Mari – Europas sista hedningar

Vid folkvandringstidens början var stora delar av dagens Ryssland befolkat av finsk-ugriska folk. Under folkvandringstiden började slaviska folk expandera österut från dagens Polen. De Finno-Ugriska folken pressades då norrut och österut, utom Ungrarna som hamnade ”bakom” expansionen och flyttade västerut.

Petr Vasiliev – CC BY 4.0

Det finns fortfarande många finsk-ugriska kvar inom det Ryska området. Mari-folket är ett av dessa folk, och befolkar ett område öster om Moskva. Den Ryska TV-kanalen RT har gjort ett mycket intressant reportage om hur Mari har en obruten hednisk tradition som sträcker sig tillbaka till förkristen tid, och kanske ända till bronsåldern.

Det intressanta med den här filmen är att den dokumenterar en offerritual. De offrar tama sjöfåglar (gäss, eller änder), eftersom dessa förenar de tre elementen vatten, jord och luft genom att de kan färdas genom alla tre.

Köttet kokas i stora grytor över öppen eld. Inkråmet lägger man direkt i elden och detta går till gudarna. Köttet ur grytorna äter man sedan ur gemensamma skålar. Detta liknar var man vet om bland annat Grekiska offerritualer från bronsåldern, när man lindade benen från offerdjuren i fett och sedan brände detta. Köttet grillade man sedan och åt. I den grekiska traditionen sägs ha uppstått genom att Prometeus lurade Zeus. Det framgår inte från filmen om Mari har motsvarande myt.

Själva ritualen försiggår i en helig lund, vilket är mycket likt den nordiska traditionen med offerlundar. Från olika låneord så vet man att Finno-Ugriska folk och Indoeuropeiska folk hade kontakt under en mycket tidig fas, innan indoeuropeerna började migrera västerut. Så, det är möjligt att de har lånat traditioner från varandra genom historien.

De finsk-ugriska folken i Ryssland har idag till stor del absorberats av Ryssarna. Deras språk har försvunnit, och de har mist sin kultur. Mari är undantaget i det här sammanhanget, men även de är under ett stort kulturellt tryck.

Det är därför spännande att se hur de ändå har lyckats bevara sina hedniska traditioner först under kristnandet och sedan under kommunismen.