Midgårds arkeologiska lämningar

Hur Germansk kosmologi skilde ut sig från Indoeuropeisk, och hur hästen kom till Midgård

Inom fornnordisk kosmologi så är ”gård” ett mycket viktigt begrepp. I Asgård bor asarna, i Midgård bor människorna och i Utgård bor jättarna. Gård betyder ett område som är omgivet av ett hägn av något slag. Asgård är i centrum, omgivet av Midgård och utanför det så finns det icke-inhägnade området Utgård.

Inhägnader återfinns även i samband med myten om den namnlöse mästerbyggaren som erbjuder sig att bygga en mur åt asarna för att hålla ute inkräktare. Han lovar att bli klar innan vintern är över, mot att han skulle få Sol, Måne och Freja som betalning. Loke övertygar gudarna om att det inte är möjligt att bygga muren i tid, så de går med på avtalet.

Mästerbyggarens ”hemliga vapen” som gör att han närapå lyckas bygga muren i tid är en häst, Svaðilfari. För att muren inte ska bli klar i tid så lockar Loke iväg Svaðilfari i form av ett sto. Loke blir gravid och föder sedermera Sleipner.

Till den fornnordiska mytologin hör även världsträdet Yggdrasil. Midgård är placerat i Yggdrasils krona, och kan så att säga ha byggts ovanpå världsträdet. Om man jämför med slavisk mytologi så känner man igen världsträdet. Det har samma huvudsakliga struktur som Yggdrasil med rötterna i underjorden, människornas och gudarnas värld i mitten och fåglar, sol och måne överst. Men en sak som saknas är referenser till murar och gårdar.

Som jag har skrivit förut så börjar man nu finna rester av gamla palissadanläggningar över södra skandinavien. Till att börja med på Själland, men under de senaste decennierna även i Skåne. På de verktyg man hittar innanför palissaderna så kan man kan se att dessa tillhör trattbägarkulturen, dvs. den pre-indoeuropeiska jordbrukar-kulturen i Skandinavien.

Det verkar inte rimligt att dessa bara skulle vara fredliga anläggningar, utan snarare så verkar de vara försvarsanläggningar. Anläggningen vid Dösjebro, norr om Kävlinge har brunnit, ville skulle kunna tyda på krigshandlingar. RAÄ har givit ut en utmärkt sammanställning, som inte försöker släta över den krigiska aspekten, här.

Man kan även se att palissadanläggningar fortsätter att byggas i Skandinavien även efter att Trattbägarkulturen har ersatts av Stridsyxekulturen. Detta i sig kan vara ett bevis på en kulturell sammansmältning mellan ursprungsbefolkning och inkräktare. Kanske hände det som har hänt så många andra gånger, att inkräktarna sätter sig själva som elit ovanpå den existerande befolkningen för att sedan tillsammans med dem hålla sina tidigare fränder ute. Se även Normanderna, Danelagen etc.

Vad jag hävdar är att myten om Asgård, Midgård och Utgård är den mytologiska motsvarigheten till denna sammansmältning. Man har förlagt Midgård till världsträdet, och på så sätt låtit bondebefolkningens Gårdsbaserade kosmologi förenas med indoeuropéernas Trädbaserade kosmologi.

Denna sammansmältning är vad som skilde ut Germansk mytologi från kontinental indoeuropeisk mytologi. Senare, under bronsåldern och järnåldern, så expanderade den germanska kulturen och språket ner på kontinenten. Men det var här, i Skåne och på de Danska öarna som det uppstod under slutet av stenåldern.

Att myten om Sleipner knyts till myten om muren och Gården är även det signifikant eftersom det var under denna tid som hästen kom till Skandinavien. För dem som från början stod innanför palissaderna så måste hästen, med dess kombination av styrka och hastighet ha liknat just ett hemligt vapen. Något som man måste övervinna för att kunna besegra dem som bodde utanför, men samtidigt något som man ville ha för eget bruk. Besegra Svaðilfari och få Sleipner.

Legenden om Arthur är i själva verket berättelsen om hur de som bodde i Storbritannien försökte stoppa Anglerna från att erövra landet. Ändå är det en av de viktigaste myterna för just Engelsmännen. På samma sätt kan myten om murarna man byggde för att skydda sig mot de indo-europeiska inkräktarna ha bytt sida. De som ursprungligen var på utsidan ser nu sig själva som dem som var på insidan.