Myten om mjödet

I alla indoeuropeiska religioner finns berättelsen om mjödet. Ibland kallar man det för mjöd, ibland för Soma och ibland för vin eller nektar. Men, från början handlade det om mjöd, berett från honung och ibland med tillsatser av spannmål, frukt och bär.

Mjöd blev viktigt under bronsåldern eftersom man behövde vaxet till att göra formar för bronsgjutning. Så, biodling, bronsgjutning och mjöd hänger historiskt ihop. Senare utvecklades mjödet som sagt till olika drycker, beroende på var i världen indoeuropéerna till slut hamnade.

I Grekland bytte man ut mjödet mot vin. Vinet hade en central roll i ritualer och samhällsliv, och än idag är vinet en viktig del av den kristna nattvardsceremonin.

Under resan till Indien förvandlades mjödet till Soma, som var en stärkande, extatisk dryck, som lät människorna komma närmare gudarna. Man vet inte exakt vad receptet var på Soma, men man tror att det utöver alkohol kan ha innehållit cannabis och andra örter med stimulerande verkan. Just cannabis odlades både för dess frön som man använde för berusning, och för fibrerna, som man gjorde tyg utav. Faktum är att man har hittat cannabisfrön i Osebergsskeppet, som man tror var gravplats för bland annat en Völva.

Utöver dryckerna, så hade var religion ett tillhörande födoämne. I Norden handlade det om Iduns äpplen och i Indien fanns något som hette Amrta. Båda dessa födoämnen gav gudarna deras odödlighet.

I Mahabharata berättas om hur gudarna rörde om i havet för att få amrta. Gudarna använde den stora ormen som bodde i havet som slev. De vevade och rörde, och ur havet kom då månen, vinets gudinna, den heliga hästen etc. Till slut så kom amrta fram. Det fanns i en vit behållare som bars av guden Dhanvantari. Tyvärr så kunde inte de olika ätterna av gudomliga väsen inte komma överens om fördelningen av Amrta, och ett krig bröt ut.

När man läser detta känner man på något märkligt sätt igen sig.

George Dumezil skrev en analys av de olika indoeuropeiska mytologiernas versioner av dessa myter. Han menade att det fanns fyra huvudsakliga steg, och att alla dessa förekom i alla mytologierna men inte nödvändigtvis i samma ordning och i en myt.

1. Förberedelse. Gudarnas ting, kitteln erövras och den heliga drycken rörs om.
2. Demonen blad gudarna. En demon besöker banketten och blir sedan bestraffad.
3. Den falska bruden. En demon stjäl den heliga drycken, men den återerövras av en gud som klär ut sig till kvinna.
4. Demonernas undergång.

I nordisk mytologi skulle dessa steg motsvara

1. Tor och Tyr stjäl kitteln och rör runt havet – Hymiskvida
2. Loke kommer till banketten och straffas av dem – Lokasenna
3. Tors hammare har blivit stulen och han klär ut sig till Freja – Thrymskvida
4. Tor dödar Thrym och de andra jättarna – Thrymskvida

Man kan se att i steg 3, så har man i Norden bytt ut mjödet mot hammaren, men resten av myten är den samma. En annan skillnad är att mjödet i sig inte uppkommer när Tor rör runt i havet med midgårdsormen som slev, utan att det skapas av Kvasers blod. Så, Tors fiskafänge har förvandlats från det ögonblick när mjödet skapas, till en prequel för ragnarök.

Jag håller just nu på att djupläsa Gesta Danorum. I Saxos version av myten om Balder och Höder, så lyckas Höder som är en dödlig besegra Balder genom att lura till sig en gudomlig föda som Balder har och som ger honom kraft. Saxo är dock väldigt vag om vad det är för något. Han skriver bara att det är en slags mat som är väldoftande, eller söt. Men, antagligen är det ambrosia, eller amrta, eller Iduns äpplen han syftar på.