Jag har tidigare skrivit om Tyr. Jag skrev då om hans ursprung i den indoeuorpeiska himmelsguden, Dyeus Phter och att han någon gång i historien fick träda tillbaka för Oden som Fadern över alla gudar.
Kanske har jag anledning av revidera denna syn på saken. I nästa inlägg kommer jag att gå in mer på detta, men först ska vi fördjupa oss ytterligare lite i Tyr.
Tyrs namn
Tyr är härlett ur proto-indoeuropeiskans *dyew som betyder gud. Även den Grekiska mytologins Zeus och Romerska mytologins Jupiter är härlett ur samma namn. Dyḗus ph₂tḗr, som betyder “den upplysta himmelens fader”. Detta har givit upphov till tolkningen att han skulle ha haft motsvarande roll i Nordisk mytologi.
Tyr har givit upphov till namnet Tisdag. Detta är en översättning från romerskans Dies Martis. Han motsvarar i denna tolkning den romerske krigsguden Mars.
Tacitus skriver om Germanerna att de säger sig härstamma från tre söner till Mannu, son av Tuisco (eller Tuisto beroende på vilket manuskript man läser). Tuisco skulle vara härlett från Tiu, det kontinentala namnet på Tyr.
De Germaner som bodde närmast Romarna under det första århundradet före kristus härledde alltså sitt ursprung från Tyr. Det är därför rimligt att anta att han var en av deras viktigaste gudar.
Tyrs roll i mytologin
Tyr har en mycket större roll i Eddorna än Ull, men han är ändå en av de mindre gestalterna. Ett anmärkningsvärt faktum är att han inte blir tilldelad någon boning i listan över gudarnas bostäder. Det är lite märkligt med tanke på hans roll som den som binder Fenrir.
Tyrs Grekiska motsvarighet är som sagt Zeus. Men jämfört med Zeus så har Tyr inte förmågan att kasta blixtar. Denna förmåga har istället tillfallit Tor i Nordisk mytologi. Kanske har Tyr haft den förmågan tidigare, eller så är det Zeus som någonstans har fått den förmågan i historien.
Zeus är också känd för sina många kvinnoaffärer. Detta är istället något som kanske mer karaktäriserar Oden, även om han inte kommer i närheten av Zeus i den här grenen.
En intressant parallell är att Tyr är den som binder Fenrir, medan Zeus är den som binder Prometheus. Prometheus motsvarighet i Norden är Loke. Nu är det inte Loke själv som binds av Tyr, utan hans avkomma Fenrir. Loke binds istället med hjälp av Odens magi. Så kanske är detta en roll som Oden har tagit över från Tyr.
Tyr deltar även i slaget vid Ragnarök. Där strider han inte mot vargen som han band, Fenrir utan mot hunden Garm. Istället står Oden mot Fenrir och förlorar efter en hård kamp.
Tyr nämns inte i Gesta Danorum, ens i förklädd form. Det är lite som att Tyr och Ull byts om. Som att när den ene äntrar scenen, så försvinner den andre. Jag vill inte därmed påstå att Tyr och Ullr är samma gud (även om det lär ha gjorts försök att göra den kopplingen). Men båda är associerade med himlen och med eder och de verkar ha fyllt samma funktion som den högste guden, men i olika geografiska områden.
Bland de Germaner som stred för Romarna var Tyr ibland känd som Mars Thincsus. Det vill säga Mars som är beskyddare av Tinget. Mars var en krigsgud i Rom, men han var samtidigt associerad med fred. Alltså var han guden som tvingade fram fred med vapenmakt. Mars Thincsus verkar alltså utöver det ha varit associerad med den lagliga makten.
Nu skall man inte dra för långtgående slutsatser från associationen med Mars. Mars hade många funktioner, men det är inte sannolikt att Tyr delade alla dem. Kanske kan man se Tyr som en Zeus som har specialiserat sig på krig.
Blogg-grannen Hedningen påtalade i en kommentar till inlägget om Ull att när Tyr och Tor besöker Tyrs föräldrar för att låna en kittel, så misslyckas Tyr med att lyfta den medan Tor lyckas. Kanske är kitteln en symbol för himlavalvet. Det är då intressant att Tyr inte kan lyfta den trots att han är en himmelsgud. Möjligen kan det vara för att Tyr är dagshimlens gud och kitteln motsvarar natthimlen. Eller så har Tor fått överta denna berättelse från Tyr.
Arkeologiska lämningar
Det är ont om arkeologiska lämningar som pekar på Tyr. Kanske beror detta på att det finns för få berättelser bevarade om honom för att man ska känna igen honom när man ser honom. Men det finns några mindre föremål som kan avbilda honom och Fenrir.
Vid Hadrianus vall mellan England och Skottland har Frisiska legosoldater lämnat efter sig ett altare tillägnat Mars Thincsus. Texten på altaret lyder:
DEO MARTI THINCSO ET DVABVS ALAISAGIS BEDE ET FIMMILENE ET N AVG GERM CIVES TVIHANTI VSLM
Tillägnat guden Mars Thincsus och de två Alaisagae, Beda och Fimmilena, och den kejsarens gudomliga ande, de Germanerna från Tuihantis som frivilligt och förtjänstfullt uppfyller sin ed.
Intressant nog så verkar Germanernas hemort “Tuihantis” vara härlett från det kontinentala namnet på Tyr, nämligen Tui.
Tyr i ortnamn
Även om Tyr förekommer i ortnamn i Norge och Sverige så är han vanligast i Danmark. På kartan nedan har vi markerat de orter som är listade på Wikipedia.
Jämfört med Ull-baserade namn så är dessa mer koncentrerade till Västra Götaland och Danmark.
Summering och slutsatser
Jag får alltid intryck av att de överlevande berättelserna inte riktigt gör Tyr rättvisa. Han har bevisligen varit en viktig gud, och i vissa områden den viktigaste. Ändå ger han ett lite sorgligt intryck när han måste offra sin hand för att binda Fenrir.
Oturligt nog så finns inte motsvarande berättelser bevarade om Tyr som det finns om Ull i Gesta Danorum. Detta är märkligt med tanke på att Tyr skulle vara Danskarnas gud, inte Ull.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.