Vem var Nordens Isis?

I Tacitus Germania berättar han att den Germanska stammen som kallade sig Sueberna tillber Isis.

Vissa av Sueberna tillber även Isis. Jag har ingen aning om vad ursprunget eller förklaringen till denna främmande kult är, utom att gudinnans emblem, som liknar ett Liburniskt skepp indikerar att gudinnan härstammar från utlandet.

Tacitus Germania

Hur ser då ett Liburniskt skepp ut? Liburnien låg vid dagens Kroatiska kust, och folket där var kända för sina lätta skepp som både kunde ro och segla. De använde dessa skepp för att härja den Italienska kusten och i det andra århundradet innan vår tideräkning så erövrade de området kring Venedig. Romarna tolererade givetvis inga andra riken på den Italienska halvön och efter många krig så besegrade de Liburnierna och införlivade dem i provinsen Dalmatien.

Som tur är så finns det faktiskt bevarade bilder på Liburniska skepp. Som man kan se till höger så hade de ramm vi vattenlinjen, men även en hög stäv prydd med något som liknar drakhuvuden. De är alltså väldigt lika Nordiska drakskepp.

Så det som Tacitus såg eller fick beskrivet för sig var alltså antagligen inte skepp av främmande modell, utan skepp som följde en urgammal Nordisk eller Germansk tradition.

Vi känner igen designen från hällristningarna. Dessa skepp hade också dubbla stävar. (Inte utriggare som vissa verkar anse. Det äldsta skepp som man har hittat i Norden (Hjortspringbåten) har dessa dubbla stävar, så tills man hittar ett skepp med utriggare så tror jag vi kan förkasta denna föreställning.)

Den tydligaste skillnaden verkar vara att aktern på Germanska skepp också var hög och utsmyckad, medan de Liburniska skeppen hade en låg akter. De hade också segel, vilket inte är avbildat på hällristningar. Från stentavlan kan man även se att de sitter med ryggen framåt och kan utnyttja hela kroppens muskler, medan skeppen på hällristningarna måste paddlas fram därför att de ser ut att sakna årtullar.

Så, då inställer sig frågan om vem Isis var. Vi får anta att det är en kvinnlig gudinna som associeras med skepp. Vem kan detta vara? Svaret kanske ges i en artikel med titeln “The ship in the field“. Författarna försöker koppla de skriftliga källorna i nordisk mytologi till båtgravarna.

Författarna börjar med att notera att havet och sjöfart är kopplat till Vanerna. Njords hemvist Noatun kan utläsas som “Inhägnad av skepp”. I den prosaiska Eddan kan man även läsa att han ‘råder över vindarna och lugnar hav och eld. Han skall åkallas för sjöfart och fiske.’ Även Njords barn har kopplingar till havet. Ett namn på Freja är Mardoll, där förledet betyder hav, och Frej är ägare till skeppet Skidbladner. Om Freja står det i den prosaiska Eddan att:

Freja är den förnämsta av Asynjorna, hon har sitt hem i himlen och det kallas Folkvangr, och när hon rider in i strid så tar hon hälften av de döda, men den andra hälften tillhör Oden. … Hennes sal Sessrumnir är stor och vacker.

Prosaiska Eddan

Intressant nog, så nämns Sessrumnir även i en av Thulorna. Där den förekommer i en lista över namn på skepp.

Nú mun ek skýra
of skipa heiti:
Ǫrk, árakló
askr, Sessrúmnir,
skeið, skúta, skip,
ok Skíðblaðnir,
nór, Naglfari,
nǫkkvi, snekkja

Det verkar alltså som att Sessrumnir är ett skepp, samtidigt som det ska ligga på Folkvangr som är ett fält (vång, på “modern” svenska). Här gör artikelförfattarna en intressant tolkning. De föreslår att Sessrumnir i själva verket är ett skepp som står i ett fält. Detta är ju faktiskt en ganska bra beskrivning av en skeppssättning.

Jacob Grimm beskriver i sin Deutsche Mytologie hur man i Inda i Tyskland år 1133 byggde ett skepp som sattes på hjul och sedan drogs runt landet av män. Först till Aachen och sedan upp till Maastricht där en mast och segel lades till sedan upp för floden till Tongrezs, Looz och så vidare. Överallt samlades folk och ledsagade skeppet. Varhelst det stannade så uppstod festligheter med sång och dans runt skeppet som pågick ända till sent på natten. När skeppet närmade sig en stad som öppnade stadsborna portarna och välkomnade skeppet.

Denna berättelse är hämtad från ett samtida manuskript (Rodulfi chrinicon abbatiae S. Trudonis, lib xi). Jacob Grimm lägger här in tre sidor med oavkortad text på Latin som beskriver hela skeendet, men jag är tyvärr helt illiterat på Latin. Däremot så beskriver han efteråt att prästerna beskrev hela skeendet i mycket negativa ordalag, och att de verkar tolka det hela som en festivitet till ära för “Neptunus, Mars eller Bacchus eller Venus”.

Grimm berättar även att liknande skeppsprocessioner verkar ha hållits i Schwaben. Precis där Sueberna bosatte sig och gav namn till landet. År 1530 kände sig de styrande i Ulm att förbjuda traditionen att bära omkring ett skepp:

Ingen skall, på dagen eller på natten varken luras, klä ut sig, ikläda sig karnevalsdräkter, ej heller skall han gå runt med plogen eller med skepp vid vite av en gulden.

Traditionen att gå runt med en plog gick ut på att unga män gick runt med en plog, och de ungmöer som inte betalade lösen blev satta att dra plogen. Även detta bär tydliga tecken av en fruktbarhetsceremoni.

Till sist nämner Jacob Grimm en tradition från antikens Grekland där inte bara Isis utan även Athena var förknippad med skepp. Vid Athenas tempel drogs hennes gudabild runt på ett skepp över land med hjälp av en underjordisk mekanism.

Så, det verkar som att Tacitus beskrev ceremonier som var tillägnade Freja. Hennes koppling till skepp och havet framkommer inte fullt i Eddorna, men det verkar ändå som att de många skeppsättningarna kan ha haft med henne att göra.