Lucia från Syrakusa – Mörkerbringerskan

Jag har precis idag läst ut ”The darkening age”, av Catherine Nixey. Det är en beskrivning av kristendomen, och hur den spred sig över det Romerska imperiet från 200-talet fram tills det hade blivit införd som totalitär ideologi under 500-talet.

Det är en sorglig historia, och jag var tvungen att lägga ner boken flera gånger för att hämta mig. Den börjar och slutar med att beskriva Damascius resa när han och de andra neo-platoniska filosoferna flyr Aten efter att Justinianus har stiftat lagar som definitivt gör det omöjligt för dem att verka som lärare och filosofer i det Romerska riket.

Däremellan beskriver hon hur kristendomen redan från början var en fanatisk och skrämmande religion. Det började med att kristendomen spred sig i riket, och att de vanliga Romarna mest såg på dem med förvåning och kanske med avsky. De kristnas intolerans mot andra trosinriktningar väckte mest frustration till en början.

När Rom brann år 64, så skyllde Nero branden bland annat på kristna, och när Nero skyllde på någon så blev straffet fruktansvärt. I boken beskrivs hur den Romerska civilbefolkningen förfärades över de sadistiska sätt som Nero torterade ihjäl kristna, men även andra som han pekade ut.

Efter detta hade de kristna i Rom en viss sympati bland befolkningen, och de förföljelser som skedde var mestadels som led i att vissa kejsare krävde att hyllas med rökelseoffer. De kristna, som fortsatte sin intoleranta attityd vägrade att utföra offren. Det beskrivs hur Romerska konsuler försöker förmå dem att bara göra en symbolisk handling som att hålla ut sin hand mot rökelsen. Men de vägrade. De som då straffades med döden blev genast betraktade som helgon i sina egna församlingar och en mycket farlig sten hade satts i rullning.

Biblioteket i Alexandria

Det flockades kristna hos de Romerska myndigheterna som alla försökte bli martyrer för sin tro. Myndigheterna försökte desperat upprätthålla ordningen, men inget de gjorde, vare sig hårda straff eller eftergifter hjälpte. Hade Rom bestämt sig för att utplåna kristendomen så hade de säkert lyckats. De hade gott om människor med ”högt våldskapital”, och en effektiv statsapparat. Men ändå fick de kristna fortsätta att utmana myndigheterna. I boken förs det fram att den Romerska hedendomen helt enkelt var för tolerant mot främmande religioner. De hade aldrig stött på en religion som på ett så envist sätt hävdade sin egen överlägsenhet och intolerans mot andra trosinriktningar.

Och det är i detta sammanhang som Lucia från Syrakusa kommer in.

Det berättas att Lucia kom från en fattig familj, men med fina anor. Kanske var det så att hennes far dog, och lämnade en fru och flera barn i fattigdom. Lucia blev uppvaktad av en hednisk Romersk ädling, som när hon nekade hans propåer anmälde henne till myndigheterna.

Hon blev då dömd till att arbeta på en bordell. Men när vakterna kom för att hämta henne för att föra henne till sitt straff så kunde de inte flytta henne. De försökte att bränna upp henne, men till slut så stack de henne med ett svärd och hon dog. I senare versioner av berättelsen sliter de dessutom ut hennes ögon.

Berättelsen om Lucia, och många andra av de tidiga helgonen skrevs ner i böcker under 400-talet. Lucia själv dog mer än ett hundra år tidigare, så historien har antagligen bara en flyktig likhet med verkligheten. Dessa böcker spreds och kopierades av kyrkan, samtidigt som samma kyrka sökte upp och utplånade alla verk som de inte ansåg vara tillräckligt fria från hedendom och synd.

De kristna brände även biblioteket i Alexandria som innehöll hundratusentals böcker i original. Vad hade man kunnat lära sig om bronsåldern om man hade haft tillgång till de andra versionerna av Iliaden? Vad hade man kunna sluta sig till om Aristoteles karaktär om man hade haft tillgång till hans egen handstil?Allt detta fanns bevarat ända fram tills biblioteket och museet brann och förstördes under 400-talet.

När Damascius och hans kollegor flyr Aten på 500-talet så dör även den sista levande traditionen av filosofi ut, och det tar nästan tusen år innan kristendomen har brunnit över så att man än en gång kan börja formulera fria tankar.

David av Michelangelo. Kulturell appropriering.

Under 1400-talet så börjar man i Italien inse vad det var som gick förlorat. Vilka konstskatter som förstördes och vilka kunskaper som gick förlorade. Under renässansen började man åter kunna komma i närheten av den konstfärdighet som fanns under antiken. Men vi har ingen aning om vilka kunskaper som har gått förlorade.

Men, tack och lov är det inte Lucia av Syrakusa vi firar i Sverige när vi firar Lucia. Det är en mycket äldre tradition än så. När jag i morse såg Luciatåget från Gränna på SVT, så kom jag att tänka på hur Lucia är en tradition där det hedniska ljuset intar kyrkan och sprider sin upplysning bland de kristna. Det är en komisk och kanske provokativ liknelse, men samtidigt är det en bild som jag tycker inger hopp. Låt ditt firande av Lucia bli en hyllning till det hedniska ljuset som än en gång ska lysa över landet.

Hell Lucia, hell Sol Invictus!