Midsommar och Valborg – Ombytta roller

I Danmark, och även i England och Tyskland firar man högtider som liknar den svenska Midsommaren vid Valborg, eller första Maj och högtider som liknar den svenska Valborg vid Midsommar. I England dansar man runt en majstång i början av Maj och i Danmark har man majbål vid Midsommar.

Vad kommer detta sig? Vem har den mest ursprungliga traditionen, och stämmer den i så fall överens med vad Oden föreskrev enligt Heimskringla?

Efter ett tips från Hedningen så införskaffade jag ett exemplar av Årets folkliga fester av Martin P:n Nilsson. Det visade sig vara ett mycket bra tips. En lättläst och informativ bok som täcker alla möjliga folkliga fester som har firats i Sverige. Författaren jämför dessa fester med sina motsvarigheter inom hela det Germanska området. England, Tyskland, Norge, Finland Frankrike och Marocko. (Ja, han jämför allt som oftast med Marockanska traditioner. Kanske är det underförstått Vandaliska traditioner).

Det första man får lära sig är att Germaner i hela Europa har älskat att fira högtider med att Maja. Man har tagit ruskor med löv, eller om högtiden i fråga har inträffat på vintern ruskor med barr. Dessa ruskor har man tagit in, eller satt upp på husväggar, placerat på öppna platser eller bundit på stolpar. Man har gjort detta vid stora och små högtider. Inte bara de fasta högtiderna som Valborg, eller Midvinter, utan även vid bröllop och taklagsfest. Det sistnämnda är en tradition som fortfarande hålls vid liv.

Indoeuropeisk trädkult som hällristning

Martin P:n Nilsson går så långt som att föreslå att det fanns en indoeuropeisk trädkult, och jag måste säga att det ligger något i det. I Nordisk mytologi så har asken Yggdrasil en mycket framträdande roll, och i Slavisk och Baltisk mytologi så har eken en motsvarande roll. När trädens löv sprack ut på våren så var detta en symbol för livskraftens återfödelse. Genom en magisk analogi kunde man därför använda ruskor med knoppar eller nyutspruckna löv för att stärka allt som man helt enkelt ville ha mer utav.

Denna livskraft, Óðr, var vad Freja grät över medan han var borta på resa. En stark symbol över naturens och människans längtan efter solen och våren under den långa, mörka nordiska vintern. Segerblotet som instiftades av Oden på våren borde då vara för att stärka och högtidlighålla solens seger över mörkret, Óðrs återkomst till Freja.

I Skåne, Danmark och nere på kontinenten fanns många traditioner som hade med lövning att göra som var knutna till Valborg, eller förste maj. Bland annat utsågs en Majgreve och en Majdrottning. Denna tradition gick tillbaka till de Merovingiska kungarnas mönstring av sina trupper, och insamlande av skatt som skedde just på den förste Maj. Den sentida traditionen gick ut på att allmogen slöt upp med vad vapen de hade tillgängliga, armborst eller hötjugor och längre fram med jaktgevär. Majgreven mönstrade trupperna och ledde dem i en jublande festlig marsch runt i byn och på landsbygden innan man till slut samlades på Majgrevens egen gård där han bjöd alla medverkande på gille.

Till denna tradition lade man till traditionen att utse en Majdrottning. Det sades att Majdrottningen inte skulle kunna bli gift efteråt. Kanske var det på grund av att dessa fester ofta urartade till druckna orgier (min tolkning av 1930-talets försiktigare språkbruk). Eller, som författaren mer försiktigt tolkar det på grund av att hon var gift med våren.

Dessa fester städades sedermera upp, och i Danmark började man anordna ”Papegojskjutningar” under våren. Detta var skyttetävlingar där man sköt på lerduvor (mer naturalistiska än dagens tallriksformade), och utdelade priser till bäste skytt. Ett spår från mönstringen av trupperna. De druckna orgierna upphörde antagligen på grund av en striktare sexualmoral och kanske även på grund av att det var Majgreven som var tvungen att stå för kalaset.

Utöver denna tradition så fanns det många andra traditioner som hade med insamlingen av riset till majningen att göra. Författaren skriver att det var många unga män som hamnade i druckna slagsmål och många unga kvinnor som förlorade sin ära under dessa nattliga expeditioner.

Gemensamt för Valborgsfirandet verkar ha varit en hämningslöshet och en sexuell frigjordhet som hade setts som opassande under resten av året.

Midsommartiden var i jordbrukssamhället en tid för vila och fest. Man hade då precis blivit klar med vårsådden och kunde unna sig lite vila innan skörden. Det fanns på vissa håll i Sverige traditioner med mycket disciplinerade fester som anordnades på lördagskvällarna. Dessa fester kallades Sommarlag, eller Höringslag.

Drängarna som deltog samlade under veckan ihop öl och mat som skulle konsumeras och för varje fest utsågs en ledare som bestämde när och hur mycket som skulle drickas. Den som bröt mot disciplinen fick straff, som ibland kunde innebära prygel.

Denna tradition liknar vissa traditioner som har med Männerbund att göra. Den strikta disciplinen, hierarkin inom gruppen, allt går igen i de beskrivningar som finns från t.ex. Dagestan.

Till detta firande hör även eldar. Vid midsommartid stod kampen mellan regn och solsken. För mycket av det ena eller det andra, och skörden kunde bli förstörd. Ett majbål, eller en midsommarbrasa, är mytologiskt sett en symbol för solen. Genom att ha ett pampigt bål så kan man hjälpa solen.

I övrigt är bål förknippade med Agni i Hinduismen. Agni är i sin tur den Indiska motsvarigheten till Heimdall (enligt Viktor Rydberg). Genom att lägga offer på bålet så får man hjälp av Agni/Heimdall med att föra dessa offer till gudarna. Men i samband med midsommar, så kanske det var mer direkt förknippat med solen själv.

Men nu inställer sig frågan. Varför firar vi i Sverige Midsommar med stång och Valborg med eld? När och varför bytte man på dessa högtider?

Även här kommer Martin P:n Nilsson till hjälp. Han berättar att vi även i Sverige firade Valborg med stång fram till 1500-talet. Då skedde något som gjorde att man inte längre valde att fira på det sättet, utan istället valde att fira med bål. Han anger inget skäl till varför det skulle ske just då, utan väljer att påpeka att det passar bättre i Sverige, med dess nordliga klimat att fira Midsommar med majning eftersom det knappast fanns löv att tillgå innan dess.

Däremot tror jag att förklaringen till att det skedde just i början av 1500-talet har med det som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Som man kan se på grafen nedan, så sjönk temperaturen drastiskt med början på 1500-talet. Detta var inledningen på den kallaste perioden under de senaste 4000 åren. Dv.s i stort sett sedan den indoeuropeisk invasionen. Inte under någon period innan dess hade det varit så kallt som det nu blev, och det måste helt enkelt ha blivit ohållbart för oss här att försöka låtsas att 1 Maj var början på våren.

Medeltemperatur från Iskärnor, notera sänkningen av temperatur från 1500 och framåt.

Inte förrän nu börjar vi återgå till temperaturer som liknar dem som fanns under medeltiden och dessförinnan. Så, kanske det är dags att börja maja in våren igen?

2 reaktioner på ”Midsommar och Valborg – Ombytta roller

  1. Glad du gillat denna bok !! Den god Martin P hade mycket att säga om Majandet, eller den språkförbistring som i alla fall nuförtiden råder mellan ”Majstänger” och ”Midsommarstänger”…

Kommentarer inaktiverade.