Frigg och Freja

Frigg och Freja är de två viktigaste gudinnorna nordisk mytologi, så det finns en hel del källor om båda två. Mest om Freja, men även en hel del om Frigg. Ändå råder det en del förvirring om dem. Är det två olika gudinnor, eller är det en enda? Och varför heter de nästan samma sak? Det är lätt att vara tvärsäker i dessa frågor, men om man tar sig lite tid att stanna upp och tänka så kanske man kan lära sig något nytt.

Frigg

Namnet Frigg anses komma från ett proto-germansk ord (*Frijō) som betydde fri, eller älskad (en intressant kombination av betydelser, betyder det att den som inte är älskad inte är fri?) Det är även Frigg som har fått ge namn åt Fredag (inte Frej och inte Freja), vilket innebär att den som en gång i tiden översatte dagarnas namn från latin tyckte att hon var den bästa motsvarigheten till Venus (dies Veneris).

Källorna är ganska eniga om att hon är Odens lagliga hustru, och att hon är mor till bland andra Balder. Som mor till Balder gör hon allt för att hans drömmar inte skall gå i uppfyllelse (taget ur sitt sammanhang så låter det inget vidare). Det vill säga att hon går runt till allt som finns i världen och kräver in ett löfte att de inte skall skada hennes son. Men hennes plan misslyckas eftersom Loke ändå lyckas göra ett vapen av misteln, som borde vara omöjlig att använda för att skada någon.

I Gylfaginning får vi även veta att Frigg är mor till Tor, men det känns lite som en efterhandskonstruktion. Generellt sätt så säger de påstådda familjerelationerna sällan så mycket om gudarna i nordisk mytologi, utom när de är viktiga för myten. Ett exempel på detta är just Snorres berättelse om Balder. Tor verkar aldrig gå till Frigg för råd, eller stöd, och Frigg verkar aldrig uttrycka någon särskild omsorg om Tor. Så det känns som sagt som en efterkonstruktion.

I berättelsen om Langobardernas ursprung så hjälper hon Langbarderna att segra genom att hon säger åt de langobardiska kvinnorna att binda sitt hår framför hakan så att det ser ut som skägg. Sedan vänder hon Odens ansikte mot dem så att de är det första han ser när han vaknar, och i och med detta så tilldelar han Langobarderna segern mot deras motståndare.

I Tyskland berättas det om en gudinna som hette Holde, vilket antagligen betyder dold, eller gömd. Detta är samma namn som man i norden ger till skogsrået, huldran. Ett annat namn som ges på Frau Holde, var Perchta. Det finns många sägner om henne som liknar dem som man berättar om huldran, men det berättas även att hon leder den vilda jakten, vilket ju är Odens följe. Att sedan Oden är den som man i Tyskland har kallat för Erlkönig, och att skogsrået i norden är en slags älva binder ihop säcken på ett snyggt sätt.

Berättelsen om hur älvornas kung stjäl barn genom att rida iväg med dem på sin häst liknar berättelser om bäckahästen, eller näcken. Men i berättelsen om Svipdag så rider Oden över havet med Hadding gömd i sin mantel. När Hadding tittar ut och ser att de rider över havet så blir han förskräckt och Oden sveper då honom tätare in i manteln.

Freja

Frejas namn härleds från en proto-germanskt ord (*frawjōn) som betyder, fru (som hederstitel), eller kanske härskarinna. Eftersom Fru inte är ett namn, eller en särskilt bra beskrivning, så är frågan om detta inte egentligen är hennes riktiga namn.

Det finns en del som talar för att Freja har sitt ursprung i en gryningsgudinna liknande den sköna Helena (se Youtube-klippet som är länkat i det inlägget för en utförlig diskussion). Hennes namn borde då vara något som har med gryningen att göra. I anglosaxisk mytologi så nämns en gudinna vid namn Ostara, eller Eostre. Namnet Freja finns inte dokumenterat utanför skandinavien, vilket stärker misstanken om att hon i så fall har haft ett annat namn hos övriga germaner, kanske Eostre. Detta namn skulle passa mycket bra in på en gryningsgudinna, så kanske hennes moderna namn skulle vara Fru Öster. Ostara är associerad med våren, och vissa av påskens attribut (ägg, fjädrar och harar) kan från början ha kommit från hur man firade henne på vårdagjämningen.

Kanske på grund av detta, så är ett av hennes viktigaste attribut ett halssmycke av guld som hette Brisingamen. Om man tänker på hur solen ser ut just när den stiger upp över havet, så ser det ut som att den har ett halssmycke, så detta bekräftar bilden av Freja som en gryningsgudinna. Associationen mellan smycket och vatten stärks dessutom av att Heimdall och Loke kämpar om smycket när det har blivit stulet från Freja på en holme i form av två sälar.

