Torsburgen på Gotland

Torsburgen på Gotland är Sveriges näst största fornborg, bara Halleberg i Västergötland är större. Dessa båda fornborgar delar många likheter. Båda är placerade på naturliga högplatåer, eller klintar med branta kanter, och är förstärkta på strategiska ställen med hjälp av murar.

Torsburgen ligger en bit inåt land på Östergarnslandet på Gotland. Östergarnslandet är en halvö där bland annat Klintehamn ligger, och Torsburgen är så placerad att den skyddar halvön från fastlandet (eller tvärt-om).Utöver Torsburgen, så ligger även en annan mindre fornborg (Herrgårdsklint) i samma område. Tillsammans måste de ha givit Östergarnslandet ett stort mått av trygghet från anfall från lands-sidan.

Högplatån på Torsburgen har en total yta av 1.2 kvadratkilometer, och var fram till en stor skogsbrand 1991 beväxt med tallskog. Nu beskrivs området bäst som gles tallskog, eller kanske hedlandskap beväxt med buskar. Den naturliga klippan skyddar platån till väst, norr och öst medan den i söder är avdelad med hjälp av en mycket imponerande mur.

Idag ser muren ut som ett cirka fem meter högt och sju meter tjock röse som är cirka 2 kilometer långt. De äldsta delarna av muren har daterats till tiden runt vår tideräknings början, medan den nådde sin slutgiltiga omfattning på vikingatiden. Muren var från början kallmurad, och man har restaurerat en liten del för att illustrera hur den kan ha sett ut.

Givet siffrorna ovan så består muren av cirka 70 000 kubikmeter sten, vilket borde ha en vikt av cirka 100 000 ton (1.4 ton per kubikmeter). Om man antar att en man kanske kunde stapla ett ton sten per dag så måste det ha tagit 100 000 man-dagar. Det vill säga 100 trälar under tre år. Detta är då givet att man kunde skaffa fram en oavbruten ström av sten i rätt storlek.

Att bygga en sådan här anläggning måste ha varit en betydande kostnad för ett antal personer, eller familjer med tillgång till mycket resurser. Därav kan man sluta sig till att det var väldigt viktigt för dem.

Vi har tidigare noterat att inhägnade gårdar var en viktig del av våra förfäders världsbild. Vi har gudarnas boning Asgård, människornas boning Midgård och så har vi Frejs hustru Gerd vars namn betyder just inhägnad mark (jfr. gärde, omgärdad). En av berättelserna i Eddan handlar också om hur gudarna lyckas få en jätte att bygga muren runt Asgård. Så, det måste ha funnits en sakral aspekt av att bygga murar. Man delade upp världen i en trygg, ordnad del och en otrygg, kaotisk del.

Man har inte hittat några spår av permanenta bosättningar innanför Torsburgen och man har därför dragit slutsatsen att den inte var permanent bebodd eller ens permanent bemannad. Därför tror man att den mer tjänade ett syfte som tillflyktsort än som en borg.

Denna borg verkar alltså inte ha varit en borg i en mer medeltida bemärkelse från vilken en lokal härskare har kunnat utöva makt över befolkningen utan snarare tvärt om varit en plats dit folket i området har kunnat fly under oroliga tider.

Ytan innanför burgen är så stor att man utan problem har kunnat ta med sig kreatur som har kunnat beta där under lång tid om så har behövts. De lager man hade i ladorna har man säkert också kunnat ta med sig om tillräcklig varning gavs. Det enda man inte har kunnat ta med sig var åkrarna, så man har nog fått räkna med att de brändes av frustrerade fiender.

Som nämnts ovan så är Torsburgen den näst största fornborgen i Sverige efter Halleberg i Västergötland. Överallt i norden finns fornborgar, och det verkar ha varit en viktig del i att etablera de småkungadömen som uppstod i början av järnåldern och som sedan växte genom erövring och allianser.

Förutom de två tidigare nämnda borgarna Torsburgen på Gotland och Halleberg i Västergötland så har vi Mjälleborgen på Frösön. Man har spekulerat i att Frösön var del av ett mellannorrländskt kungarike som kontrollerade handeln längs indalsälven och över fjällen till norska kusten. Denna handelsväg går tillbaka till neolitisk tid och man har sett att handelsvägar för flintredskap har gått här. Sedan har vi Omberg, som var Östergötlands svar på Halleberg och fornborgen Predikstolen som hänger samman med Svearnas uppkomst.

Kanske var det så att en viktig del av krigföringen under de första århundradena av vår tideräkning var att man kunde placera sina familjer och sina rikedomar i säkerhet medan man utförde räder mot sina motståndare. De som inte kunde göra det var tvungna att hålla många krigare hemma för att skydda dem och måste alltså ha haft en mindre andel män tillgängliga för offensiva ändamål. Om krigföringen primärt bestod i att utföra räder och att ta byte så kan det ha räckt med att ha en borg där man kunde gömma sig tillfälligt. En klippa är också en bra plats där kvinnor och barn har kunnat regna ner stenar och pilar på angripare utan att behöva utsätta sig för särskilt stor risk.

Men det som ända gjorde störst intryck när vi besökte Torsburgen var den enorma skalan av bygget. Två kilometer är en avsevärd sträcka, och i och med att skogen börjar på att växa upp på båda sidor om muren så kan man inte se längre än några hundra meter av den. Men den är ändå större än det mesta jag har sett i form av byggnadsverk. I skrivande stund har jag svårt att komma på ett enda exempel på ett byggnadsverk som är längre än två kilometer som jag har besökt.

Kanske är det aningen överdrivet, men man skulle kunna kalla det för Sveriges kinesiska mur.