Långskeppens tid

I en artikel på forskning.no berättas om att Nordiska skepp kan ha tagit sig så långt söderut som till Italien. Artikeln är en sammanställning av olika rön från olika forskare i hela Norden.

Bilden som träder fram i artikeln är samma som jag har försökt förmedla på den här bloggen. Bronsåldern var en tid av internationell handel, framväxt av ett aristokratiskt samhälle, med krig och konflikter där ära kunde vinnas genom lycka i krig.

Egentligen är det kanske inte några nyheter för den som följer den här bloggen, men några intressanta punkter som var nya för mig är ändå värda att nämna.

Johan Ling vid Göteborgs universitet har bedrivit ett forskningsprojekt där de har försökt datera hällristningar. Man har nu lyckats bygga en tidslinje för skeppen på hällristningarna, och ett intressant mönster framträder.

Det intressanta är att de största skeppen kommer från den äldsta delen av bronsåldern och de minsta kommer från den senaste delen. Det senare är inte så förvånande eftersom slutet på bronsåldern var en i alla delar förfärlig tid i Norden. Klimatet försämrades, man avskildes från medelhavet av den framväxande keltiska kulturen och befolkningen minskade.

Men att de största skeppen har fått den äldsta dateringen är intressant. Utöver detta, tycker man sig se en ökande stratifiering av samhället i det faktum att man ser fler olika typer av figurer i båtarna.

I artikeln liknar man bronsålderns samhälle med vikingatiden. Samhället bestod i båda fallen av aristokratiska småkungadömen med liknande intresse för härjningståg och vapen. Man hade även samma täta koppling till havet.

Man har sedan tidigare vetat att det har funnits kontakter över havet mellan Norge och Storbritannien och att man har seglat långt upp till Finnmarken. Dessutom vet man att handelsvägar gick över kontinenten längs med floderna ner till medelhavet, de så kallade bärnstensvägarna.

I artikeln beskriver man att, om man kan lita på att de som ristade bilderna av båtarna, så verkar de största ha haft besättningar upp emot 50-70 man. Detta är samma storlek som man brukar räkna med för skeppen som Homeros nämner i Iliaden.

Dessa skepp är då så stora att man borde ha kunnat följa kusten hela vägen ner till Gibraltar och vidare in i Medelhavet. Om man nu hade förmågan att ta sig till Storbritannien så borde man ha träffat på medlemmar från klockbägarkulturen. Denna kultur sträckte sig från Europas nordsjökust hela vägen ner till Spanien. Man borde alltså ha kunna lära sig om hur man tog sig ner åtminstone så långt.

Det finns vissa forskare som hävdar att Feniciska handelsmän tog sig upp till Norden, och att deras språk har lämnat spår i proto-germanska. Detta var baserat på att man visste att Fenicierna var duktiga och dristiga sjöfarare.

Men vi vet ju att Norden har frambringat dessa karaktärsdrag vid olika tidpunkter genom historien. Om skeppen nu var så stora som man vill hävda, så verkar det alltså möjligt att vi inte bara var mottagare av besökare, utan även besökte främmande länder. Kanske till och med Nordamerika?