Myter om sköldmör och kvinnor i strid

När man läser de gamla hjälteberättelserna så förekommer det flera exempel på kvinnor, sköldmör, som deltar i strid. Mest känd är väl Brynhilde från berättelsen om Sigurd, och Hervor från Horvors saga. Enligt Saxo Grammaticus så stred tre hundra sköldmör på den Danska sidan vid Bråvallaslaget.

Man har även hittat kvinnogravar från vikingatiden där kvinnor har fått med sig vapen och rustningar i graven. Vissa har tolkat det som att dessa gåvor visade på politisk och ceremoniell status, medan andra har tolkat det som att dessa kvinnor var krigare.

Fysiologiskt finns det dock anledning att tvivla på att kvinnor deltog i stor skala i strid. Enligt en artikel i Journal of Experimental Biology så finns det en stor skillnad (162%, dvs mer än 2.5 ggr) mellan män och kvinnor i hur hårt man kan slå när man boxas. Skillnaden är inte lika stor för de rörelser som har med kastvapen att göra, men även där så var antagligen skillnaden avsevärd. Tidigare undersökningar har visat att män har 75% mer muskelmassa och 90% mer styrka i överkroppen än kvinnor.

Så, varför skulle man ha med kvinnor i strid?

Viktigare än styrka är träning. Den som vet hur man ska använda vapen kommer alltid att besegra den som inte vet. Så, om man räknar med att ställas inför bönder och munkar så kan det vara bra att sätta varje man, kvinna och barn i frontlinjen. Så länge som de vet hur man hanterar vapen.

I de flesta källor där folk från andra delar av världen beskrev nordbor under vikingatiden och innan, så beskrevs de som resliga och välbyggda. Detta har dels genetiska orsaker, men även dieten spelar roll. Dieten i Norden hade antagligen ett högre innehåll av mjölk och kött som alla bidrar till att man blir stor och stark.

Så, en välvuxen Nordisk kvinna som var utbildad i hanteringen av vapen borde ha kunnat besegra en soldat från ett land där de var genetiskt mer kortväxt. Särskilt om denne hade växt upp i en stad där dieten var sämre. Men vi börjar nu närma oss gränsen för där det är militärt försvarbart.

Men kanske fanns det andra skäl till att ha med kvinnor i leden åtminstone innan strid.

Langobarderna var ett folk som invaderade Italien i slutet av romartiden. De har gett namn till Lombardiet i norra Italien. Deras historia skrevs ner på 600-talet i Origio Gentis Langobardum. Där berättas en intressant legend om deras ursprung i Norden.

Det sägs att det Langobardernas förfäder, Vinnilerna, levde i södra Skandinavien, men att de på grund av överbefolkning tvingades flytta söderut. De hamnade till att börja med i Vandalernas rike. Vandalerna ville att Langobarderna skulle betala tribut, men dessa var unga och dristiga och meddelade att de hellre skulle pröva sin lycka på slagfältet.

Vandalerna bad då till Oden som var deras huvudgud för att få veta hur det skulle gå i slaget. Oden sade då att han skulle skänka segern till dem som han först såg när han öppnade ögonen på morgonen vid soluppgången.

Vinnilerna, som var mycket färre till antalet än Vandalerna, bad då Frigg om hjälp. Hon rådde Vinnilernas kvinnor att binda sitt hår framför hakan så att de såg ut som skäggiga män och sälla sig till männens skara vid slaget.

På morgonen vände Frigg Odens huvud så att han var vänd mot Vinnilernas trupper och väckte honom. Han frågade då: "Vilka är dessa Långskägg (Langobarder)?"

"Nu har du givit dem ett namn, så nu får du även skänka dem segern." Efter detta kallade de sig för Langobarder eller Lombarder.

I detta fall så var anledningen till att man tog med kvinnor i leden att man helt enkelt ville få sin armé att se större ut än den var. Kanske är detta en historisk krigslist som har förekommit i olika former.

Idag är det populärt att framställa kvinnor som krigare i historiska dramer. Vikings är kanske det främsta exemplet där Ladgerda i sista säsongen organiserar en grupp kvinnor till en armé. Detta ligger i linje med den moderna idén om jämlikhet mellan könen, där man till och med försöker förbise de naturgivna biologiska skillnaderna.

Våra förfäder var antagligen mer praktiska när det kom till dessa saker, och om de hade med kvinnor i strid så var det antagligen i specifika roller och under specifika förhållanden där deras mindre storlek och styrka inte var ett för stort handikapp.