Fruktbarhetsriter

Idag är vi så vana vid pensionssystem och snabbköp att vi sällan tänker på vem som ska ta hand om oss när vi blir gamla, eller var vi ska få nästa mål mat ifrån. För forntidens människor var detta däremot allt de tänkte på hela dagarna, och kanske än mer på nätterna. Fruktbarhet, både på åkern och i den äkta sängen var central.

I Heimskringla beskrivs hur Oden instiftade lagar om att man skulle hålla offerfester vid tre tillfällen under året.

Man skulle offra vid vinterns inträde för årsväxten och vid midvintern för god gröda; ett tredje blot skulle anställas vid sommarens början, det var offer för seger i strid. Över hela Svithiod gav man Oden skatt, en pänning för var näsa, men han skulle värja deras land mot ofred och blota för dem till god årsväxt.

Heimskringla kap. 8

Personligen tycker jag denna lista är lite märklig. För det första så finns det ingen högtid vid Midsommar. För det andra så sker de blot som finns omnämnda vid lite märkliga tidpunkter.

Visserligen är två av bloten tillägnade fruktbarhet och god gröda, men det är de två blot som sker på hösten och vid midvinter. På hösten borde man tacka makterna för en god skörd, men är det samma som att blota för årsväxten? I Rom hade man en fest vid midvintersolståndet som hyllade Sol Invictus, den obesegrade solen. Enligt Snorre så föreskriver Oden att man då skall blota för god gröda.

Det blot som motsvarar Sol Invictus skall ske på våren, när solen har återvänt. Just när man ska till att så. Det hela är lite märkligt. Det kan vara så att Snorre har missförstått, eller att traditionen har gått förlorad under de två hundra år som då hade gått sedan kristendomen infördes. Men det kan också vara så att det verkligen var så. Oden är ju den suveräne kungen.

Den högtid som kallas Påsken, kallas på Engelska för Easter (inte “Eastern” som många Svenskar säger). Eostre, eller Ostara, är en anglosaxisk gudinna som firades på våren. Kanske är detta ett annat namn för Freja. Freja är för övrigt mer av en titel (“Fru”) än ett namn, så kanske hennes namn i själva verket är något som liknar Öster, eller Östra.

Traditionellt firande i Sverige inbegriper att man äter ägg, som hänger ihop med återfödsel. Barn går även runt och önskar Glad Påsk med kort och godis, utklädda till häxor. Häxor och sejd var associerade med Freja. Kanske var denna kategorisering del av kristen propaganda, men traditionen fanns ändå kvar.

Den högtid som vi i Sverige associerar med fruktbarhet är annars Midsommar. Det är då vi sätter upp stänger och majar dem (klär dem med löv) för att fira Frejs virilitet. Men, i ärlighetens namn är det lite sent på året att ta fram plogen och plöja åkern om man vill kunna skörda till hösten. Kanske är det för att man firar mänsklig fruktbarhet mer än åkerns fruktbarhet. Midsommar är en bra tidpunkt att avla barn om man vill att de skall födas lagom till våren.

I Danmark firar man inte midsommar. Istället firar man St Hans med en eld. Det är en högtidlig tillställning där man sjunger sånger och sedan går hem. Lite som att fira Valborg när man har fyllt 25. Inte mycket kvar av fruktbarhetsriten.