Kelterna och deras mytologi

Jag har haft anledning att försöka sätta mig in i Keltisk mytologi, och det är inte lätt. Nordisk/Germansk mytologi har kommit till oss från olika källor, men de är ändå mestadels överens om de stora dragen. Över hela den Germanska världen, från England, via Nederländerna, Tyskland och upp i Norden så är gudarna de samma, fast kanske under lite olika namn.

Keltisk mytologi däremot är ganska olika mellan de olika länderna, och man har kunnat identifiera över tre hundra gudomar, så det är inte helt lätt att få en överblick. Mytologin skrevs dessutom ned av präster som hade en tendens att försöka tolka och anpassa berättelserna. De försökte tolka gudar som historiska kungar, eller riddare. Nordisk/Germansk mytologi led av samma fenomen, men tack o lov så var inte alla präster så klåfingriga.

Kelterna spårar sitt ursprung till Hallstattkulturen i nuvarande Österrike. Vid byn Hallstatt fanns en stor saltgruva, där de bröt salt som exporterades till olika delar av Europa. Hallstattkulturen uppstod cirka 1200 f. Kr., det vill säga järnåldern i den här delen av Europa.

Från sitt ursprung i Österrike spred de sig över hela Europa och deras makt nådde sin kulmen 391 f.Kr. när de brände Rom. Efter den punkten började Roms militära expansion. Rom ägnade sedan fem århundraden åt att successivt erövra Kelternas land. Det hjälpte inte att Germanerna tryckte på från norr, när Kelterna, som hade varit deras rivaler blev angripna från söder.

Julius Caesar blev historisk genom att han lyckades kväsa Kelterna i nuvarande Frankrike, och invaderade England två gånger. I och med detta så var Kelternas välde i Europa över. Bara Irland var kvar av den Keltiska civilisationen.

Låt oss börja vår väldigt kortfattade översikt över mytologin med gudinnan Danu. Hon är en flodgudinna som har givit namn åt Donau, eller kanske så fick hon namnet från floden. Namnet härstammar från det proto-indoeuropeiska *dānu som har gett upphov till en stor mängd flodnamn ifrån Ryssland till västeuropa (Don, Dnjeper, m.fl.). Hon har dessutom en namne i Rigveda som också är en flodgudinna. Det finns inga berättelser bevarade om Danu, men hon är viktig för att hon har givit namn åt ”Tuatha de Danann” (Danu’s folk).

Dagda är ledaren av Tuatha de Danann. Hans domän är bland annat fertilitet, styrka och magi. Med andra ord så täcker han alla de tre Dumezilska funktionerna. Lite grand som Tor i Nordisk mytologi som inte bara var förknippad med styrka och krig, utan även med fruktbarhet även om kanske Frej var den främste företrädaren för denna funktion.

En annan gud i Tuatha de Danann är Lugh. Han brukar framställas som en ung man och representerar hjältar, kungar, hantverk men han är även associerad med eder och avtal. Just i den sista aspekten skulle man kunna jämföra honom lite grand skulle man kunna jämföra honom med Forseti, eller Tyr. Lugh är intressant eftersom han ibland kallas för ”Lugh of the long arm”. Vissa har tolkat det som att han var skicklig med spjut, eller att han var skicklig som kung.

Fast om man tolkar honom som en variant på Tyr, eller himmelsguden så kanske det faktiskt handlar om långa armar som kan nå från ena sidan av himlen till den andra. Kanske liknande den nedanstående killen från Tanum.

Tyr når från ena änden av himlen till den andra.
Saknar han kanske handen i vänstra änden av bilden?

Det finns en annan gud i Tuatha de Danann som kanske är ännu mer lik Tyr. Det är Nuada. Han ledde Tuatha de Danann i deras första krig, mot det folk som bodde på Irland innan de kom dit. I kriget så miste han sin ena hand, och ansågs då inte längre vara värdig att leda Tuatha de Danann. Detta var det första av tre krig som de var involverade i.

Femorianerna var Tuatha de Dananns motståndare i det andra kriget. De stod för kaos, och kom från underjorden eller från havet. De liknar alltså jättarna i nordisk mytologi.

Det tredje kriget stod när Milesierna invaderade Irland. Det intressanta är att dessa representerar det Irländska folket, och de ska ha vandrat in från Spanien, fast detta är antagligen en medeltida uppfinning.

Taranis var kelternas svar på Tor, men istället för att slå med sin hammare för att skicka blixtar, så snurrar han på ett hjul som han bär med sig. Han dyrkades över hela det keltiska området. Namnet Taranis är antagligen besläktat med namnet Tor. Det är intressant, eftersom Tors motsvarighet i andra delar av den Indoeuropeiska världen heter Perun, eller Perkunos.

Den som har lästa Asterix känner igen uttrycket ”Vid Teutates”. Toutatis, som han även kallas var antagligen beskyddare för folket. Teuta, betyder folket (jfr. Tuatha de Danann ovan). Utöver att han är Asterix gud, så tror man att det var han som åsyftades de ringar man har hittat som bär texten ”TOT”.

Så långt har vi bara skrapat på ytan av den keltiska mytologin, och det finns mycket mer att dyka ner i. Även om det på vissa sätt liknar Nordisk mytologi, så är det samtidigt främmande på vissa sätt.

En reaktion på ”Kelterna och deras mytologi

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.