Oden, den suveräne kungen

Oden, Allfader, är kung över alla gudar i Nordisk mytologi. Inte bara det, han är suverän kung. Suverän betyder i det här sammanhanget att han inte ansvarar inför någon annan än sig själv. Det som skiljer Oden från hans kungliga kollega Tyr är att Oden inte ansvarar ens inför lagen. Tyr måste offra ena handen eftersom han lurar Fenrisulven i en fälla. Han är alltså inte suverän, utan ansvarar inför en högre princip, dvs. lagen.

Suverän används idag mest i sammanhang med stater, som ofta kallas “suveräna stater”. Termen innebär att de inte ska lyda under några andra lagar än sina egna. Sverige, och de andra EU länderna är alltså inte suveräna stater. Man har gett upp sin självständighet och skänkt den till en högre instans, EU-komissionen eller EU-byråkratin. Nästan alla länder i världen är dessutom medlemmar i FN, så det finns knappt några suveräna stater kvar i ordets egentliga mening.

Kanske kan man säga att Gustav Vasa var en suverän kung. Hans mål med att införa protestantismen var att göra sig av med kyrkans inflytande. Detta var då inte ett nytt påfund, men det hade alltså inte varit fallet sedan kristendomens intåg. Under medeltiden var alla kungar i Europa underordnade Påven och den katolska kyrkan.

Hur kan man då lita på en kung som inte ens behöver följa lagen? Frågan är kanske i själva verket hur man ska kunna lita på en kung som måste följa lagen. En kung måste vara beredd att göra det som krävs, även när det innebär att bryta mot lagen. Mer om det längre ner.

Först vill jag diskutera varför människor verkar behöva en kung.

Jag brukar ibland roa mig med att titta på “Mannen som talar med hundar”. För den som inte har sett programmet så handlar nästan varje avsnitt om människor som har tappat kontrollen över sina husdjur på grund av att de själva inte har haft förmågan att utöva ledarskap. I brist på ledarskap försöker hunden ta rollen som ledare i flocken med följd att den blir aggressiv eller stressad. De flesta hundar har helt enkelt inte förmågan att vara flockledare.

På samma sätt är det med oss människor. De flesta av oss har inte förmågan att leda ett team, ett företag, än mindre ett helt land. Vi behöver ledare. Vi behöver kungar. Kanske är det detta som är bakgrunden till att vi känner oss så alienerade i det moderna samhället. Vi förväntas blanda oss i styret av riket, när vi i själva verket borde koncentrera oss på våra egna liv. Vi behöver en kung som vi kan lita på. Man kan kalla denna kung för president eller statsminister, men rollen är lika fullt den av en kung.

Varför är det farligt med en kung som måste följa lagen? Låt oss se på några aktuella exempel.

När detta inlägg skrivs så befinner sig Sverige och Europa under en växande kris med COVID-19. I vårt grannland Danmark har man vidtagit hårda åtgärder för att minska epidemin. Man har stängt skolorna, man har förbjudit folksamlingar på mer än 100 personer, och man har nu till och med stängt gränsen.

Samtidigt har vi i Sverige en regering och en statsminister som hela tiden hänvisar till olika myndigheter. Själva tar de inget ansvar och visar inget ledarskap. Istället hänvisar man till myndigheter som leds av personer som har nått sin position genom lång och framförallt lojal tjänst. Personer som har visat sig trogna de styrande och partiet. Detta sätter landet i en mycket stor risk.

Ett solklart exempel är exemplet med de skyddsmasker av vilka det finns hundratusentals, men som inte får användas trots att det råder brist på skyddsutrustning. Anledningen? De saknar CE märkning, och arbetsmiljöverket tillåter inga generella undantag. Alltså kommer sjukvårdspersonal att gå utan tillräckligt skydd och vi kommer inom kort att ha ont om vårdpersonal på de sjukhus som kommer att vara överfulla. Men följ lagen, det är det viktigaste.

Ett annat exempel är det faktum att vi i Sverige inte stänger skolorna. Skollagen smäller högre än vikten av att rädda liv.

Det går inte att styra ett land med hjälp av objektiva, rättvisa och i förhand bestämda principer. En kung måste vara beredd att göra det som krävs när det krävs. De gamla grekerna visste det, och våra förfäder visste det.

Hur undviker man då att det hela leder till despotism, förtryck och olycka? Hur undviker man att kungen i själva verket inte är en Oden, utan en Loke?

Skillnaden är att Oden eftersträvar ordning, medan Loke eftersträvar kaos. De gamla grekerna visste det, och våra förfäder visste det. Ordning är inte det samma som lagbundenhet. Lagen är viktig, men om lagen är fel så måste en sann kung ha förmågan att se det, och åsidosätta den för att bibehålla ordning.

Stalin var en Lokeansk suverän kung över Sovjetunionen. Fredrik den store var en Odinsk suverän kung över Preussen. Den förste styrde sitt land som en tyrann och dödade miljoner (utöver dem som dog i kriget). Den andre var älskad av sitt folk och respekterad av sina grannländer. Vad skiljer dessa herrar åt?

Stalin var tvungen att ständigt mörda sina rivaler eftersom han hela tiden var utsatt för hot. Det fanns bara en Stalin, och var och en som ville bli ledare för Sovjetunionen behövde bara få Stalin mördad. Det fanns inget som kunde avgöra om en pretendent var legitim eller inte. Det fanns ingen tradition för tronskiften. Stalin själv blev ledare genom en blodig maktkamp.

I fallet med Fredrik den store, så var hans efterträdare redan känd. Han hade inga barn, så det var hans brorson som tog över. Ingen blodspillan, inga mord, inga skenrättegångar och inga fångläger. Maktskiftet skedde i enlighet med en tradition som gick tusentals år tillbaka i tiden.

Ordning och tradition hör alltså ihop. Mer än ordning och lag i själva verket. Kan man återskapa en förlorad tradition? Kan vi komma tillbaka till ett tillstånd där ordning råder?

Kanske är den kris vi nu går igenom en möjlighet för en sådan transformation. Det är ofta i samband med stora kriser som stora förändringar kan ske. Tiden kommer att utvisa om Oden kan besegra Loke.