats. Under tiden har Set tagit makten, men hans styre bryter mot de gamla sederna och landet faller i kaos och svält. Isis försöker återuppliva sin make, men Set som fortfarande är avundsjuk bestämmer sig för att stycka liket efter sin bror och sprider ut delarna över hela Egypten.

Isis ger sig återigen ut i landet och letar upp delarna från sin make. Hon hittar alla delar, utom just hans könsorgan som har blivit uppätet av en fisk. Hon lyckas återbörda honom till livet, men eftersom han saknar sin mandom så kan han inte regera över riket. Istället får han bli kung över dödsriket.

Innan han reser ner till dödsriket så förvandlar Isis sig till en glada och flyger över liket medan hon samlar in hans säd i sin kropp. Hon blir havande med Horus, falkguden, och efter ett långt och besvärligt havandeskap, och en lång och smärtsam förlossning så föds Horus till världen.

Horus utkämpar en strid med Set för att hämnas sin far, och för att erövra tronen. Under striden så förlorar Horus sitt öga. Han vinner dock striden och regerar som en rättvis kung över hela Egypten.

Horus öga blir en kraftfull symbol som ofta avbildas i Egypten. Det är en symbol för vaksamhet och gudomligt beskydd. Att ha ett öga som beskydd är vanligt än idag runt medelhavet och i mellanöstern. Det sägs skydda mot ”det onda ögat” och lär härröra från de mystiska Fenicierna.

I en föreläsning i Schweiz, så nämner psykiatern och självhjälpsgurun Jordan Peterson legenden om Horus. I hans återberättelse av myten så skickar Horus sitt öga till dödsriket till sin far Osiris. På detta sätt så uppnår han en högre visdom. Detta är en direkt parallell till Odens offer i Mimers brunn.

Föreläsningen som jag har länkat till ovan är väldigt värd att lyssna till. Jordan Peterson är kristen, och hans mission har varit att göra den kristna mytologin relevant och förståelig för den moderna människan. Men om man kan ser förbi detta, så är föreläsningen en utmärkt utläggning om Kaos kontra Ordning, och varför Kaos är Kvinnligt medan Ordning är Manligt.

För att summera idén ifrån föreläsningen så kan man säga att Kaos är generativt. Det vill säga att bara Kaos kan föda nya saker. Ordning å andra sidan innebär stabilitet och trygghet. Varken för mycket av det ena, eller det andra är bra.

Jag får en känsla av att nordisk mytologi beskriver detta på ett ännu bättre sätt. Asarna står för ordning och jättarna för kaos. Lokes roll bland asarna är i alla myter tvåfaldig. Dels skapar han kaos bland gudarna genom sina hyss, men samtidigt bidrar han till att asarna tillägnar sig nya, viktiga attribut.

Låt oss ta berättelsen om Sivs hår. Siv är Tors hustru. Hon är berömd för sitt vackra gyllene hår. Men en morgon vaknar hon upp och har blivit helt skallig. Det visar sig att Loke har tagit hennes hår. Tor är givetvis ursinnig och hotar att döda Loke om han inte genast återställer hennes hår. Problemet är att Loke inte kan göra detta själv.

För att undkomma Tors vrede behöver Loke hjälp av Ivaldes söner som är dvärgar och smeder. Han får dem att smida dels nytt hår till Siv, men även ett spjut till Oden (Gungnir) och ett skepp till Frej (Skidbladner). Han utmanar även två andra dvärgar, Brokkr och Sindre, att överträffa Ivaldes söner. Om de lyckas så kommer han att ge sitt huvud till dem.

Dessa dvärgar smider först galten Gyllenborst, som kan lyser i mörkret och som kan springa snabbare än någon häst. Sedan smider de guldringen Draupner som var nionde dag släpper ifrån sig åtta kopior av sig själv. Till sist så smider de en hammare till Tor.

Loke förlorar sitt vad till Brokkr och Sindre, men på en teknikalitet så får han behålla huvudet. På detta sätt bidrar Loke till att Asarna får några av sina främsta attribut.

Lokes överskridande natur kommer även fram i berättelsen om mästerbyggaren. Gudarna behöver en mur runt Asgård, och en jätte erbjuder sig att göra det mot att han får gifta sig med Freja (om han hinner klart inom en utsatt tid). Jätten har dock ett hemligt verktyg, en hingst, och han håller sånär på att lyckas bli klar i tid. Loke förvandlar sig då till ett sto och lockar iväg hingsten så att jätten inte hinner bli klar med muren. Loke blir borta under en lång tid efteråt, och när han kommer tillbaka har han med sig Sleipner, Odens åttabenta springare.

Jag tycker själv att dessa berättelser illustrerar Jordan Petersons poäng ännu bättre än det han lyckas läsa ut ur bibeln. Så, någon kanske skulle tipsa honom om att läsa Eddan?