Hravnkel Frösgodes saga handlar om en fejd mellan titelpersonen Hrafnkel och släktingar till hans fattigare granne Torbjörn. Torbjörn är fattig, och han säger åt sin son att han måste söka jobb hos Hravnkel. De båda grannarna har goda relationer, så Hravnkel ger pojken ett jobb samtidigt som han beklagar att han inte har något bättre jobb till honom än att passa fåren.
Hravnkel är mycket rik, och hängiven Frej. Han har byggt ett gudahov åt honom, och han har en häst som heter Freyfaxe. Detta är ingen vanlig häst, utan den är tillägnad till Frej (som man kan höra på namnet) och ingen annan än Hravnkel får rida på honom. Frej är mytologiskt kopplad till hästar. Vissa hävdar att Frej och Njord är de nordiska motsvarigheterna till de grekiska hästtvillingarna och skulle alltså vara ett arv från den indoeuropeiska mytologin.
Torbjörns son, som heter Einar, utför arbetet lojalt och väl under flera månader. Men en morgon upptäcker han att trettio får har försvunnit. För att kunna samla in fåren behöver Einar en häst. Men den enda häst han lyckas få tag på är Freyfaxe, så han bryter mot Hravnkels regel.
När Einar kommer tillbaka med fåren så släpper han lös Freyfaxe som genast går och ställer sig utanför husbondens hus. Hravnkel blir varskodd om att hans häst står smutsig utanför och går ut och pratar med hästen. Han lovar att hämnas den skymf som Freyfaxe har bivit utsatt för.
Nästa morgon rider han ut och konfronterar Einar, som inte nekar till sitt brott utan erkänner. Hravnkel dödar då pojken. Torbjörn begär då ersättning, och Hravnkel ger honom ett mycket generöst erbjudande. Det enda förbehållet är att Hravnkel inte vill erkänna någon skuld, utan han vill att det skall framställas som en gåva och inte som böter.
Man får anta att detta är på grund av att Hravnkel i själva verket straffade Einar för det helgerån som han hade begått. Antagligen hade skymfen mot Freyfaxe och Frej inte blivit utraderad om han hade erkänt sig som brottsling när han hämnades helgerånet.
Torbjörn kräver dock att saken skall upp på tinget och han tar hjälp av en släkting som heter Såm. Hravnkel förlorar saken, och Såm och hans män som kommer till Hravnkels gård. De övermannar honom och hans män och hänger upp dem upp och ner i deras hälsenor medan de lägger beslag på gård och gods.
Det är lite oklart i texten, men det kan vara så att Hravnkel hänger där en hel dag tillsammans med åtta av sina män. Detta skulle i så fall vara ett sätt för Såm och Torbjörn att återskapa Odens offer av sig själv till sig själv på det vindiga trädet. Inte en man i nio dagar, utan nio man i en dag. Eller så är det så att de är åtta personer tillsammans varvid det bara är tortyr utan att det finns några mytologiska övertoner.
Såms män dödar även Freyfaxe genom att täcka över huvudet med en duk och sedan driva hästen över ett stup. Detta lära vara ett sätt man även använda för att döda häxor. Anledningen till att man täckte över huvudet var att häxan, eller hästen i detta fallet, inte skulle kunna uttala en förbannelse över sina bödlar. Dessutom så bränner de ner Hravnkels gudahov till Frej.
Det verkar alltså som att dessa män inte bara ville straffa och förnedra Hravnkel, utan att de dessutom ville straffa och förnedra Frej. Det tyder på att det finns en religiös dimension i den här berättelsen. De män som utförde dessa handlingar kan inte ha hållit Frej i särskilt högt anseende, även om de fruktade hans makt.
Hravnkel lyckas dock ändå återhämta sig från detta. Han bryter nytt land och lyckas än en gång bli rik och mäktig. Man får förmoda att detta är med Frejs hjälp eftersom rikedom är Frejs domän. Till slut så skänker Frej segern till Hravnkel och hans fiende Såm dör fattig.
Det vanligaste sättet att läsa den här berättelsen är att man ser Hravnkel som en tyrann. Jag tror däremot att en mer rimlig läsning är att se Hravnkel som en personifiering av Frejs ideal som kung. Han håller hårt på både den världsliga och den heliga lagen. Han belönas för detta med stor rikedom, och även när han förlorar den så lyckas han bli rik och framgångsrik igen.
Visserligen skrevs denna berättelsen ner mer än 250 år efter att Island officiellt kristnades. Men den hedniska andan fanns kvar, och författaren förstod det hedniska sättet att tänka. Däremot har vi idag svårt att analysera berättelser i andra termer än Gott-Ont eller ännu hellre (om man är akademiker) i termer av Förtryckare-Förtryckt.
Håller med om din tolkning. Hrafnkel Frejsgodes saga har ofta används som “paradnummer” i skolböcker och liknande från 1970-talet, där man i kristen trosnit ville lära ut att alla Hedningar var onda, barbariska och dumma – en tendens, som kanske nuförtiden går igen till och med i flygbolaget SAS reklamkampanjer, som ju predikar den “sanning” att den Nordiska kulturen är underlägsen alla andra kulturer i hela Världen, och att Nordborna ingenting kan åstadkomma själva. Islänningasagorna, nedtecknade under kristen tid, ger en helt annan bild av vad den hedniska kulturen verkligen var – om vi läser dem på rätt sätt. Kanske tog sagan sitt avstamp i verkliga händelser om en man som verkligen försökt rida på Frejs häst, vilket ledde till vad vi kan kalla “Nemesis Divina” eller en djupgående tvist…