Året med Brons och Blod 2020

Det andra året med Brons och Blod går mot sitt slut, och det är dags att summera.

Under året så har vi till dags dato publicerat 126 inlägg jämfört med 133 under 2019. Detta innebär återigen att vi har publicerat mer än två inlägg per vecka i snitt. Takten har dock varit aningen ojämn, vilket har sin förklaring i de böcker som vi har publicerat och är på väg att publicera.

I Februari publicerade vi första delen av Nordiska Hjältesagor av Kata Dalström, som nu även finns som E-bok. Arbetet fortsatte sedan med del två, som också kom ut i början av December.

Utöver detta så har vi börjat publicera Gesta Danorum på svenska och deltagit i 8 avsnitt på podcasten Lidskälv och två gånger på Tankar från Framtiden.

Inför nästa år så är ambitionen att för det första göra klart Gesta Danorum. Den är snart i tillräckligt bra form för att skicka till förlag.

Utöver detta så kommer vi att fortsätta i mångt och mycket som i år. Men kanske med mer fokus på fiktion. De skisser som vi har lagt ut om kung Gevar känns lovande, så det är förhoppningsvis något som kan hålla i ett längre format. Del 1, Del 2, Del 3. Kanske skulle detta kunna bli det första ämnet för en premiumavdelning på bloggen.

I November avslutade vi även vår medverkan på Twitter. Anledningen är att Twitter inte är rätt forum för den här sortens blogg. Vi kunde se att folk ofta klickade på like utan att sedan läsa inlägget i fråga. Detta visar på problemet med alla sociala medier, nämligen att det handlar om att visa upp en yta. Att följa rätt konton, gilla rätt inlägg och uttrycka rätt, lättsmälta och okontroversiella åsikter. Detta fenomen är genomgående, oavsett vilken världssyn man har. Twitter, där inläggen är begränsade till ett par hundra tecken kanske inte är rätt arena för en blogg där vi strävar efter att inläggen ska vara mer än 1000 ord, och att de ska uppmuntra till eftertanke och stimulera fantasin.

Vi finns fortfarande kvar på Facebook. Mestadels för att det är en effektiv marknadsföringsplattform, men även för att folk där faktiskt läser inläggen.

Försöket med Substack har hittills varit ganska lyckat, även om det har blivit en del saker som har publicerats av misstag eftersom deras användarvänlighet inte är den bästa. Det var också glädjande att de publicerade detta försvar för det fria ordet.

Ett favoritinlägg från året måste ändå vara när vi kunde avslöja att “Thor Heyerdahl hade rätt“. Via Razib Khans egen substack, så kunde jag även lyssna på nästa avsnitt av Insitome, där han intervjuar Alexander Ioannidis som är en av författarna till artikeln som vi hänvisar till i inlägget ovan. Det är mycket glädjande att de faktiskt lägger en del tid på att låta Thor Heyerdahl få credit för sin forskning, om än postumt. Mycket glädjande!