Balder och Höder – Eddorna vs. Gesta Danorum

En slående skillnad mellan Snorres prosaiska Edda och Gesta Danorum är skildringen av berättelsen om Balder och Höder. I grova drag kan man framställa det så här:

I prosaiska Eddan handlar berättelsen om hur den idealiske guden, som alla älskar, blir förrådd av Loke som lurar Balders bror Höder att döda honom genom att använda den till synes harmlösa misteln som vapen. För detta brott straffas både Höder och Loke.

I Gesta Danorum handlar det istället om en kamp mellan människan Höder och guden Balder om en kvinna vid namn Nanna. Höder måste använda tre magiska artefakter för att kunna besegra Balder; en stärkande gudaspis, ett styrkebälte och Mimers svärd. Han lyckas såra Balder så svårt i kriget att han sedermera dör av sina skador.

Man brukar säga att Eddorna är mer trovärdiga än Gesta Danorum eftersom den poetiska Eddan är förkristen och så att säga återges inom sin tradition och Snorres Prosaiska Edda är skriven för att ge en korrekt förståelse av den rika skaldekonst som baserades på liknelser från de nordiska gudaberättelserna. Saxos syfte med Gesta Danorum sägs däremot ha varit rent politiskt, och han hade därför inte samma behov, eller drivkraft att återge traditionen korrekt.

Men, kan det i själva verket vara så att just i samband med myten om Balder och Höder så är det Saxo som har övertaget?

En nyckel-skillnad är Lokes roll i dramat. Är Höder ett oskyldigt offer för Lokes ränksmideri, eller är han en aktiv part.

Jag läste en D-uppsats i religionsvetenskap “Loke – Ett justitiemord i mytologisk förklädnad” av Sara Sjödin, skrivet 2006 på Institutionen för Humaniora och Samhällsvetenskap vid Högskolan i Gävle. Här går författaren till uppsatsen igenom olika tillfällen när Loke förekommer i myterna, och som titeln antyder så påvisar hon att beläggen för att det är Loke som är drivkraften bakom Balders död är osäkra. Hennes uppsats handlar i första hand om Loke, men Baldersmyten är central för den bild vi idag har av Loke, så därför avhandlas den ingående.

I Snorres Edda, så framställs Loke genast som otvetydigt ond och förrädisk. Sjödin skriver att trots allt så är det enda belägget för att Loke skulle vara ond, som återges i Snorres Edda, just hans inblandning i mordet på Balder.

I Balders drömmar i den poetiska Eddan, så nämns inte Loke som delaktig i mordet på Balder. Det sägs bara att

Höder bär hit ned 
höge hjälten; 
han skall Balder 
till bane bliva 
och livet från Odens 
ättling röva. 
Tvungen jag talade, 
nu skall jag tiga.

…

Rind föder Vale 
i vänstersalar, 
denne Odens son kämpar, 
en enda natt gammal; 
sin hand han ej tvättar 
eller huvudet kammar, 
förr’n på bålet han lägger 
Balders fiende. 
Tvungen jag talade, 
nu skall jag tiga

Balders drömmar v. 9 och 11

och att

Rid hem nu, Oden, 
över hedern din glad. 
Männen här 
du ej mera besöke, 
förrän Loke slipper 
lös ur bojorna 
och de, som röja allt undan, 
till ragnarök komma.

Balders drömmar v. 14

Om man läser detta med Snorres Edda i huvudet så är givetvis sambandet klart mellan att Loke ligger i bojor och mordet på Balder, men om man istället läser det med Gesta Danorum som referens, så blir det snarare till en ovidkommande tidsangivelse. Det finns inget här som säger att Loke inte redan när dessa ord sägs (dvs. före mordet på Balder) ligger i bojor under jorden.

Detta är en av anledningarna till att Snorre kan ha kopplat ihop mordet på Balder med att Loke ligger bunden. Den andra är att berättelsen om Balder direkt föregår beskrivningen av Lokes straff i Valans spådom.

31. Jag såg åt Balder, 
blodige guden, 
Odens barn, 
ett öde gömmas. 
Högt över slätterna 
smal stod vuxen 
och mycket fager 
misteltenen.

32. Från det trädet, som tycktes 
en telning vara, 
ett sorgeskott blev skjutet, 
och skytten var Höder. 
Balders broder 
blev boren inom kort, 
Odenssonen stred 
blott en natt gammal.

33. Sina händer han ej tvådde, 
sitt huvud han ej kammade, 
förrän på bålet han bar 
Balders fiende. 
Men Frigg grät 
i Fensalarne 
över Valhalls ve. 
Veten I än mer och vad?

34. Då kunde fängsel man vrida 
av Vales tarmar, 
ganska fasta voro 
fjättrarne snodda.

35. I kedjor såg hon ligga 
under Kittellunden 
en led skepnad 
med Lokes drag. 
Där sitter Sigyn 
i sorg hos maken, 
föga väl till mods. 
Veten I än mer och vad?

