Saxos tid

Som vi har skrivit om tidigare, så kommer Saxo Grammaticus Gesta Danorum ut på svenska för första gången just nu i år. Och det är sannerligen på tiden. Gesta Danorum blev färdig, och överlämnades till uppdragsgivaren strax efter år 1205, så det är över 800 år sedan verket blev klart.

Saxo föddes runt år 1150, och detta var en dramatisk tid i nordens historia. Han skriver i förordet att hans far och farfar båda var krigsmän i kungens tjänst. Den kung som han syftar på är antagligen Valdemar I av Danmark, även känd som Valdemar den Store.

Som Saxo också skriver i förordet så hade Danmark “bara alldeles nyligen inträtt i den gemensamma tron”, dvs. kristnats. Faktum är att det bara var knappt 80 år efter Kalmare ledung (år 1123), när den norske kungen Sigurd Jorsalafarare hade lett ett korståg mot Smålänningarna som hade förkastat kristendomen. Som del av detta korståg så plundrade norrmännen och stal allt som de kom över. Bland annat 1500 kreatur. Även de troligtvis kristna handelsorterna längs kusten plundrades, så det hade de inget för.

Valdemar den Store var son till Knut Lavard, som var en populär kung i Danmark. Han föddes en vecka efter att hans far hade blivit mördad av sin kusin i Januari år 1131, dvs. bara åtta år efter Kalmare ledung. Den som lät mörda Knut Lavard var för övrigt Magnus den starke som var son till kung Niels, som hade lovat att delta vid Kalmare ledung, men som aldrig dök upp (vilket han skall ha all heder för).

Så, redan från början så var Valdemars rätt till tronen ifrågasatt av hans fiender. Han växte dock upp och blev en duktig härförare. År 1154 till 1157 så härjade ett inbördeskrig i Danmark. Saxo Grammaticus var då antagligen alldeles nyfödd, eller bara några år gammal. Hans far och farfar deltog då antagligen i kriget på Valdemars sida. Detta krig slutade med att riket delades och att Valdemar fick Jylland.

Saxo kallar Jylland för det främsta landet i Danmark, så det var antagligen inget dåligt skifte att få. Men situationen var inte politiskt stabil, och efter ytterligare strider så stod Valdemar I ensam kvar som kung över Danmark.

Det räckte dock inte att Valdemar blev kung, han hade fortfarande en mäktig rival kvar i form av ärkebiskop Eskil. De kämpade bittert, och resultatet blev att biskopen fick gå i landsflykt i flera år. Valdemar hade dock stöd av Roskildes biskop, vid namn Absalon Hvide. Absalon var skicklig politiker och militär, och när Eskil avgick år 1177, så blev Absalon ärkebiskop i Lund, samtidigt som han fick behålla sitt biskopsdöme i Roskilde. Detta krävde påvlig dispens och han kan vara det enda exemplet på en dubbelbiskop.

Det är troligt att Valdemar I belönade dem som hade varit honom trogna när han lyckades bli kung över hela Danmark. Bland dessa lojalister fanns Saxos släkt, och de kan ha blivit belönade med både gods och gårdar för sitt stöd. Vi vet dock inte säkert, men ett tecken på att så var fallet är att Saxo skickades iväg till något av de finare universiteten i Europa.

Beviset för detta i sin tur finns att finna i Saxos latin. De som kan sådana saker säger att hans latin är vackert och lärt. Det verkar dock inte vara eklesiastiskt, utan snarare juridiskt. Han verkar alltså ha läst juridik. Ett av de främsta lärosätena för juridik vid den här tiden var Paris. Här måste Saxo då ha umgåtts med söner till fina familjer från hela Europa.

Kanske satt de i universitetets matsal och sjöng Gaudiamus Igitur medan de drack fint vin från Champagnedistriktet som ligger strax nordväst om Paris. Det var dock antagligen inte mousserande champagne, för det skulle ännu dröja några hundra år innan munkarna i klostret Saint-Hilaire började framställa mousserande vin enligt “ursprungsmetoden”.

