Roduulf, Herulernas kung

Vi har tidigare skrivit om folken Teutoner och Cimbrer, som är två legendariska germanska (eller keltiska?) folk från folkvandringstiden. Ett annat legendariskt och lika mystiskt folk är Herulerna.

Rolf Krake sår guld på Fyrsvall (Hugo Hamilton 1830)

I det förra inlägget om Skandinaviens folk enligt Jordanes, igen… så dyker Danerna, som hos Jordanes kallas för Dani, upp på ett lite oväntat sätt. Jordanes hävdar att de härstammar från Suetonerna, som vi i det inlägget tolkade som Svear. Dessa skall ha fördrivit Herulerna från deras hemland, eller som Grimberg skriver i första bandet av Det svenska folkets underbara öden.

Detta folk skall ursprungligen ha bott på de nuvarande danska öarna men fördrivits därifrån av danerna, vilka enligt Jordanes’ uppgift voro av svensk börd. Detta har föranlett vår främste litteraturhistoriker, Schück, som kommit med flere nya, lika snillrika som djärva uppslag i vår historieforskning, till att närmare undersöka, var i vårt land man skall finna danernas hembygd; och han kommer då till den överraskande slutsatsen, att danskarne härstamma från Uppland. Sitt antagande grundar han förnämligast därpå, att sammansättningen dan- ingår i en mängd uppländska ortnamn, såsom Danmarks socken, Danderyd, vilket tidigare hetat Danarör, och Dannemora. Sedan danerna vandrat över till de öar, där herulerna bodde, och fördrivit dem, ha de överflyttat sin uppländska hembygds namn på sin nya boningsplats, alldeles som Frankrike fått sitt namn efter frankernas stam, som kom från det nuvarande tyska landet Franken. 

Carl Grimberg – Svenska folkets underbara öden, del 1

Det är svårt att bedöma om denna förklaring är bättre än den som Areskoug ger i sin artikel. Dock, så har den senare en fördel i att den bygger på att Jordanes lista över folk är (nästan helt och hållet) i ordning från söder till norr. Detta vore naturligt om de handlar om en resenär som har försökt minnas vilka folk han har passerat längs vägen och arbetat sig ”hemåt” från söder till norr.

Vem kan då denna resenär ha varit? Jordanes nämner ett namn precis i slutet av sin lista:

Furthermore there are in the same neighborhood the Grannii, Augandzi, Eunixi, Taetel, Rugi, Arochi and Ranii, over whom Roduulf was king not many years ago. But he despised his own kingdom and fled to the embrace of Theodoric, king of the Goths, finding there what he desired.

Jordanes Getica i översättning av Charles C. Mierow

Roduulf är en intressant karaktär. Jordanes säger att han för inte så länge sedan var kung över Ranii (dvs. Bohuslän) och kanske, beroende på hur man läser meningen även de andra uppräknade folken. Han skall alltså ha föraktat sitt eget kungarike så att han flydde till Theodoric. Theodoric var kung över Östrogoterna från 475 till sin död 526, och även kung över Italien från och med 493.

Järsbergsstenen, där en Erul nämns CC-BY 3.0

Man vet också att det fanns en Roduulf som var kung över Herulerna i mellersta Donau vid den här tiden. Så det ligger nära till hands att tänka sig att denne Herul är just den som har drivits från sitt land ner till Theoderics trygga famn. Det verkar naturligt att skriva så som Jordanes gör, om läsaren har förutsatts ha känt till denne Roduulf som kung över Herulerna, men att Jordanes vill tillföra att han även var kung över en samling andra folk i området innan han blev tvungen att fly. Nog kan man tänka att en kung som har drivits ifrån sitt land i ett uppror kan ha uttryckt sig nedlåtande om invånarna i det landet.

Procopius, som var ungefär samtida med Jordanes och som använder samma källor, skriver att det fanns en kung Roduulf som härskade över Herulerna vid Donau runt år 500. De besegrades av Langobarderna varvid några flydde in i Romarriket, medan andra flydde till det som Procopius kallade för Thule, dvs. det samma som Jordanes kallade för Scandza; Skandinavien.

