Skandinaviens folk enligt Jordanes, igen…

I en artikel i Fornvännen 1972 skriver Malte Areskoug om de namn som Jordanes ger på de folk som bebodde skandinavien på 500-talet e.kr. Han ger där en mycket annorlunda bild än den som delvis låg till grund för inlägget om Germanerna från Bronsålder till järnålder (även om det inte ändrar på konklusionen som sådan).

Denna artikel är intressant eftersom han ger en mer trovärdig förklaring till namnen på folken och dessutom var de kan antas ha levat. Grunden till hans analys är insikten att listan är ganska exakt ordnad som en resa från söder till norr. Lite som om en sjöfarare har suttit och ur minnet berättat om vilka folk som lever längs hans rutt söderut. Vilket antagligen var just vad han hade gjort.

Detta ger upphov till en annan bild än den från förra inlägget. Kartan innehåller en del mycket intressanta och häpnadsväckande förslag, men vi kommer till det senare.

Först nämner Jordanes screrefennae, adogit och suehans. Dessa anses bo allra längs upp i norr.

screrefennae – skridfinnarna dvs. Samerna.

adogit – som anses syfta på folket i Hålogaland. Dvs. Norge norr om Tröndelagen upp till Samernas territorium.

suehans – Svearna. Det är oklart varför de nämns tillsammans med dessa, men det kan syfta på att de bodde långt från de följande folket, där på andra sidan av halvön.

theutes – Folket vid Tjute å som är en biflod till Råån söder om dagens Helsingborg.

liothida – Folket i den ”manskapsrika borgen”, dvs. Helsingborg vid Öresunds trängsta punkt. Detta namn har givit upphov till namnet på Luggude härad och inte tvärt om.

vagoth – Folket som bor på udden vid viken. Udden syftar då på Kullahalvön som ligger söder om Skälderviken. Namnet skall tolkas som ”vag-oth” (vik-udde) och har inget med Goterna (Goth-) att göra.

bergio – folket på Bjärehalvön, bjär är gammal skånska för berg. Jämför med danskans bjerg.

hallin – folket vid Hovs hallar som ligger på norra sidan av Bjärehalvön.

helmil – folket som bor vid Örkelljunga, vid Hjälmsjön. Namnet skall vara härlett från sjöns form som liknar handtaget på en åra (jfr engelskans helm styråra). Det här är en annan lokalisering och etymologi än hos andra författare som tolkar detta som folket nära Halmstad, då i formen ahelmil.

finnaithae – Folket i finnveden. Författaren tolkar deras namn som finn-eden. Ed är en plats där man måste bära båtarna om man färdas längs ett vattendrag, jfr. Lilla Edet längs Göta älv. Den å som hänvisas till här skulle då vara Pinnån som avvattnar Hjälmsjön (se helmil) i något förvanskad form.

fervir – folket i Fjäre härad i norra Halland.

gautigoth – Götarna, närmare bestämt västgötarna. Gaut (Oden) var deras högste gud.

auragrotingas – Folket vid Örgryte, idag en stadsdel i Göteborg. Namnet skulle inte syfta på att de bodde i grottor eller gryt, utan snarare på den steniga terrängen. De bevarade avskrifterna är aningen otydliga här, men detta känns som en bättre tolkning.

Jordanes skriver sedan att längre bort än dessa så bor ”ostrogothae, raumariciae, ragnaricii, finni mitissimi”. I tur och ordning skall dessa då syfta på.

ostrogothae – Östgötarna, som i den här tolkningen bor i Skandinavien, bara lite längre bort från västkusten än gautigoth.

raumariciae – Folket i Romerike, som ligger i östra Norge, på gränsen till Värmland

ragnaricii – Folket i Ranrike, dvs. Bohuslän.

finni (mitissimi) – Ett folk som bodde mellan Sverige och Norge, de mindre/fredligare finnarna (jämfört med finnaithai ovan). Dessa finns nämnda på en karta av Adam av Bremen. Det är alltså inte samma som skrerefinnae (samerna) Jordanes nämner först tillsammans med adogit.

vinoviloth – folket i Vingulmork, dvs. längs Oslofjordens kust.

Nu kommer den här artikelns ”bombshell”, avslöjande.

suetidi – Utvandrade Svear, dvs. samma som Suehans (Svithiod). Närmare bestämt i Tjölling härad, där namnet skall komma från slutledet i Svithiod. Det sägs i andra källor att folket här dyrkade Frej, som ju var Svearnas högste gud.

dani – Ett folk som fördrev Herulerna från deras land, kommer av samma stam som suetidi. Enligt Areskoug, och andra författare skall då deras namn syfta på det lågland som ligger i inlandet nära Tjölling härad. Danakleif och Danholmen som ligger i de här trakterna kan ha bevarat folknamnet.

I gamla nordiska källor, exv. Beowulf, används ofta beteckningar som väst-daner, nord-daner och öst-daner. Danerna är det enda folk där man har känt behov av att göra detta, vilket tyder på att de har bott på flera ställen.

Danmarks kungar härledde även sitt ursprung till en kung vid namn Halfdan, vilket antas betyda halv-dansk. Vad var då den andra halvan? Det som nämns här är att de skulle kunna vara undertryckta Heruler.

Sedan fortsätter Jordanes med.

grannii – folket i Grenland.

augandzi – folket i Agder på Norges sydspets

reeuixitaii – De som bebor de yttre delarna av Rogaland.

telrugi – De Rugier som bor i inlandet.

Summering

Den här indelningen är mer logisk än den som tidigare har refererats här på bloggen. Främst eftersom den fokuserar på att bibehålla en logisk ordning och att de allra flesta av namnen faktiskt går att knyta till andra källor, exv. idag existerande ortnamn.

Jag vet däremot inte vilket genomslag denna tolkning har fått, men jag föredrar ändå denna tolkning framför den som vi tidigare har publicerat här på bloggen.

Angående namnet Danmark, så är det en lockande tolkning. Många forskare har velat härleda namnet till fornnordiska ord för dal, eller sankmark. Men det har varit svårt att kunna länka detta till någon faktisk plats. Den här tolkningen är däremot mer rimlig.

Den skulle dessutom kunna förklara varför norrmännen är så villiga att bidra med kämpar på svearnas sida i slaget vid Bråvallarna. Om vissa norrmän har haft nära släktband till svear så skulle detta kunna vara en bra förklaring, som dessutom gör den mer trovärdig rent historiskt.

En reaktion på ”Skandinaviens folk enligt Jordanes, igen…

Kommentarer inaktiverade.