VSp – v. 31-35

Sjödin noterar att versen som binder samman dessa båda delar är vers 34 som delvis saknas. Den är bara fyra rader, så halva versen saknas. Vad är det som säger att inte mer saknas?

Även här är Lokes roll bara implicit utifrån sammanhanget, och inte alls så explicit som i Snorres återgivning. Så, det ser alltså ut som att Snorres version står mot Saxos. De övriga attesteringarna väljer så att säga inte sida mellan dessa båda, utan är lika kompatibla oavsett vilken version man väljer.

Några frågor inställer sig nu.

Varför skulle Snorre ha återgivit en förvanskad version?

Så som Loke och Balder framställs i Snorres version, så bildar de ett par som är väldigt likt den kristne Satan och Jesus Kristus. Redan på Snorres tid (några årtionden efter Saxo), så var detta motsatspar mycket väl inpräntade i människors medvetande. Jag har tidigare skrivit om att forntidens människor tänkte mer i termer av Ordning-Kaos än Gott-Ont, och det kan vara så att Snorre här ändrar berättelsen för att bättre stämma in på den senare dikotomin. Som kanske är mer kristen än hednisk.

Om det inte är ett straff för mordet på Balder, varför straffas då Loke?

Loke utför många hyss och tricks. De flesta av dem är på ett eller annat sätt produktiva. Dvs. de får oavsedda konsekvenser som i slutänden bidrar till att gudarnas förmågor ökar. När han ställer till tävling mellan två släkten av dvärg-smeder så får det som bieffekt att Tor får sin hammare, Oden sitt spjut, Frej sitt skepp osv. När han lurar en jätte att bygga muren runt Midgård så får detta som bieffekt att han blir mor till Sleipner. Han hjälper till vid Frejs frieri och är helt lojal när Tor reser till Utgårdalokes land.

Så, är detta något som skulle kunna ha bidragit till hans straff? Knappast. Det måste ha varit något mer allvarligt.

Om vi tittar på hans närmaste motsvarighet i Grekisk mytologi, Prometheus, som straffas på ett mycket liknande sätt. Istället för att bindas i underjorden och ha etter droppandes över sig, så binds Prometheus på ett berg i Kaukasus där en örn varje dag äter upp hans lever. Prometheus missgärning? Han gav människorna elden.

Sjödin nämner också Hermes, som är en trickster i Grekisk mytologi. Men han blir såvitt jag kan se aldrig straffad för sina hyss.

Ytterligare en ledtråd, och kanske är detta den bästa, är veckodagarna. I Grekland är Lördag uppkallad efter Kronos, och i Rom var den uppkallad efter Saturnus. Kronos / Saturnus tillhörde Titanernas släkte (liksom Prometheus) och han var far till Zeus / Jupiter. Zeus och de andra Olympierna besegrade Titanerna i ett stort krig vid tidernas begynnelse och stängde in dem i underjorden.

“Grejen är” att Lördag mycket väl skulle kunna vara uppkallad efter Loke, som då skulle kunna vara en motsvarighet till Kronos / Saturnus i nordisk mytologi. Han skulle alltså tillhöra en tidigare generation än Oden, och kanske vara en bror till Bure, Odens far och kanske skulle han vara tätare knuten till jättarna.

En annan tolkning är att Loke skulle kunna vara en av vanerna. Som vi skriver i ett annat inlägg, så har Vanerna en annan relation till Jättarna än vad Asarna har. Medan Asarna och Jättarna hela tiden strider med varandra, så tar sig Vanerna (i de två fall som återberättas) hustrur från jättarna. Faktum är att det av allt att döma är detta som är upprinnelsen till kriget mellan Asar och Vaner.

Så, det skulle alltså kunna vara så att Loke är delaktig i kriget mellan Asar och Vaner, och att det är detta som är anledningen till hans straff. Det skulle i så fall passa bättre in på hans roll som härförare för Muspels skaror. Men det skulle givetvis påverka kronologin över Lokes liv, dock inte på något katastrofalt sätt.

Jag tvekar fortfarande efter att ha skrivit detta om denna nya tolkning är 100% korrekt. Mytologi är litteratur, och en trovärdig mytologi måste ha trovärdiga karaktärer. Loke är en trovärdig karaktär i Snorres återgivning, men det är bekymmersamt att det finns två motstridiga narrativ där de oberoende källorna kan ansluta sig lika väl till båda två.

Sedan tror jag inte att man ska vara så snabb att avfärda Dumezil som Sjödin är i sin uppsats. Indoeuorpeernas fotspår finns överallt i båda dessa berättelserna, och då har jag inte ens nämnt parallellen mellan Diomedes som sårar Ares i Iliaden och Höder som sårar Balder.

Men det var en mycket bra uppsats, och glädjande att se att nordisk mytologi tas på största allvar inom svenska akademiska kretsar. Kudos!