Bronsålderns religion del 3: Ull, solens härlighet

Det här är det tredje inlägget där vi försöker summera vad vi faktiskt vet om mytologi och religion under Nordisk Bronsålder. Vi tittar närmare på Ull, varför han är att betrakta som en solgud och vad som tyder på att han har varit den högste guden under Nordisk Bronsålder.

Ull är en av de mest populära nordiska gudarna. Men bara en gång om året, och bara på en specifik plats. Det handlar om Breckenridge i USA där man en gång om året håller en festival till Ull.

Tyvärr är det inte en kvarleva av en bronsålderskungs handelsresor till Nordamerika, inte heller en återfödd bronsåldersreligion, utan ett turistjippo. Det hela handlar om att Breckenridge är en skidort och att Ull sägs vara duktig på att åka skidor.

I själva verket, utanför turistbranschen så är Ullr en av de minst kända gudarna. Källmaterialet om Ull är fragmentariskt och ofta kryptiskt, så det är svårt att få ett grepp om honom. Som tur är finns det ett examensarbete på magisternivå från ett Islands universitet som sammanstället det tillgängliga materialet och som summerar olika teorier. Det är mycket läsvärt.

Ulls namn

Ull, Ullr eller kanske Ullin är härlett från protogermanska *wulþuz, ära, strålglans eller härlighet. Detta indikerar att han är en solgud.

Jan deVries hävdar även Ullr, Óðr och Njordr är baserade på en väldigt gammal ordstam och att detta indikerar att de tillhör en väldigt gammal generation av gudar.

Ull i ortnamn

Ortnamn med Ull verkar vara koncenterade till ett band från Svealand, Östra Götaland till Norge, norr om Oslo. Där finns många Ullevi, Ullunda etc. Det är intressant att notera att denna typ av namn är i stort sett helt frånvarande i Danmark och Skåne. Där finns istället namn som är associerade med Tyr.

Så, det ser ut som att det har funnits en regional skillnad i kult mellan Tyr-dyrkare och Ullr-dyrkare. Jag skall försöka avhandla Tyr i ett senare inlägg.

Det finns även ett samband mellan ortnamn baserade på Ullr och ortnamn baserade på Njord. Så mycket att man har spekulerat i att Njord en gång skulle ha varit en jordgudinna som skulle ha utgjort ett par med himmels/sol-guden Ullr.

Ull i skriftliga källor

Grimnismal

Som vi konstaterade ovan, så har Ullr en ganska undanträngd plats i Eddorna. Han nämns bara här och var, nästan i förbigående. Men det visar sig att man kan lära sig en del trots detta.

Ydalar det heter,
där Ull åt sig
har sina salar byggt;
Alvheim gåvo
gudarne till tandskänk
åt Frej i fjärran urtid.

Grimnismal – 5

Man har försökt tolka det faktum att Ullr och Frej nämns i samma vers som att de kanske till och med har varit samma gudom. Men detta är i så fall det enda hållbara beviset, så det är tveksamt.

Däremot får vi lära oss att Ullrs boning heter Ydalar. Detta betyder idegransdalarna. Eftersom man gör pilbågar av idegran, så bekräftar detta vad Snorre skriver i sin prosaiska Edda.

Nästa gång Ullr nämns i Grimnismal är unna mer intressant.

Ulls huldhet har den
och alla gudarnes,
som först med flamman tar i tu,
ty öppna bliva världar
över asars söner,
när kittlar från lågan lyftas.

Grmnismal – 42

Den här översättningen är svår att tolka. Men det har något med eld och kittlar över eld att göra. Man har försökt att tolka det som att när kittlarna som skulle finnas i huset där Grimner (Oden) är på besök sänks ner från taket så öppnas det så att Oden utsätts för Ullrs strålglans.

Men jag tror att den tolkningen missar poängen. Om vi jämför med Mariernas offerceremonier så ser vi att eld och kittlar spelar en framträdande roll. Även i Vedisk tradition spelar elden en central roll i offerceremonierna.

