”Fennae” i Getica och i Skandinavien

Vi har tidigare skrivit om Jordanes lista över de folk som på hans tid (500-talet) bebor skandinavien. Bland dessa folk finns det tre olika folk som har ordet fennae i sitt namn. Betyder det att det bodde Finnar i Skandinavien på 500-talet? Låt oss rota lite i saken och se vad vi kan komma fram till.

Skidåkare på hällristningar från Karelen (CC-BY SA 4.0)

Först de stycken ur Getica som det handlar om:

Där finns Screrefennae, som inte söker spannmål som föda utan lever på köttet från vilda djur, och fågelägg; för det finns mycket ungt villebråd i träsken så att det räcker till för den naturliga utökningen av deras folk och för att tillfredsställa alla folkets behov. 


Bortom dessa finns Ahelmil, Finnaithae, Fervir och Gauthigoth, ett folk av modiga män som är snabba att ta till strid. 

Och bortom dessa finns Ostrogoths, Raumarici, Aeragnaricii och de fredliga Fenni, mildare än alla Scandzas invånare. Även Vinovilith liknar dem.

De första av dessa folk, Screrefennae, syftar nästan med säkerhet på Samerna. Dessa benämns på andra håll som skridfinnar, på grund av att de skrider fram, dvs. att de åker skidor.

Saxo Grammaticus har en lång utläggning om deras skicklighet på skidor. Så åtminstone under hans tid så verkar skidåkning ha varit ett utmärkande drag för Samerna. Men, det kanske bara betyder att Saxo, som bodde i det södra Skandinavien där vintrarna alltid utom under korta perioder historiskt sett har bestått av regn, dimma och enstaka snöskurar, aldrig hade sett, eller haft användning för ett par skidor.

I Norrland, där man alltid (?) har haft gott om snö, så verkar skidor alltid ha varit använda. De äldsta skidorna som man har hitta är de s.k. Kalvträsk-skidorna som har daterats till 3200 f.kr. De som bodde i området vid den tiden var antagligen släkt med dagens samer, men även med övriga skandinaviska folk i kanske lika hög grad. Som vi ska se senare så kan det i vissa fall spela större roll vad man gör än vem man är.

I det andra citatet nämns Finnaithae tillsammans med andra folk varav Gautigoth med säkerhet är Götarna (”guden Gauts (Odens) goter”). Ahelmil har varit svårt att lokalisera, men Fervir skall enligt Malte Areskougs artikel i Fornvännen från 1972 syfta på folket i Fjäre härad i Småland. Enligt samma artikel så syftar Ahelmil på ett folk som skall ha bott nära Hjälmsjön nära Örkelljunga. Rent geografiskt borde alltså Finnaithae vara de som gav upphov till namnet på den skog som delar Småland från Halland, Finnveden.

I det andra citatet nämns dels Fenni, men även ett folk som kallas för Vinovilith. De andra folken är Ostrogoths som säkert är Östgötarna, Ragnaricii antagligen syftande på Ranarike, dvs. Bohuslän och Raumarici som antagligen syftar på Romarike vilket ligger norr om Oslo i Norge.

Vissa författare har velat skicka dess folk upp i norr, och identifiera dem med Samerna (som redan nämnts under namnet Screrefennae) och Kvänerna. Men, varför man skulle göra så med Fenni och Vinovilith men inte Finnaithae är lite svårförklarligt. Så låt oss för denna diskussion anta att de har bott nära de andra folk som nämns, dvs. någonstans i dagens Värmland nära den norska gränsen.

Namnet ”finnar” på dagens folk är det som kallas för en exonym, dvs. det är ett namn som de inte använder själva, utan som andra har givit dem. Själva kallar de sitt land för Suomi, vilket är nära släkt med namnet Same för Screrefennae. På finska så är för övrigt namnet på Sverige, Ruotsi, vilket alltså också är en exonym baserat på namnet Roslagen.

Vi har alltså en lista på platser som delar vissa gemensamma drag.

Tät skog – i samband med Finnveden, norra Värmland och Finland eller Norrlands inland. Eller gränstrakter – Mellan Halland och Småland, mellan dagens Norge och Sverige (i den mån detta var en intressant distinktion runt år 550 kan man ifrågasätta), nordligaste Norrland (Screrefennae), öster om havet Finland.

