Virilitetens fysiska manifestation

– They all used to be the right color, the right height, the right weight. And they all had Johnsons, Lassard!
– Johnsons?
– You know…
[motions to his groin]
– Oh, yes.
– There were Johnsons as far as the eye can see.
– Yes. And what a lovely sight it was.

Polisskolan

Jag har tidigare skrivit om bronsålderns manliga skönhetsideal, där stora och starka vader var en viktig komponent. Man kan se spår av detta i berättelsen om hur Skade valde sin make baserat på fötterna, och i berättelsen om Achilles häl.

Lika viktig som skönhet var livskraft och styrka. Många mansfigurer man ser på hällristningar i Norden bär tecken på stor virilitet. För att tala klarspråk så är de avbildade med stora erigerade manslemmar. Antagligen så var detta en symbol för manlig styrka och livskraft.

I många kulturer under bronsåldern så användes ett stort skägg och en erigerad penis på samma sätt som på hällristningarna. Men det finns ett undantag.

I det antika Grekland så avbildades gudar och hjältar med anmärkningsvärt små penisar, som i inget fall är erigerade. Detta avspeglade antagligen mer en skillnad i vilken innebörd man lade i penisen. I Grekland såg man en liten och slapp penis som symbol för självbehärskning. Manlig styrka gestaltade man istället med en idealiserad muskulatur. Bara satyrer och andra mer vildsinta naturväsen avbildades med penis, och barbarer förstås. Just där hade de i och för sig rätt som vi har sett.

När de puritanska Engelsmännen började köpa med sig antika statyer hem och ställa ut dem på sina museer så var detta dock inte nog. Till och med en liten slapp penis var tillräckligt för att de skulle bli förskräckta. De löste problemet genom att sätta små fikonlöv över den förargelseväckande kroppsdelen. Men de gjorde i alla fall inte åverkan på konstverken.