Freja är syster till Frej, och dotter till Njord, och de är alla Vaner som utbyttes som gisslan i samband med att kriget mellan Asar och Vaner avslutades. Hennes bror och far gifter sig båda med jättinnor, medan Freja är gift med en mycket mystisk karaktär som kallas för Odr, som Freja gråter över vid havets strand när han är ute på sina många och långa resor. Hennes gyllene tårar landar i havet, och kanske är de dem som vi kan plocka på stränderna i form av bärnsten. I grekisk mytologi så sägs bärnsten vara Phaetons systrars tårar, som de fällde efter att Zeus hade dödat honom med en blixt. Phaeton var son till solguden, och när han fick låna sin fars solvagn så körde han så vårdslöst att han höll på att bränna upp hela världen. Därför var Zeus tvungen att döda honom.

Denne Odr har av Viktor Rydberg identifierats med Svipdag, en människa som enligt honom var en så stor hjälte att han kunde få gifta sig med en gudinna även om han inte blev odödlig själv. Och även om man kanske inte ska följa Rydberg slaviskt, så är detta generellt ansett som hans bästa rekonstruktion. En stor del av rekonstruktionen är baserad på Gesta Danorum, och detta var en inspiration till att översätta Gesta Danorum till svenska så att alla kan läsa denna mycket viktiga myt.

Freja är även åtrådd av alla. Människor, jättar och gudar, men hon är inte någon menlös prinsessa som sitter och väntar på att dessa män ska göra upp sinsemellan. När jättar Thrym har stulit Tors hammare, så kräver han att få gifta sig med Freja. Tor och Loke går till Freja och försöker övertyga henne om att gå med på bytet, men hon vägrar med rätta att vara en handelsvara.

Freja är, vilket hennes namn antyder, herre Fru i sitt eget hus, och hon tar även hälften av alla dem som dör i strid till sitt eget hus Sessrumnir. Vi får inte veta mer om denna process, men det antyder att hon spelar en lika viktig roll i livet efter detta som Oden.

Orsaker till förvirring

I den poetiska Eddan, i Lokasenna, så säger Loke till Frigg att hon alltid har varit manualen och att hon lät Odens bröder ta henne i famn. Det ges ingen förklaring till varför och inte heller står det någon annanstans i Eddan något om att Frigg skall ha varit otrogen mot Oden. Men den poetiska Eddan anses ändå ha högt bevisvärde i samband med mytologin, så finns det någon annan källa som kan berätta mer, eller bekräfta detta?

I Gesta Danorum, så finns det en möjlig förklaring. Där beskrivs hur Oden var kung i Bysantium, och att invånarna där dyrkade honom så högt att när han flyttade till norden så gjorde de en staty av guld åt honom. Frigg blev då galen av habegär över guldet att hon låg med ett par bröder som var hantverkare, och fick dem att välta statyn och stjäla guldet för att göra smycken åt henne. De blev dock upptäckta, och Oden satte upp statyn igen, men nu med ett larmsystem så att de inte skulle försöka igen.

Detta beteende liknar kanske mer Freja, eftersom hon är känd för att hon hade ett guldsmycke, som nämnts ovan. Det verkar alltså som att vissa attribut är de samma mellan dessa två gudinnor som dessutom har namn som är väldigt lika. Eller så har det varit svårt till och med för de gamla poeterna att alltid hålla isär dessa två gudinnor.

Inte ens den som översatte veckodagarna verkar ha haft det helt klart för sig, för nog är Venus mer lik Freja än Frigg? Kanske skulle det ha hetat “Frudag” istället för “Fredag”?

Orsaker till att hålla isär dem

Freja och Frigg utgör två olika arketyper.

Frigg är den mogna kvinnan, som försöker hjälpa och skydda sina barn trots att hon ibland tvingas skicka iväg dem till dödsriket på ärenden. Hon är drottning bland gudar och gudinnor, och en ärbar kvinna och trogen hustru (trots vad Lokasenna och Gesta Danorum försöker berätta för oss).

Freja å sin sida är den unga kvinnan, som är åtrådd av alla. Men hon är ändå självständig och fru över sitt eget hus. Hon är höjden av skönhet, och ungdom och liknar soluppgången särskilt på vårdagjämningen när solen stiger i hennes väderstreck.

Att slå samman dessa båda arketyper, eller att tro att de från början har varit samma, är att inte riktigt tillåta mytologin att helt beskriva verkligheten. Det är lite som att slå samman alla mellanösterns hedniska gudar till en enda (om än tre-enig) gud. Man förlorar mycket upplösning, och tvingas göra så stora generaliseringar att modellen (för mytologi är en modell av verkligheten) saknar förklaringsförmåga.