Fosfat, ingen dålig skit

I en debattartikel i Expressen så kräver journalisten Gunnar Wetterberg att man borde utöka utgrävningarna runt Uppåkra utanför Lund. Det potentiella området är mycket rikare och täcker en längre tidsperiod än den vid Birka.

Han hänvisar till en karta som skapades på 1930-talet när man skickade ut arbetslösa på åkrarna för att ta prover på fosfat i jordarna. Anledningen var att sockerbolaget ville veta var de bästa jordarna för betodling var, men som en biprodukt så fick man en bra karta över var folk har bott. Fosfat är nämligen resterna av djurs och människors avföring.

Fotevikens museum har gjort kartan tillgänglig på nätet, och man kan mycket riktigt se att området runt Uppåkra är väldigt mörkt (hög halt av fosfat) och stort.

Uppåkra till höger i bild

Dessvärre så ger detta bara en bild var man har bott från järnåldern och framåt. Anledningen är att man började gödsla åkrarna på järnåldern. Innan dess (bronsålder och stenålder) så hade man bedrivit svedjebruk och växelbruk.

Men, det har ändå funnits en kontinuitet i bebyggelsen mellan de olika åldrarna eftersom de bästa lägena fortfarande var de bästa lägena. Den bästa jorden, tillgång till vatten etc.

Så, låt oss se på några kända platser från historien och se hur det ligger till med fosfatförekomsterna där.

Ales stenar

Ales stenar

Ales stenar är ett av de mest kända monumenten i Skåne. Det är en gigantisk skeppssättning från Vendeltiden. Den är belägen högst uppe på en ås som går längs med stranden. I bilden ovan så är detta precis på spetsen av den lilla udden.

Man kan se att platsen runt stenarna in är där man har bedrivit odling. Istället så går det ett band av höga fosfatvärden mellan orterna Ingelstorp och Löderup. Antagligen beror detta på att åsen som går längs kusten sluttar nedåt mot norr. Det gör att de får mindre solljus och därför bäst lämpar sig som betsemarker.

Lindholmen

Lindholmen är en gård som ligger vid Börringesjön i Svedala kommun. Här hittade man Lindholmenamuletten. Denna amulett härstammar från 500-talet och bär inskriptionen med ”Ek erilar Sawilagar haite’ka … … alu.” vilket betyder ”Jag, erilen, heter Sawilagar. … … Öl.”

Jag har ibland anledning att köra förbi Lindholmen, och åkrarna som ligger längs med vägen är några av de svartaste jag har sett. Det syns även på fosfatkartan.

De mörka åkrarna som jag syftar på representeras av den svarta pricken till höger om textent ”Lindholmen”. Det är ingen stor plätt, men den har uppenbarligen gödslats under lång tid.

Men var är det då som ligger precis vid kanten av sjön? Det är ett större område. Just där ligger Lindholmens borgruin, där Drottning Margareta höll Albrekt av Mecklenburg fången i sex år. Så, det verkar som att platsen där slottet byggdes hade varit i bruk länge innan dess.

Fru Alstad

Fru Alstad är en väldigt liten ort längs med riksväg 101. Den har fått sitt namn efter kyrkan som är tillägnad ”vår fru”, dvs. jungfru Maria. Den första kyrkan uppfördes på 1100-talet och var ett vallfartsmål eftersom där fanns en helig källa.

Fru Alstad är en riktig hotspot på fosfatkartan. Den är rätt stor till ytan, och koncentrationen är hög. På kartan ovan har jag även lagt in de fynd som RAÄ har lagt in i sin databas. Som synes finns det några lämningar av byar och gårdar, men inga riktigt signifikanta fynd verkar ha gjorts.

Kombinationen av den heliga källan och fosfatkoncentrationen leder mig ändå att ställa frågan om inte källan var helig långt innan den kristna eran. ”Vår fru” kan ju syfta på Freja vars namn är besläktat med ordet fru.

Så, kanske har det funnits ett tempel tillägnat Freja här vid den heliga källan?

2 reaktioner på ”Fosfat, ingen dålig skit

  1. Inte omöjligt med en Freja-plats vid Fru Alstad, men såväl där som i Uppåkra är väl rätt omöjligt att genomföra seriösa grävningar utan statsbidrag – och det lär nog inte ges, givet nuvarande Regerings kulturpolitik eller så länge den Regeringen sitter..

Kommentarer inaktiverade.