Låt oss därför titta på några alternativa översättningar. De spretar en hel del, från det väldigt poetiska till det mera enkla. Min tolkning baserat på dessa, och transkriberingarna överst på sidan skulle snarare vara:

Det behagar Ullr
och alla gudar
som först läggs i elden.
Ty Asars söners boningar öppnas
när kitteln lyfts från elden.

Grimnismal – 42 (egen övers.)

I den här tolkningen är det mer en beskrivning av hur och varför ett offer går till. Först slaktar man offret. De delar som skall till gudarna (ben, skinn, inälvor) läggs i elden, medan de delar som tillfaller människorna läggs i en kittel och kokas. När köttet är klart delas det kokta köttet ut bland deltagarna och man delar en måltid med Gudarna. Att Ull är den som nämns vid namn visar hur viktig han var.

Atlakvida

I Atlakvida beskrivs en ed:

Så gånge dig, Atle,
som med Gunnar du haver
eder ofta svurit
och uttalat fordom
vid sol i söder
och vid Sigtyrs berg,
vid vilobäddens rum
och vid Ulls ring!

Atlakvida – 30

Det verkar alltså som att man kan svära vid Ulls ring. Men frågan är vad Ulls ring är. Kanske är det en fysisk ring. Man har hittat ringar med mindre ringar på vid en plats som heter lilla Ullevi som ser ut att ha varit en kultplats för Ull. Det skulle också kunna syfta på solskivan.

Gesta Danorum

I Saxos ehumeriserade version av Nordisk mytologi så förekommer Ullr i kapitel tre under namnet Ollerus. Här berättas att Ollerus blir kung i Asgård när Othinus (Oden) drivs bort från landet på grund av sin otrohet med jättekvinnan Rind. Efter tio år så får Othinus komma tillbaka till Asgård och han driver då bort Ollerus till Svearike där han senare dödas av Danskarna. Detta kan tolkas som att Ullr var en Svensk gud, något som bekräftar det vi har sett från ortsnamnen.

Men, och detta är något som inte nämns i rapporten, Ullr förekommer även i Svipdagsmyten som återberättas i kapitel 5 av Gesta Danorum. Här har han namnet Roller, och agerar som följeslagare åt Svipdag. Jag har tidigare skrivit om Svipdag här.

Ull är alltså central i berättelsen om kriget mellan Asar och Vaner. Denna berättelse är den Nordiska versionen av den myt som i Grekland blev Iliaden när den gjöts i formen av slaget vid Troja.

Prosaiska Eddan

Från rapporten så får man intrycket att även om Snorre var väl medveten om existensen av en gud som hette Ull, så visste han inte mycket om honom. Det han berättar är mestadels Snorres tolkningar av olika kenningar.

Bland annat kommer tolkningen att Ullr är jaktens och skidåkningens gud härifrån. Detta verkar inte vara centrala egenskaper i de äldre berättelserna.

Summering och slutsatser

Ullr, var alltså en gång den högste guden i sitt land. Vi vet från ortsnamn att detta land omfattade Svealand, Östra Götaland och delar av Norge. Vi har sett att han var mottagare av offer som lades i elden (tillsammans med de andra Asarna).

Jag är böjd att koppla denna solgud till den omtalade solkulten som förekom under bronsåldern, och det är en slutsats som stöds i rapporten. De solhjul som man ser på hällristningar skulle då alltså kunna vara symboler för Ull.

Men det förekommer dessutom bilder av en mansfigur med sköld och pilbåge. Detta passar så väl på Ull att det är närmast omöjligt att det handlar om någon annan.

En solgud handlar om riktad uppmärksamhet. Om man inte får solens uppmärksamhet (under vintern) blir det kallt och mörkt och inget växer. Om man får solens fulla uppmärksamhet (under sommaren) riskerar allt att bli torrt och förbränt. Dyrkan av solen handlar om att få och sedan moderera solens brännande kraft. I överförd mening kan detta tolkas som solens “laserblick” som skjuter som pilar från himlen ner på jorden.

Därför är t.ex. Apollo som också är en solgud associerad med pilbåge som skjuter sjukdom med sina pilar (se Iliaden). Apollo ansågs dessutom ha en särskild koppling till Hyperboréen dit han reste på vinterhalvåret. Kanske är detta ett minne av den starka ställning som Ull hade i Norden?