Hågahögen och svearnas uppkomst

Hågahögen är Svealands rikaste bronsåldershög, och den enda i Mellansverige som kan mäta sig med de högar man har grävt ut i Danmark eller på kontinenten. Till skillnad från de danska så är det i mångt och mycket en one-off, men den innehöll fram tills den grävdes ut desto mer rikedomar. Frågan är hur det kommer sig att man samlade så mycket rikedomar i en grav, i ett område som på många sätt var perifert fram till denna tid.

Hågahögen anlades runt år 1000 f.kr., så den tillhör alltså den tid när bronsåldern på kontinenten snabbt övergick till järnålder. I Norden verkar de politiska strukturerna ha varit mera stabila, så vi lyckades skjuta på den politiska omvälvningen som skedde på kontinenten i ytterligare fem hundra år.

Man har sagt att bronsåldern fortsatte i Norden fram till cirka år 500 f.kr., men egentligen befann vi oss i ett slags mellanstadium där vi tog järnet i bruk samtidigt som vi politiskt fortfarande var organiserade i småkungadömen precis som under bronsåldern. Först när klimatet på allvar försämrades här uppe runt år 500 f.kr. bröt den gamla ordningen ihop och vi började anamma en mera decentraliserad ekonomi.

Vad fanns då inne i högen?

Högens konstruktion var också mycket komplicerad och erbjöd många tolkningsfrågor. I sammanfattning kan sägas att det i högen funnits en slags kammare av trä i vilken en stockkista stått. Från denna härrör brända människoben. Obrända, uppenbarligen märgspaltade, ben av människa har också hittats i högen och givit anledning till spekulationer om blodiga offerriter i samband med begravningen. Till gravinventariet hör en stor uppsättning av i flera fall guld- belagda föremål av brons. Dessa har inte varit med på gravbålet. Bland fynden märks ett svärd med guldornerat fäste och knapp samt fyra dubbelknappar, två rakknivar, ett par pincetter samt några bandformiga hängen.

Från Fornvännen – Jan Peder Lamm

De brända människobenen har indikerat att det var en mycket späd man, eller en kvinna som var begravd där. De övriga fynden pekar åt båda håll, så det kan vara så att graven från början var avsedd för ett par. Vem det än var som var begravd där, så var det någon väldigt betydelsefull. Och rik.

Skåne och Danmark var väldigt rika bygder under äldre bronsåldern, och det är tydligt att mycket av rikedomen kom från export av bärnsten som man antingen utvann lokalt, eller kanske kunde komma över genom handel med Baltikum.

Vi har även spekulerat här på bloggen att guld skulle ha varit Norrlands främsta handelsvara under sen-neolitikum och tidig bronsålder. Handelsvägen till Norrland verkar ha gått över bergen till Jämtland och sedan vidare ut till norrlandskusten där man kunde få tillgång till älvarna som i sin tur öppnade upp inlandet där guldet fanns.

Skåne och Danmark hade fördel av att man låg nära källorna till bärnsten och att man kontrollerade handelsvägarna genom Öresund och Bälten ut till kontinenten. Men, vad hade just området nära Uppsala för strategisk fördel som gjorde att man just där kunde samla på sig så stor rikedom under kort tid att man kunde bygga en så rik grav?

En populär förklaringsmodell i dessa tider är klimatet. Det finns nog inte ett enda historiskt skeende där man inte idag har försökt att passa in klimatförändringar som en förklaringsmodell. Men, kanske hade det en inverkan i just detta sammanhang.

Runt år 1000 f.kr. så blev klimatet kallare. Kanske var det så att handelsvägarna över bergen till Norge blev mer osäkra, och man hellre tog vägen längs kusten söderut för att komma åt handeln. På den här tiden hade man inte segel, så man var tvungen att följa kusten. Därför hade den som kontrollerade kusten möjlighet att ta ut tull, eller plundra handelsmän som reste förbi.

Men hade då inte Gotland eller i synnerhet Öland ett ännu bättre strategiskt läge? Det måste ha varit något mer som inverkade.

Uppsala ligger i änden av en vik som är förbunden med Mälaren. Mälaren i sin tur ger tillgång till Bergslagen, eller det som på vikingatiden kallades för Järnbäraland. I närheten av Hågahögen har man hittat några av Sveriges äldsta fynd av järnbearbetning från något århundrade efter att Hågahögen anlades.

Vi vet att järn måste ha varit utomordentligt värdefullt just vid den här tiden, eftersom man har hittat bronsföremål i Danmark (se figur nedan) där man har använt järn och guld i inläggningar på bladet. Guld och järn borde alltså så här tidigt i järnålderns (eller i slutet av bronsåldern om man så vill) ha varit lika värdefullt som guld.

Så, den som kontrollerade vattenvägen från Bergslagen borde alltså ha varit i en mycket gynnsam position att ta ut tull, eller åtminstone att kunna erbjuda sina tjänster som mellanhand. Söder om Hågahögen vid Mälaren finns även fornborgen Predikstolen, vars äldsta faser är cirka 200 år äldre än Hågahögen.

Kombinationen av kontroll över vattenvägen från Norrlandskusten och kontrollen över vattenvägen från Bergslagen gav alltså utmärkta förutsättningar för att samla på sig stora rikedomar. Dessa rikedomar gav också förutsättningar för att bygga en viktig kultplats som stod sig ända fram till Vikingatiden.

Med tanke på hur viktig Uppsala var för den kultiska sammanhållningen i Svealand, så får man anta att det var här som Svearna som folk uppstod. Än idag är ju Svealand i stort sett definierat av Bergslagen och området kring Uppsala (där även Stockholm räknas in).