Ord och verklighet

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.  Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.  Och Gud sade: ”Varde ljus”; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.  Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

Och Gud sade: ”Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.”  Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.  Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.

Första Mosebok

I bibelns inledning, den första Moseboken, så skapar Gud dag och natt, himmel och jord. Men han nöjer sig inte med det. Han ger dem även deras namn. Att kunna sätta namn på ett föremål eller en företeelse är en stor hjälp när man skall resonera om sagda föremål eller företeelse. Men det är inte en nödvändig förutsättning, och detta är en viktig distinktion. Icke desto mindre så påverkar de ord vi sätter på saker och ting hur vi upplever dem.

Min gamla musiklärare sade en gång till mig att jag skulle komma att uppleva musik helt annorlunda efter att jag hade lärt mig framföra den. Att kunna sätta ord på de ackord som spelas gör även att man förstår dem bättre. Men samtidigt så blir upplevelsen mer intellektuell. Man ökar sin förmåga att resonera kring en företeelse. Huruvida detta påverkar hur man upplever den emotionellt skall jag låta vara osagt, men det är svårt att prata om något som man inte har ord för.

“Wovon man nicht sprechen kan, darüber muss man schweigen.”

Språksinnet är ett av de nyaste tillskotten i våra hjärnor. Våra närmaste nu levande släktingar bland primaterna har mycket svårt för språk. Den mest vältaliga gorillan som vi känner till har lärt sig att teckna cirka 30 ord. Mer än så går inte att klämma in, om man försöker lära en apa mer än så, så blir resultatet obönhörligen att de börjar glömma andra ord.

Ändå vet vi att många djurarter har förmågan att resonera och lösa problem. Till synes utan något utvecklat språksinne. Kråkfåglar är tillexempel väldigt skickliga på att öppna lås, och lista ut fällor. Så det är alltså bevisligen möjligt att tänka och resonera utan att använda språket.

I ett tidigare inlägg så skrev vi om “Det sanna ordet“, om hur det är möjligt att luras med hjälp av språket och hur detta används i stor skala idag för att föra oss bakom ljuset och för att framställa världens tillstånd på ett annat sätt än det faktiskt förhåller sig.

Frågan är om inte en väl utvecklad förmåga att resonera utan att använda språket kommer att vara en av de största fördelarna för en individ i framtiden. Fördelarna är tydliga; man kommer att vara svårare att påverka med hjälp av propaganda, man kommer att kunna se världen så som den är utan språkets filter. Men kanske är det ändå möjligheten att vara mindre utsatt för hotet från AI som är den största fördelen.

För bara ett par år sedan så talades det mycket om självkörande bilar. Idén var att chaufförer snart skulle vara utkonkurrerade av förarlösa fordon, och att taxichaufförer, lastbilschaufförer och piloter snart skulle behöva sätta sig på skolbänken och “lära sig koda” (koda är ett modernt ord för det som man tidigare kallade för att “programmera”, lär dig använda det ordet istället, alla balla barn säger “koda” och inte “programmera”).

Innan dess så var det fabriksarbetarna som skulle bli utkonkurrerade av industrirobotar, och längre tillbaks i tiden var det väveriarbetarna som skulle bli utkonkurrerade av Jacquards automatiska vävstolar. Det får medges att de äldsta exemplen är de tydligaste. Jag har inte många professionella vävare i min bekantskapskrets, men en och annan industriarbetare finns ännu kvar och de som körde lastbil och taxi bytte inte jobb för att de blev utkonkurrerade av självkörande fordon, utan för att de gick i pension eller helt enkelt inte tyckte att riskerna med att köra fulla människor sent på natten uppvägdes av lönen.

Självkörande bilar håller i USA på att köra rakt in i väggen. Flera fall av missbruk av teknologin har gjort att opinionen håller på att vända där. Man vill trots allt ha någon som som är ansvarig för hur fordonet framförs. Snarare kommer det i framtiden handla om att göra trafiken säkrare genom att hjälpa förarna, inte att ersätta dem helt.

Konstnärer och skribenter däremot ser ut att gå en dyster framtid till mötes. De som uppmanade industriarbetare att “lära sig koda” (för det här handlade om coola kids som jobbade på nyhetsmedier och som hade en lysande karriär framför sig), får nu se sina jobb hotade av ChatGPT.

Eller för att inte tala om bildrendrerings-AI. Exempelvis så har det kristna socialanätverket GAB utvecklat en egen bildrendreringsmotor som de kallar för Gabby som skall vara mer i linje med de värderingar som råder där (ingen woke-censur). Den är dock inte mer kristen än att man kan be den om följande:

Till Gabby: “odin as sky god at dawn with the full moon and the sun to either side angle from below”

De verkar inte ha fått med att Oden saknar ett öga, men däremot plattan i bakgrunden är väldigt mycket bronsålder.

Att be ChatGPT är också mycket enkelt, och den svarar gärna på ärans och hjältarnas språk.

Prompt: Oden gömmer sitt öga i Mimers brunn, är detta en symbol för Månen?