Saxo kallas i vissa källor för Saxo den långe, och även detta är ett tecken på att han hade det gott ställt under sin uppväxt. Just kroppslängd var länge en tydlig klassmarkör, eftersom kvalitén på kosten varierade starkt mellan olika samhällsklasser.

När han kom tillbaka från universitetet så kom han så småningom att hamna i tjänst hos Absalon i Lund. Det var där han fick uppdraget att skriva en förhärligande krönika över Danmarks historia. Under tiden som han skrev denna, så fortsatte Absalon sina krigståg bland annat mot Skåningarna. Skåne var vid den här tiden en del av Danmark, men samtidigt inte en del av Danmarks kärnland. Man kan likna situationen med Sverige och Finland. Skåne var så att säga Danmarks östra riks-fjärdedel.

Mest känt är dock Absalons korståg mot det slaviska folkslaget Ranerna. Dessa bodde på ön Rügen, och hade sin stora helgedom på Rügens nordligaste spets, Arkona. Där hade de en fästning, Jaromsburg och en stor trästod som föreställde deras högste gud Svantevit. Absalon och hans korsfarare lyckades dock inta borgen och bränna templet med trästoden. Den andra delen av Gesta Danorum (bok 10-16) handlar bland annat om detta, och är den främsta källan till kunskap om dessa händelser.

Frågan är då varför Absalon, som var så nitisk i sin tro, att han brände ett tempel, lät Saxo skriva en historia som sträckte sig ända tillbaka till tiden innan Jesus föddes. Saxo nämner dessutom Absalon som en av sina viktigaste källor, förutom Islänningarna.

Saken är den att korstågen vid den här tiden kanske bara delvis var religiöst motiverade. Ranerna och andra slaviska sjörövare hade härjat Danmarks kust svårt, och det var antagligen för att få stopp på detta som man gick ut i krig.

Men, man måste givetvis sköta saker och ting snyggt. Särskilt i skrift så måste man alltid lägga till en tillbörlig attityd av förakt inför de gamla gudarna. Saxo skriver bland annat om Frigg och Oden att eftersom Frigg var en så dålig hustru (hon låg med några smeder för att få smycken gjorda av guld som de hackade från en staty över Oden) så måste Oden ha varit en dålig gud. Men samtidigt är detta enda källan till just denna berättelse, som annars bara nämns i förbigående utan några detaljer i Lokasenna.

Loke sade: 

»Tig du, Frigg! 
Du är Fjorgyns mö, 
och mangalen mycket du varit; 
Vee och Vile 
lät du, Vidrers hustru, 
båda två dig taga i famn.»

Loketrätan 26

Samma sak händer om och om igen i Gesta Danorum. Om man läser mellan raderna så inser man att Saxo, och Absalon, måste ha varit mycket väl insatta i den nordiska mytologin, och även om han ibland vrider och vänder lite på myterna så finns de ändå där för den som är villig att läsa och förstå.

Man kan likna det lite vid hur Romarna hanterade sin mytologi. Den sanna romerska mytologi som är bevarad, finns bevarad i form av roms tidiga historieskrivning. Berättelsen om Romulus och Remus, och kriget mot Sabinerna är inte en påhittad historia, det är en historiserad mytologi. Exakt samma sak hände här i norden med Saxos Gesta Danorum. Han skrev ner mytologin i form av en uppdiktad historia och regentlängd.

Så, var kanske Saxo en av vår tids största kulturhjältar. Den som vid sidan av Snorre Sturlasson, var den som har gjort mest för att bevara minnet av en förkristen nordisk mytologi. Visste han om att det var detta han gjorde?

Jag är villig att tro det. Uppdraget var att visa danskarna deras ärorika historia, och denna historia var tätt sammanflätad med nordisk mytologi och hjältediktning. Uppdraget var att skriva ner och bevara detta för framtiden, vid en tidpunkt då den hotades av utrotning.