Midsommaroffer på Söderslätt

Sommarsolståndet inträffade i år (2022) klockan 11:12 den 21e Juni. Det är signifikant, eftersom det är så nära middagstid. Det innebär att när solen var som närmast, så stod den dessutom högst upp på himlen.

Solen är den främsta livgivande kraften, och dess makt känns i kroppen och i naturen den här tiden på året. (Jag kommer att dela ett antal mycket spännande insikter om solens makt och cykler i ett inlägg under nästa vecka.) Trots att solen står som högst har dess strålar inte samma brännande kraft som senare under sommaren, utan naturen har förmågan att suga upp allt som solen kan ge ifrån sig och allting växer så det knakar.

Sedan ett antal år tillbaka så utför jag offer vid tre heliga platser på Söderslätt just på sommarsolståndet, för hälsa och välgång. Just i år är det viktigt att vi får bra skördar, med tanke på att det står ett fullt krig i Europas kornbod på den Poetiska stäppen. Denna tradition känns därför extra angelägen i år.

Inhägnaden och Fru Alstad kyrka med offerkällan i förgrunden

Det hela börjar vid offerkällan vid Fru Alstad kyrka. I år var vägen till källan uppgraderad. När man går ner för stentrappan bakom verktygsskjulet på kyrkogården så hamnar man nu på något som med lite god vilka skulle kunna karakteriseras som en processionsväg. Någon har satt upp ett trästaket som avgränsar vägen till källan från ängarna på ömse sidor. Man har även gjort en öppning i staketet så att man kan komma ända intill källan.

Min teori är att Fru Alstad har fått sitt namn från källan, och att ”Frun” i Fru Alstad är Freja, så ett passande offer för Freja är givetvis något som blänker i solskenet. Källans vatten var täckt med någon typ av vattenväxt, och just som offret gled ner mellan bladen så var det en groda som hade suttit på bladen utan att bli upptäckt som hoppade ner i vattnet och simmade i skydd.

Vi såg inte till Frejas katt som noga höll ögonen på oss första gången vi var där, men kanske är det så att grodan får vakta källan när katten är borta. Man får anta att han såg till att Freja fick offret tryggt i sin hand.

Innan vi lämnade Fru Alstad, så tog vi med lite vatten från tappkranen på kyrkogården. En sak som slår mig medan jag tappar upp vattnet är varför det alltid står att man inte skall konsumera vattnet. Jag har tidigare tänkt att det beror på att det ligger ruttnande kroppar i marken nära ledningarna, men samtidigt kan man inte låta bli att undra om det inte är för att hindra hedniska traditioner från att leva vidare. Se Linus Karléns utmärkta inlägg om dessa traditioner här. Detta inlägg har varit en inspiration till min tradition.

Nästa anhalt var Bolmers högar. Detta är två gravhögar från bronsåldern som ligger överst på en höjd söder om Östra Grevie. Förra året så var vi inte ensamma där, utan en grupp av okänd tillhörighet höll någon slags schamanistisk ritual i på den södra högens topp. De låg gömda i gräset och trummade med jämna mellanrum. Det kändes då mest respektfullt att inte tränga sig på. Bra då att det finns två högar.

Bolmers högar

I år fick vi vara ensamma med högarna, och vi kunde njuta av utsikten i fulla drag. Så här högt uppe så har man en otrolig utsikt över hela landskapet ända från Öresund till Sydkusten. Med himlen ovanför och de ännu gröna fälten nedanför ända bort till havet under horisonten. Det är en verkligt bred blick, som för tankarna både till Heimdalls utsiktstorn och Odens tron på Hlithskjolf. Därför offrade jag något som man skulle kunna kalla för ett vapen nedanför högarna.

Utsikt åt söder

Den sista anhalten är alltid Klockaredösen strax utanför Vellinge. Som jag har skrivit om i tidigare inlägg, så var det en del i Irländsk mytologi att Tuatha de Danann drog sig tillbaka under jorden och levde som ett slags skuggvarelser där.

Detta liknar mycket nordens Alver, och andar har verkligen traditionellt associerats både med gravhögar och med dösar. Men vi vet nu att dösarna byggdes av de första jordbrukarna i norden, och på ett sätt så kan man säga att dessa föregick dagens Skandinaver på samma sätt som Tuatha föregick dagens Irländare. Jag utförde ett dryckesoffer till Alvernas ära vid dösen.

I all ödmjukhet hoppas jag att mina offer togs emot väl och att detta skall bidra till god hälsa, lycka och välgång för alla mina följare under året.

Hell och säll!

/Daniel