Kanske är den viktigaste gemensamma faktorn just att dessa länder ligger utom räckhåll, bortom gränsen, där landet tar slut, på latin finis terra. Etymologin för ordet finis är omstridd. Wiktionary ger två förslag; antingen från PIE *dʰeygʷ- (att fästa, sätta upp) eller *bʰeyd- (att dela). Det första av dessa ord har givit upphov till det svenska ordet dike, men inte till något som liknar finis. Så om det inte handlar om ett lånord från latin, så verkar detta spår vara vara dött.

På Irland finns det en hjälte som heter Finn, eller Fionn. Hans namn betyder i stort sett ”den ljuse”, vilket snarare skulle vara motsatsen till de trakter där dessa olika fennae bor. Men, det är ändå intressant att den Irländske hjälten Finn och hans följe bodde just i gränstrakterna utanför samhället.

Till skillnad från Cú Chullainn som bodde innanför landets gränser och försvarade det där, så var Finn en som levde utanför samhället både geografiskt, legalt och socialt. Exakt hur detta ord skulle ha färdats från Irland till Skandinavien är dock oklart, så kanske är denna förklaring också osannolik. Men ändå finns det en legend om en jätte som hjälpte till att bygga kyrkor på många håll i Skandinavien, denne hjälte hette på många håll (t.ex. i Lund) just Finn, och man tror att namnet kommer från den irländske hjälten. Så kanske, kanske finns det ett korn av sanning där.

Enligt Svensk Etymologisk ordbok från 1922, så härleds namnet Finnar från ett ord för fotgängare, och skulle då syfta på folk som vandrar omkring och lever ett (semi-) nomadiskt liv, eller för att de jagar, vilket också har föreslagits. Innan skogsbrukets framväxt så var den främsta näringen i skogstrakter just jakt, så denna härledning är den som verkar mest sannolik av dem som vi har tagit upp i detta inlägg. Det stämmer dessutom mycket väl med det som Jordanes säger om Screrefennae i det första citatet ovan.

Så det verkar alltså inte finnas någon anledning att tro att alla folk som ett eller annat sätt betecknas som finnar i Getica är etniskt sett närmare besläktade med Samer eller Finnar än med Svenskar eller Norrmän. Däremot så verkar de ha delat levnadssätt och därför fått samma namn (på samma sätt som alla fotbollsspelare i Göteborg under det tidiga 80-talet fick samma namn).

Det är då intressant att läsa följande citat på svenska Wikipedia angående Samernas ursprung:

Under järnåldern beblandade sig samer även med jordbrukare med rötter i dagens Svealand och Finland. Detta tolkas som att den samiska kulturen fick sin speciella form genom den halvnomadiska renskötseln, som uppstod för omkring 2500 år sedan, snarare än genom en strikt avgränsad folkgrupp.

Så, inte nog med att Samerna fick en exonym baserat på sitt levnadssätt. De verkar dessutom ha utkristalliserat sig från övriga folk på grund just av sitt levnadssätt. Från samma källa så kan vi läsa att det samiska språket inte kom till Skandinavien förrän just runt den tidpunkt när Jordanes skrev Getica (runt 500 e.kr.), så vi vet inte vilket språk de som täljde Kalvträskskidorna talade. De lär i vart fall inte ha kallat sig själva för Samer, eftersom detta är vad de som talar Finsk-besläktade språk kallar sig själva (en endonym).

Kanske var det till och med släkt med det språk som de första jägar-samlarna i Skandinavien talade. Dessa har bidragit med DNA till alla folkslag i Norden, så vi kan alla hävda status som ur-befolkning i skandinavien.

Om så är fallet, så kanske vi kan lösa den etymologiska gåtan på ett annat sätt. Tänk om namnet Fennae inte i själva verket är en exonym (utom i fallet med Finnarna i Finland), utan en endonym på det ursprungliga jägar-samlar-språket. Och då kanske alla dessa Fennae är släkt med varandra på ett mer än trivialt sätt. DNA borde kunna ge svaret, men jag känner inte till några undersökningar av Sveriges DNA ner på så detaljerad geografisk nivå.