Svipdagsmyten

En av de största hjältarna i fornnordisk mytologi var Svipdag. Trots detta var hans berättelse länge försvunnen och existerade bara i dold form i andra källor, främst Saxo Grammaticus Danska Historia, men även i Grogaldr och Fjölsvinsmal. Det är Viktor Rydbergs förtjänst att berättelsen till slut kunde återskapas i sin helhet.

Berättelsen om Svipdag börjar med att han väcker upp sin mor från de döda för att hon skall lära honom skydds-galdrar. Anledningen är att han önskar hämnas mordet på sin far, som Halfdan har utfört. Halfdan är för övrigt samma person som Kon den unge (Heimdalls son-son).

Halfdans vapen var en klubba, så för att kunna besegra honom så behövde Svipdag ett ännu kraftfullare vapen. Mån-gudinnan berättar för honom om det magiska svärd som Tjasse har smidit. Detta svärd blev stulet av Mimer som tog med sig det ut till Rimtursarnas rike. Svipdag spårar upp honom och tar svärdet som han sedan använder för att hämnas på Halfdan.

Under tiden så hade Frej och Freja blivit kidnappade av jättar. Svipdag tog på sig uppdraget att befria dem och återföra dem till gudarna. Han lyckades först befria Freja, men Frej måste befrias av sin far, Njord. Med list snarare än styrka lyckades ändå Svipdag återföra de båda vanerna.

När han har utfört sitt uppdrag så bytte han till sig Freja som sin fru mot att Frej fick det magiska svärdet. Frej skickade dock iväg Svipdag för att för hans räkning fria till Gerd. För att få henne till fru så måste Frej ge upp svärdet. (Det är enligt Rydberg detta svärd som Surtur har vid ragnarök och som han kommer att använda för att döda Frej.)

Halfdan, som Svipdag dödade i början av berättelsen hade efterlämnat två hämnare, Hadding och Guthorm. Svipdag försökte hitta dem och döda dem, men Thor placerade dem hos två jätte-bröder. Svipdag slöt fred med Guthorm, men Hadding vägrade att sluta fred.

Hadding begav sig tillsammans med en mystisk kvinna till underjorden där han lärde känna Oden som befinner sig i exil från Asgård. Oden tog med honom till landet öster om havet insvept i en filt, ridande på Sleipner. Dessvärre så berättar inte Saxo vad som händer i österlandet (inte mellanöstern, utan öster om havet), utan det enda vi får veta är att Oden gav Hadding god råd.

Därefter blev Hadding tillfångatagen av Loke som sände vilda djur mot honom. Men Hadding dödade dem ett efter ett och till slut så åt han av hjärtat från en varg varpå han fick stor visdom.

Efter dessa äventyr så var Hadding nu redo att återuppta kampen mot Svipdag. Han lyckades övertala Guthorm att hjälpa honom, och tillsammans med jättebröderna och deras dotter så anföll de Svipdag. Dessvärre så blir Hadding och hans följe besegrade av Svipdag.

Svipdag blev nu ännu mer våldsam och kaotisk och när Oden kom tillbaka till makten i Asgård så förvisades Svipdag och förvandlades till ett havs-monster. Hans hustru, Freja, följde efter honom över land och över hav men lyckades inte rädda honom. Istället mötte han Hadding som dödade honom, och till slut fick sin hämnd.

Freja Lade då en förbannelse över Hadding, som för att häva förbannelsen måste instifta ett årligt offer till Frej i Uppsala. I tumultet verkar Freja ha tappat Brisingamen, och Loke försökte stjäla det. Han utkämpade en strid med Heimdall, där båda var i skepnad av sälar. Heimdall vann striden och tog med sig smycket till Asgård och Freja.

---

Det här är en en myt, minst lika storslagen som vilken som helst av de grekiska myterna. Den är tätt knuten till myten om Asa-Vana-kriget och ger på det viset en hel del insikter i hur det förlöpte. Till exempel så får vi veta att Oden befinner sig en tid i exil i landet öster om havet. Snorre har med detta i sin prosa-Edda, han berättar även att det är Ull som då leder gudarna.

Perspektivet i berättelsen ändrar sig under berättelsens gång. Först är Svipdag hjälten och vi får följa honom när han lierar sig med Vanerna. Sedan byts perspektivet till Hadding och vi får följa hans resa till Oden i österlandet och tillbaka. Lyckan vänder fram och tillbaka och inte förrän Oden har återtagit kungamakten och Svipdag har blivit förvisad så kan Hadding få sin hämnd.

Det är en berättelse, som om den hade varit känd innan Rydberg, säkert hade kunnat bli en opera av Wagner.