Vem var Saxo Grammaticus?

Saxo Grammaticus (ca 1150-1206) tillhörde en mäktig dansk släkt av krigsmän från Själland. Hans far och farfar skall, enligt honom själv ha tjänat kung Valdemar I.

Från Saxos goda latin har man gissat att han studerade i Paris, något som var vanligt bland högrestånds familjer i Danmark vid den här tiden. Han arbetade som skrivare hos Absalon som var ärkebiskop i Lund från 1178 till sin död 1201.

År 1180 utbröt ett uppror i Skåne. Anledningen var att Absalon krävde dagsverken och tionde av folket, samt att han tillsatte ämbetsmän från Själland. Absalon drevs iväg från Skåne, men han återvände snart och kväste upproret med hjälp av kung Valdemar.

På Absaloms inrådan började Saxo runt år 1185 att skriva en krönika över Danmarks kungar. Till en början fokuserade han på de kristna kungarna från Sven Estridson (d. 1076), men Absalon övertalade honom senare att inkludera även äldre tiders hedniska kungar och att sammanställa detta i ett kombinerat verk, Gesta Danorum, Danskarnas stordåd.

I texten lyser Saxos lokalpatriotism igenom, för både jylländare och skåningar kritiseras medan själländare i allmänhet hyllas. Kanske avspeglar detta Absalons attityd till folket i Skåne.

Lund var vid den här tiden med sina 3500 invånare nordens största stad. Med anor flera hundra år tillbaka i tiden så var den redan innan kristnandet en viktig helig plats. Domkyrkan, som började byggas år 1090 hade blivit klar några årtionden tidigare. Katedralsskolan som grundades år 1085 var redan väl etablerad. Så, man kan anta att Lund var en med den tidens mått mätt en pulserande metropol. Köpenhamn hade precis blivit grundlagt genom att Absalon lät bygga ett fort där 1167, medan Malmös grundande fortfarande låg nästan hundra år framåt i tiden.

De första nio böckerna av Gesta Danorum återger mytiska, eller halv-mytiska hjältar och kungar. Här har Saxo återgivit berättelser om Frode (med Frodefreden), Amleth (som senare blev Hamlet), Fänge, Rolf Krake jätten Starkader, Harald Hildetand och Ragnar Lodbrok. I dessa berättelser har han även inkluderat myter om nationella gudar som han här återger som danska kungar. Balder, Höder och Svipdag är exempel på nordiska gudar, medan Jarmunrik lånades in från Gotisk och Anglosaxisk mytologi, från anglisk mytologi lånade han in Vermund och Uffe (Garmund och Offa på anglosaxiska), från Tyskland Hedin och Hild och många andra.

Berättelsen avbryts av latinska översättningar av nordiska dikter. Senare generationers översättare har sedan översatt det ”tillbaka” till nordiska.

Här nedan följer min egen översättning från danska av Bjarkes dödskväde från slutet av andra boken.

Lasta mig ej,
att jag lät dig vänta,
ofta tvekan
tvungen är.
Nyligen ett svenskt
svärd bet mig,
min brynja klövs
likt en av tyg.

Se, jag går nu,
Segerfader,
Oden, han
med ena ögat.
Om du skådar,
säg det strax Rut,
visa mig honom
som valen äger.

…

Frigg, om din make
se jag får.
hans sköld, jag svär
honom ej skall skydda
ej skall hans höga
häst honom hjälpa
levande rider han
ej från Lejre.

Valens ägare
på valen jag fäller
ty Rolf har fallit
och fallit hans män.
Dock ej jag kallar
det nedrigt öde
att falla i kamp
vid kungens sida.

Medan livet oss unnas
blott ett vi önskar
att dö i dåd som
ej dör med dagen.
Vid kungens huvud
jag lägger mig ner.
Ligg du Hjalte
som lik vid hans fötter.

Då skall de se
när valen de synar
att livet vi gav
för guldet vi fick.
Låt korp och örn
blott, liken äta.
Vår drott som sig bör,
i döden vi följde.

Saxos tillnamn Grammaticus (den beläste) har tillkommit senare, antagligen under 1400-talet. Dock så verkar han ha haft ett annat tillnamn; “den långe”. Så, även om vi inte vet så mycket om honom, så vet vi att han antagligen var lång. Detta passar bra med att han kom från en ätt av krigare, eftersom räckvidd är viktigt i strid man-mot-man. Något som för övrigt beskrivs ingående i berättelsen om Rolf Krake.