Inuti kollapsen

Det här är ett inlägg om dagspolitik. Om du inte är intresserad av det så har du min fulla sympati, och jag eftersträvar verkligen att vara som du och jag rekommenderar då att du hoppar över detta inlägg. Men den dag som idag är kan ändå vara bra att se i ett historiskt ljus. Den som mot förmodan (och mina intentioner) läser nedanstående inlägg som stöd för någon nämnd institution eller person tar miste. Jag gör som jag har gjort under hela pandemin. Jag håller tar avstånd från allt och alla!

Det romerska rikets fall har studerats av många forskare under lång tid. En av de mest kända skildringarna skrevs av Edward Gibbons i hans Det romerska rikets nedgång och fall i sex volymer från 1776. Jag minns att jag läste det under tonåren. Var det uttryck för ett tidigt uppvaknat intresse för historia?

Nja. För att bevisa sin tes att det var i första hand ett moraliskt förfall som orsakade imperiets fall så sparar inte Gibbons på detaljerna kring kejsarnas excesser.

Caligula, den tredje kejsaren av Rom (det gick fort utför efter Caesar själv och Augustus)

Jag minns särskilt hur kejsare Elogabalus brukade roa sina gäster med att ta en handfull pärlor och lösa upp dem i en bägare med vinäger och sedan dricka det.

Men, för den vanlige romaren. För den genomsnittlige Bigus Dickus, hur yttrade denna process sig? Vad såg de av förfallet? Visste de att riket var i förfall?

Antagligen så var det mycket svårt att se det inifrån. De små ändringarnas tyranni gör det svårt att se att ekonomin inte återhämtar sig riktigt till den punkt där den uppnådde efter den förra ekonomiska nedgången, att vägarna inte är riktigt lika trygga som förra året, eller att gränsen inte är lika säker som under den förre kejsaren.

När det romerska imperiet förlorade greppet om Gallien, så stod Storbritannien utan skydd från den romerska armén. Enligt Gildas och senare Bede, så skrev britterna då brev till en romersk general vid namn Flavius Aetius och bad om hjälp.

Till Aetius, tre gånger vald till konsul, hör britternas klagosång. Barbarerna driver oss ut i havet, havet driver oss mot barbarerna. Utav dessa två sätt att dö, blir vi antingen ihjälslagna eller dränkta.

Samme Caligula efter många års crack-missbruk

Men rom hade inga arméer att skicka, och när britterna då tog hjälp av Angler, Saxare och Daner för att få skydd mot Pikterna så, visade de sig att de bytte en typ av barbariska angripare mot en annan mycket mer folkrik och farlig och det blev slutet för dem. För de besuttna romarna på den italiska halvön så var situationen under en tid lite bättre. De kunde köpa sig säkerhet genom att erbjuda germanstammarna land mot beskydd. Men till slut så blev även Italien erövrat.

Det är intressant att notera parallelerna till dagens situation.

Det amerikanska imperiets arméer fick i höstas erkänna sig besegrade av Pashtunska bergsstammar, och tvingades till en förödmjukande reträtt där de lämnade efter sig oerhörda mängder krigsmateriel. Det tog tjugo år, och när USA lämnar Afghanistan så är det i ett sämre skick än när de invaderade. Denna uppvisning av svaghet och inkompetens har uppenbart gjort Ryssland modigare, och mer säkra på att USA inte kommer att driva igenom sin linje för Ukraina med vapenmakt.

USA har bytt en sorts galen kejsare mot en annan, och Joe Bidens familj liknar verkligen de mest depraverade kejsarnas. Hunter Bidens crack-kokain-missbruk, hans dotter Ashleys dagbok där hon beskriver hur hon duschade med sin far på ett otillbörligt sätt.

I remember having sex @ a young age; showers w/ my dad (probably not appropriate)

Ashley Bidens dagbok

Befolkningen lever under ett svårt förtryck på grund av en pandemi som nu ser ut att blåsa över. I Canada har lastbilschaufförer som protesterat fredligt, men bullrigt blivit nedtrampade av polishästar och gripna, och dem som inte har blivit gripna kommer att förföljas och bli bestraffade i efterhand.

Problemet är att samtliga samhällsinstitutioner har blivit kapade av ideologiskt motiverade förbuds- och censur-ivrare, så all opinionsbildning som inte följer den vittrande regimens dekret är helt förbjuden. Se bara på hur medier i USA (och här) har behandlat Joe Rogan, som bara vill diskutera pandemin och vaccinen förutsättningslöst. Det har gått så långt att hippiehjälten Neil Young, som så sent som 2006 deltog på en Freedom of Speech-turne med sitt gamla band, ville tvinga Spotify att tysta meningsyttringar som han inte håller med om. Att han själv är på maktens sida, och därigenom i praktiken förespråkar statlig censur går honom helt förbi.

Det är denna sorts principlöshet som Gibbons varnade för. När medborgarna i ett rike inte kan sätta sanningen och sina principer över sina egna särintressen, så kommer det oundvikligen att lösas upp. När man inte har större respekt för sina med-medborgare än så, då kan man inte längre definiera gemensamma mål och uppoffra sig för att uppnå dem.

För lite, för sent och för inkompetent

Så även om det kanske skulle gå att upprätthålla USAs hegemoni, så verkar det inte vara någon i USA som har förmågan, eller viljan att göra det. Det hade behövts en rejäl dos MAGA för att göra USA ”great again”, men det finns för starka krafter som stretar emot. Och det kanske är bäst så.

Frågan är om det är så stor skillnad på det vi idag upplever i vårt land och det som en gallisk bonde upplevde under 400-talet. Imperiet kan falla, men vi kan ändå komma ut ur processen relativt oskadda. Bara vi inte blandar oss allt för mycket i striderna mellan Visigoter och Hunner.