“Det finns flera tolkningar av vad Oden som gömmer sitt öga i Mimers brunn kan symbolisera, och en tolkning kan vara att det representerar månen.
Månen har i många kulturer setts som en symbol för andlig utveckling, visdom och intuition. På samma sätt ansågs Oden vara guden av visdom, kunskap och magi i nordisk mytologi. Genom att offra sitt ena öga för att dricka ur Mimers brunn, fick han tillgång till all kunskap och visdom som finns i världen.
Ett annat sätt att tolka det är att Oden genom att gömma sitt öga i brunnen tillfälligt mister sin fysiska syn, men vinner en inre, andlig syn. Detta kan liknas vid månens olika faser, där månen ibland är helt dold och ibland delvis synlig.
Samtidigt kan det vara värt att notera att Mimers brunn också representerar en källa till kunskap och visdom i nordisk mytologi, och att Oden genom att dricka från brunnen inte bara får tillgång till visdom utan också stärker sin andliga koppling till världen.
Således kan Oden som gömmer sitt öga i Mimers brunn symbolisera en kombination av kunskap, visdom och andlighet, som kan liknas vid månen och dess olika faser.”

För den som är van läsare på den här bloggen kanske inte detta är särskilt nytt. Men det är åtminstone i rätt tema, och att månens faser kan liknas vid ett öga som öppnas och stängs är något som vi nog har nämnt här på bloggen någon gång.

Problemet med Chat GPT och de andra chat-botarna är att de är språkmodeller. De fungerar på så sätt att de försöker hitta en följd av tecken som statistiskt passar bra in på den fråga som man ställer, men huruvida detta svar har med verkligheten att göra är helt irrelevant. Chat GPT vet inget om verkligheten, men (nästan) allt om de ord vi använder för att beskriva den.

En läkare som ba om en diagnos fick ett svar som verkade rimligt och bad då om referenser. Chat GPT tillhandahöll titlar på artiklar som verkade relevanta av kända forskarteam inom området, tillsammans länkar till de tidskrifter där de skulle finnas. Problemet var bara att artiklarna och titlarna var fiktiva. De såg rätt ut, men de fanns inte i verkligheten.

Vad säger då detta oss om framtiden?

Det verkar alltså som att de som är mest utsatta för AI är just de som sysslar med att manipulera text och bild, och att de som kommer att vara minst utsatta är de som sysslar med att manipulera fysiska ting.

Min far, som var en framgångsrik kemist, sade en gång “naturen bryr sig inte om vår beskrivning av den, naturen följer inte våra naturlagar. Naturen gör det som naturen gör.” Det han menade var att verkligheten är oberoende av vår beskrivning av den. Men frågan är om vi verkligen kan se själva tinget, “das ding an sich”, eller om vi är helt fängslade inom våra beskrivningar av den.

Ett exempel som har blivit mer uppmärksammat under de senaste åren är UFO-fenomenet.

Människor har i alla tider sett saker och upplevt saker som man har haft svårt att förklara och till och med att beskriva. Man har också i alla tider använt de modeller som man kände till för att beskriva det, men kanske är det i själva verket samma sak som man har försökt beskriva.

Bergtagning och bortbytingar är kanske samma sak som vi idag kallar för “alien abductions”. Lyktgubbar kanske är en grupp av fenomen som idag hade hamnat under beteckningen UFO (eller UAP, se hur de försöker byta ord på fenomenet där). Möten med varelser från främmande världar kanske är samma sak som forna tiders älvor. Alla dessa beskrivningar är i slutänden otillräckliga, för kanske handlar det om fenomen som ligger strax utanför det vi kan uppfatta, förstå och beskriva.

Ett bra exempel på hur dessa fenomen kanske bäst skall hanteras är de ljusfenomen som man sedan åtminstone 1980-talet regelbundet har kunnat se i Hessdalen i södra Norge.

Det handlar om mycket väldokumenterade ljus som rör sig i luften i just den här dalen med ojämna mellanrum. Som beskrivs i filmen så har man försökt hitta en förklaring till fenomenen bland existerande fysiska fenomen, men utan att lyckas. Man kan fotografera fenomenet, det visar sig ofta att folk som har varit i Hessdalen och fotograferat djurlivet hittar ljusfenomen på sina fotografier när de kommer hem. Ibland är det långlivat (flera timmar) men oftast kortlivat (någon eller några sekunder).

Hela UFO-fenomenet måste kanske behandlas på samma sätt som beväringar förr i tiden fick lära sig att de skulle göra med saker på natten. Man skulle inte titta rakt på dem, utan lite bredvid och låta det mer ljuskänsliga periferiseendet göra jobbet. Kanske måste man rensa sina tankar från ord, och istället bara låta sig uppleva det. Inte beskriva det, utan befinna sig i verkligheten, utanför sitt egen huvud.

Här har vi i alla fall ett fenomen som helt har lyckats undgå en samlad och logisk förklaring. Eventuellt för att det består av flera olika fenomen, eller kanske för att det helt enkelt inte går att förklara med ord. Och med den tanken slutar orden för den här gången.