Minnen av synd i Newgrange och Egypten

I en artikel som bland annat refereras av Ars Technika beskrivs resultaten av en DNA analys som man utfört av kvarlevorna av en kung som blev begravd i Newgrange för cirka 5000 år sedan. Det visar sig att han är avkomman av ett par av syskon, det vill säga produkten av incest. Han var även släkt med andra kungar och drottningar som man har hittat på andra ställen på Irland, så det ser ut som att även om man verkade främst hålla det “inom familjen”, så hade man visst utbyte med andra kungliga släkter på Irland.

Han begravdes som sagt för cirka 5000 år sedan, vilket var under neolitikum, några hundra år efter att Irland befolkades från kontinenten. Inflyttarna hade med sig ett hierarkiskt samhälle och jordbruk, men istället för att utplåna de jägare som bodde på Irland innan dess, så absorberade man dem in i det nya folket. Några hundra år senare verkar man ändå ha tagit blodsrenheten till en extrem nivå.

I Lebor Gabála Érenn, en nedteckning av Irländsk mytologi beskrivs hur Irland befolkades av flera vågor. Den femte vågen var de berömda Tuatha de Danann som stred mot Formorierna. Efter dem flyttade Milesierna in. Detta var ett keltiskt folk, som enligt myten kom ifrån Iberiska halvön.

Kanske var detta ett uråldigt minne av klockbägar-kulturen, eftersom denna sägs ha uppstått i dagens Portugal. Sedan spred den sig längs Atlant- och Nordsjökusten ända upp till Jylland.

Kungen i från Newgrange verkar dock inte ha haft sitt ursprung bland dessa kolonisatörer, utan någon av de fem tidigare vågorna (om man ska tro Lebor Gabála Érenn), eftersom han inte var av indoeuropeiskt ursprung, utan var relaterad till de första jordburkarna som koloniserade Europa innan den indoeuropeiska invasionen.

Man kan jämföra den här kungens härkomst med Tutanchamon. Han var produkten av en lång serie av incestuösa relationer som pågick i många generationer. Hos honom ledde detta till diverse genetiska sjukdomar som bland annat gjorde honom känslig för benbrott, något som ändade hans liv i unga år.

Det sägs inte i artikeln om incesten hade pågått under lång tid som i Egypten, men man kan ändå ana liknande föreställningar som givit upphov fenomenet. Det handlar om att dessa kungafamiljer hävdade ett direkt arv från gudarna. Detta arv fick inte blandas ut med dödligt blod. Om så skedde riskerade man att mista den direkta kontakten med gudarna som säkerställde god skörd.

Värt att notera är att Vanerna i Nordisk mytologi sägs ha utövat incest. Unionen mellan Njord och hans namnlösa syster gav upphov till Frej och Freja. Efter Asa-Vana-kriget förbjöds dock detta bruk och Njord, Frej och Freja till ta sig partner som inte var släkt med dem. Njord och Frej gifte sig båda med jättinnor, medan Freja gifte sig med en människa (om man får tro Viktor Rydbergs rekonstruktion av Svipdagsmyten).

Vanerna var särskilt kopplade till fruktbarhet, och Snorre skriver specifikt i Heimskringla att folket i Svealand gav honom äran för de goda skördarna. Så, det vore inte otroligt om man även här någon gång i framtiden skulle hitta tecken på incest bland kungafamiljer. Kanske om man skulle gräva upp Uppsala högar och hitta Yngve Frej i sin hög omgiven av det guld och silver som man hällde in genom gluggar medan han satt där fram till sin död.

På Irland finns en berättelse bevarad om hur en Kung och hans syster varje år förnyade solen genom en “hieros gamos“-ceremoni varje år vid vintersolståndet. Gravhögen där denna ceremoni utövades kallades på 1100-talet, när berättelsen tecknades ner, för Fertae Chuile, eller “Syndens kulle”.