Procopius skriver att

When the Eruli, being defeated by the Lombards in the above-mentioned battle, migrated from their ancestral homes, some of them, as has been told by me above, made their home in the country of Illyricum, but the rest were averse to crossing the Ister River, but settled at the very extremity of the world; at any rate, these men, led by many of the royal blood, traversed all the nations of the Sclaveni one after the other, and after next crossing a large tract of barren country, they came to the Varni (Or Varini, a tribe living on the coast near the mouth of the Rhine.), as they are called. After these they passed by the nations of the Dani, without suffering violence at the hands of the barbarians there. Coming thence to the ocean, they took to the sea, and putting in at Thule, remained there on the island.

And one of their most numerous nations is the Gauti, and it was next to them that the incoming Eruli settled at the time in question.

Procopius, History of the Wars, Book V – Vi

Procopius skriver Eruli och inte Heruli. Detta är en effekt av att Grekiskan undertrycker bokstaven H i början på ord, som många andra europeiska språk. Samma term, Eruli, förekommer även på runstenar i Skandinavien, så vi kan anta att dessa runstenar syftar på samma ord. Då handlar det kanske inte om folket utan snarare en militär hederstitel, en titel som i England kom att bli Earl, och i Sverige blev till Jarl.

Om man bara läser Jordanes och Procopius så är det lite svårt att förstå händelseförloppet. Hos Jordanes är Roduulf kung över bland annat Ranii men han tvingas fly därifrån. Hos Procopius tycks flykten ha gått åt andra hållet! Hos honom är det inte Dani som plågar Herulerna, utan istället Langobarderna.

Jag tvekar nästan att skriva detta, men kan det vara så att Saxo Grammaticus kommer med lösningen på detta? Han säger nämligen att Langobarderna kommer från Danmark. Kan det vara så att Jordanes i själva verket kallar Langobarderna för Dani. De båda herrarna är ju inte överens om terminologin, så kanske syftar de på samma händelse fast med olika namn?

Så, om vi antar att alla tre har rätt, så kan det ha gått till så här. Först var Roduulf kung i norden, men han föraktade Bohuslänningarna så (Ranii) att han drog ner till kontinenten. Där blev hans folk anfallna av Langobarderna (som Jordanes kallar för Dani) varvid Roduulf flyr med en del av folket till Goternas kung medan en annan del flyr till norden och bosätter sig på den skandinaviska halvön när Götarna. Det ligger då nära till hands att de bosatte sig precis där Roduulf kom ifrån, nämligen i Bohuslän.

Så långt den historiske Roduulf. Men, det finns även en annan intressant vinkel på detta, nämligen att Roduulf kan ha varit upphovet till berättelserna om den kände Danske sagokungen Rolf Krake.

Rolf krake är en mycket känd gestalt från folkvandringstiden och han nämns i Gesta Danorum, Beowulf, Skaldskaparmal, Ynglingasagan etc. och även i en saga som har fått hans eget namn. Den sistnämnda finns med i Nordiska Hjältesagor av Kata Dalström.

I denna berättas det att Rolf är son till Helge som är son till Halfdan (Danskarnas huvudpatriark). Helge är en gång ute på vikingatåg och våldtar då Saxarnas drottning som hette Oluf, hon får då en dotter Yrsa. För att hämnas på Helge, så låter hon Helge och Yrsa avla en son som fick namnet Rolf. Detta ger upphov till en situation som liknar den i den gamla sången ”I’m my own grandpa”, när Yrsa och Rolf är både syskon och mor och son, något som Saxo använder för en humoristisk poäng.

Senare i historien så drar Rolf till Uppsala för att besöka sin mor Yrsa och för att hämnas på den svenske kungen Adils som hade dödat Helge. Det som händer då är att Yrsa stjäl allt Adils guld, bland annat en stor ring av guld som kallas gör Sveagris. Men när de försöker fly så blir de tvungna att slänga ifrån sig den för att fördröja Adils, som inte kan låta bli att stanna och plocka upp den. Man sade då att Yrsa hade sått guld på Fyrisvallarna.

Jag är inte säker på att det finns mer som binder ihop dessa två gestalter än namnet. Det finns inte riktigt något i berättelsen om Rolf Krake som skulle kunna motsvara striden mot Dani/Langobarder eller att han skulle ha bott i Bohuslän, eller att han skulle ha flytt till Theoderic.