Midsommarrit

Som jag skrev i förra inlägget så instiftade Oden (enligt Snorres Heimskringla) inget blot vid midsommar. Var kommer då midsommarfirandet ifrån?

På Nordiska Museets hemsida kan man läsa att:

Kopplingarna till en sorts omedveten, historiskt ärvd fruktsamhetskult måste på vetenskaplig grund tillbakavisas helt. Detsamma gäller tolkningen av midsommarstången som en fallos – ingenstans i våra rika arkivkällor nämns den kopplingen.

Nordiska Museet

För den som känner till vetenskapsteori vet att ”frånvaro av bevis är inte bevis på frånvaro.” Att säga att den skulle vara kopplad till en ”omedveten, historiskt ärvd fruktsamhetskult” kanske kan uteslutas. Men vad sägs om ett ”komplex av medvetet traderade fruktsamhetsritualer”?

Vad är traditionen att samla in sju blommor och lägga under kudden, om inte en fruktsamhetskult? Vad är traditionen att löva salen, så att man kan omge sig med livlig grönska om inte en fruktsamhetskult? Vad är traditionen av maja en stång om inte en fruktsamhetskult?

Loke stjäl Sivs hår

Om man inte vill kalla detta för en ”omedveten fruktsamhetskult”, så fine. Men då använder man begreppen i en icke-vedertagen betydelse. Det är tyvärr typiskt för akademiker att de använder sina vetenskapliga definitioner utanför deras defninitionsmängd. (Att ansiktsmasker ”inte fungerar” betyder inte att de inte fungerar, det betyder att de ”inte fungerar” i akademisk mening.)

I vilket fall som helst så ser inte midsommarfirandet ut att vara ett av de blot som Oden instiftade. Däremot så är det en mycket viktig tidpunkt på året, mellan arbetet med sådd, och arbetet med skörd. Den del av året när man bara måste hoppas att makterna ger tillräckligt, men inte för mycket regn. När man måste hoppas att makterna ger tillräckligt, men inte för mycket sol.

Det handlar alltså om en kamp mellan de makter som styr regnet, och de makter som styr solen. Man skulle kunna uttrycka det som en kamp mellan Tor och Sol.

Solen i personifierad form, Sol, var en oberäknelig gud. I grund och botten handlar solguden om uppmärksamhet. Om han ignorerar dig så dör du av köld och regn. Om han ger dig för mycket uppmärksamhet så bränns du till döds. (Jahveh, som firas i dagarna, har många drag av solgud ”Låt ditt ansikte lysa över oss”, etc.)

I Nordisk mytologi så finns det minst två solgudar. Dels Sol, Sunna, som är solen själv. Men även Ull är en solgud. Han har flera av de karakteristiska drag som vi associerar med solen. Han är bågskytt som Apollo. Han har en sköld som kanske är samma som Svalinn, skölden som skyddar jorden från solens direkta strålar.

Om man nån gång på året skulle hålla en festival för solen så borde det vara vid midsommar. Det är då som solen är högst på himlen, och det är då hans kraft är som störst och risken att man får känna hans brännande uppmärksamhet är som störst. Men detta firas vid segerblotet på våren, som kanske har givit upphov till traditionen med majbål.

Svensk Midsommar handlar istället om Frej och hans hustru Gerd. Gerd är ett namn som betyder inhägnad mark, jfr. ”gärde”, ”omgärdad” etc. Hon är alltså en jordgudinna och han är den manliga livskraftens gud.

Längre söderut och västerut så firar man med majstång i just Maj. Vid midsommar har man istället bål. Det är alltså någon slags glidning av högtider som jag har svårt att förklara. Kanske har det att göra med att Sverige ligger längre norrut och att det passar bättre med en fruktbarhetsceremoni i slutet av Juni.

Men det är ändå väldigt sent att så någonting oavsett var i landet man befinner sig. Fast det kanske såg annorlunda ut under den kalla järnåldern?

Solen ej visste,
var salar hon hade

Valans spådom, 5

En av de äldsta Grekiska festivalerna, ”De Eleusinska mysterierna” var en fruktbarhetsceremoni. Under denna festival gestaltade man myten om Persephone.

Demeter, jordgudinnan hade en dotter Persephone. Hon fick i uppdrag att måla alla blommor på jorden. Hades, underjordens härskare tog henne och höll henne fången i sitt rike. Demeter sökte sin dotter, och hennes förtvivlan gav upphov till en så svår torka att Zeus tillät Persephone att komma tillbaka från Hades rike.

I Norden har vi en motsvarande berättelse. Tor är son till Jord. Han har inga kända systrar, men däremot är han gift med Siv. Det berättas att Loke stjäl Sivs långa, guldfärgade hår. Detta innebär samtidigt att det blir missväxt. Inte förrän Ivaldesönerna smidde ett syntetiskt hår så kom fruktsamheten åter.

Men denna tradition är inte kopplad till Midsommar. Berättelsen i Eddan om Frej och Gerd är inte en berättelse om fruktbarhet, utan snarare om obesvarad kärlek och hur Frej tvingas ge upp sitt segersvärd för att vinna sin kärlek. Kanske handlar det om en förlorad sägen (av vilka det säkert finns många), eller så borde vi ta ”en tår för Sivs hår” på Midsommar.

En reaktion på ”Midsommarrit

  1. Rekommenderar Martin P:son Nilssons ”Årets Folkliga Fester” som sannerligen inte saknar BEVIS vad gäller just Valborg, Maj, majande, majstänger och Midsommar… Observera att jag INTE skrev ”midsommarstänger”…

Kommentarer inaktiverade.