Amleth – The Northman

Det är inte ofta som en film får genomgående goda recensioner. Och i dagens polariserade klimat där det finns de som alltid har fel, och de som alltid har rätt, så är det svårt att se hur dessa båda sidor ska kunna enas om någonting alls.

Pulp Fiction var en sådan film. Alla älskade den, och som den evigt konträra einhärjaren jag är så vägrade jag först att se den. Ju mer fåren bräker i samklang, desto mer vet jag att de har fel.

Det var inte förrän en kamrat uppmanade mig, med visst allvar i rösten, som jag tog mig iväg och såg den. Det slutade med att jag såg den fem gånger på bio, vilket vill säga något då dessa biobiljetter betalades med studiemedel, och varje biljett säkert innebar att jag avstod från uppåt fyra öl.

Alexander Skarsgård på det vindpinade trädet. (Fair use)

The Northman (2022) är en av dessa sällsynta filmer. SVTs recensent kallade den för ”en massiv filmupplevelse”, Survive the Jive skriver en mycket positiv recension på sin blogg. Jag måste hålla med Fredrik Sahlin, att det är en massiv film, och det är svårt att göra filmen rättvisa i en recension. Men jag skall ändå göra ett försök till en oberoende tolkning, och förhoppningsvis kunna ge några ytterligare insikter.

Historien är baserad på berättelsen om Hamlet, eller Amleth som han kallas i Gesta Danorum. Namnet i fråga betyder någon som är galen, och både i Shakespeares och Saxo Grammaticus’ version så spelar han galen för att rädda livhanken när hans farbror (Fjölner) dödar hans far (Aurvendel) och sedan tar hans mor (Gudrun) som hustru. I the Northman så flyr han istället, och slår sig ihop med ett band av bärsärkar och land-pirater i Svitjiod det Stora eller Gårdarike (dvs. Ryssland/Ukraina). Han växer upp där, och försörjer sig på att ta slavar. Sedan återvänder han förklädd som slav för att rädda sin mor, och hämnas sin far.

Farbrodern som dödar Amlets far Aurvandel heter i filmen Fjölnir och har en gård på Island med ett hov tillägnat Frej. Han delar namnet Fjölnir med en av kungarna ur Ynglingasagan, där han är son till Frej och Gerd och bor i Uppsala. I den berättelsen så drunknar han i ett fat med öl när han skall gå upp och ”fjöla” på natten. Kanske har hans namn givit upphov till detta ord?

I filmen är Amleth en av Odens krigare redan innan hans far mördas. Han initieras i en varg-kult av sin far och en schaman i en underjordisk kula. Detta är som STJ skulle ha sagt, ”very indoeuropean” och varg-kulten är en del av Koryos-processen. I filmen verkar Amleth genomgå ritualen under en natt, där han dricker en hallucinogen dryck tillsammans med sin far. Den gamla indoeuropeiska traditionen var antagligen en längre ritual där unga män skiljdes av från samhället för att leva som en vargflock vid sidan av samhället. I filmen motsvaras detta av Amleths sejour i Gårdarike.

När jag såg detta så kom jag att tänka på Hadding, som förs till Kurland och där får kämpa mot kung ”Lokerus” innan han förs tillbaka till Danmark av Oden som gömmer honom under sin kappa när han flyger på Sleipner över havet. Även denna berättelse återfinns i Gesta Danorum.

Amleths Koryos-band (Fair use)

I filmen förekommer en schaman med horn på huvudet. Han är del av slavjägarbandet, och verkar vara inspirerad av den behornade vapendansaren som finns både som hällristning (dansarens häll) och som utsmyckning på hjälmar från vendeltiden.

Det förekommer även en tolkning av trädet Yggdrasil som är mycket intressant. Här skildras det som ett släktträd, där de olika förfäderna hänger som löv. Jag har inte sett det förut, men det är ingen dum tolkning och påvisar kraften i trädet som metafor eftersom den kan inrymma så många olika tolkningar.

På gården spelar de ett bollspel med slagträn, som antagligen skall vara Knattleikr. Det är ett intressant historiskt inslag, som på ett snyggt sätt för berättelsen framåt. Leken håller sånär på att döda Fjölnirs yngste son, men Amleth träder in och räddar pojken. På så sätt kommer han i Fjölnirs gunst, och får ytterligare privilegier.

Huvudtemat i berättelsen är hämnd. Amleth vill hämnas sin far, rädda sin mor och döda Fjölnir. Detta är det mantra som han upprepar ända till slutet. Men på vägen möter han en kvinna, en av de Ryska slavarna på Fjölnirs gård, och de blir förälskade. De bestämmer sig för att fly, men när Amleth får veta att hon är gravid så måste han resa tillbaka för att eliminera det hot som Fjölnir nu utgör mot barnet, eftersom det nu är den rättmätiga kungen i hemlandet. Detta leder upp till klimax i filmen där hemligheter avslöjas och skulder regleras.

På detta sätt är det en berättelse helt i den moderna traditionen som har sitt ursprung i medeltida riddarhistorier. Hjälten måste ge upp kärleken för att utföra sin svurna plikt. I de äldre hjälteberättelserna så hade fokus antagligen istället legat på hur hjälten (Amleth) räddar prinsessan (hans mor) från draken (Fjölnir). Men, eftersom vi moderna människor vill ha lite fler tvists and turns och lite mer moralisk tvetydighet i våra berättelser så finns det en twist här, som gör denna lösning oundviklig.

Berättelsen om Amleth har redan funnits i flera versioner. Först en antagligen Isländsk version som var inspiration till Saxo Grammaticus version. Denna version i sin tur var inspiration för en Italiensk version som i sin tur var inspiration för Shakespeare. I varje steg har berättelsen moderniserats, och nya teman inkluderats.

I och med den här versionen så har berättelsen så att säga återvänt hem igen. Det handlar inte längre om en velig sojapojke som inte kan bestämma sig om han skall ”fly eller illa fäkta”. Istället är han nu en riktig ”Chad”, som vet vad som behöver göras och som inte tvekar att offra både kärlek och liv för att utföra sin svurna plikt. I och med detta så kommer han närmare det ursprungliga idealet.

Man kan hoppas att detta är en återgång till ett mer sunt ideal, som kan vara en inspiration för ungdomar i de hårda tider som väntar framöver. Det kommer att vara viktigare att ha en hög moral och att vara pålitlig än att tillhöra rätt sub-sub-subkategorier på olika spektra.