Bronsålderns smeder

Jag hittade en intressant film om hur det går till att göra ett bronssvärd. Den är väl värt en titt för den visar hur mycket arbete som krävs för att skapa ett vackert och användbart svärd. När man ser den så ska man tänka på att de har tillgång till moderna bekvämligheter som acetylenbrännare och verktyg av stål.

Modern gjutning och bearbetning

Man kan se att de använder koppar från gamla elledningar som råvara tillsammans med tenn som de tillsätter när kopparen har smält. Därefter häller de den smälta bronsen i formen och låter den svalna. Därefter börjar det hårda arbetet med att slipa och polera svärdet.

Samma process användes under bronsåldern. I medelhavet såldes koppar i form av så kallade oxhudstackor. Dessa kom ofta från Cypern, som har fått sitt namn från just koppar. Kopparen som användes här uppe i Norden kom mestadels från kontinenten, och jag har inte sett några exempel på i vilken form det transporterades här. Intressant nog så bröt man inte koppar i Dalarna. Det var först långt senare som man började bryta koppar där, något som finansierade Sveriges många krig under stormaktstiden.

Samling av bronssvärd

Man har spekulerat mycket om varifrån tennet kom, som behövdes för att göra brons. Det visar sig nu att gruvor i Cornwall exporterade till östra medelhavet. Kanske exporterade man även till Östersjön, vi lär få veta så snart man har gjort en isotopanalys på svenska bronsföremål.

Om man jämför hur man arbetar med järn/stål och med brons så finns det stora skillnader. För det första så gjuter man brons, medan man smider järn och stål. Det finns visserligen gjutjärn, men det uppfanns långt senare på 1800-talet och var en stor revolution då. Anledningen är att järn kräver mycket högre temperatur för att smälta, 1080C för koppar och 1540C för järn. Det krävdes bälgar och kol för att kunna smälta järn, medan koppar kan smältas i en välbyggd brasa.

Bronsföremål gjuts till sin slutgiltiga form och sedan slipas det till rätt finish och skärpa. Ett järnföremål smids istället med hjälp av hammare och städ. När man smider ett järnföremål så ökar hållfastheten och man ökar den dessutom ytterligare genom att snabbt kyla ner föremålet, vilket ger små kristaller och hög hållfasthet. Brons å andra sidan har full hållfasthet så fort det har svalnat, ingen bearbetning krävs. Vissa föremål har ändå hamrats, nämligen rakknivar. Dessa hamrades för att bli tunna varefter de slipades till rätt skärpa.

I filmen använder sand för att gjuta. Det är en metod som fortfarande används för enkla föremål. Men, redan under bronsåldern lärde man sig att gjuta med “lost wax”-metoden. Denna användes för att gjuta komplicerade och ihåliga detaljer såsom bronslurar och figuriner.

Lost wax metoden går till så att man först skulpterar objektet i vax. På bronsåldern använde man bivax, och detta var en handelsvara vid sidan av brons, tenn, flinta och bärnsten. Sedan täcker man utsidan av vaxmodellen med lera. När man sedan bränner leran i en ugn så smälter/brinner vaxet bort och bara leran blir kvar. Den blir då formen i vilken man gjuter bronset. Enda nackdelen är att det är en engångsform, så det är en mödosam procedur, men jag har sett detta göras än idag i industriell tillverkning.

Ett äpple i brons med kanaler. Bronset hälldes i från botten.
https://en.wikipedia.org/wiki/Lost-wax_casting#/media/File:Lost_Wax-Apple_in_bronze.jpg

I mytologin så förekommer det många smeder. De är ofta fysiskt avvikande, exv. dvärgar eller som i fallet med Völund som fick sina hälsenor avskurna för att hindra honom från att rymma. Man tror att detta kom ifrån att hanteringen av metall var farlig. Koppar fungerar som en tungmetall i kroppen, och den förekommer i naturen ofta tillsammans med t.ex. arsenik som ju är ett väldigt giftigt ämne.

Smederna var också de första specialiserade yrkesmännen (bortsett från utövarna av “världens äldsta yrke” då). En smed måste ha förlitat sig till en kunskap för sitt uppehälle, och då har han kanske inte varit en jämlik del av utbytet mellan bönderna.

Detta, tillsammans med eventuella förgiftningssymptom gjorde att smederna levde lite vid sidan av samhället. Samtidigt var de nära kopplade till de styrande, som beställde vapen och konstföremål från dem, så de borde ha haft en hög status samtidigt som de var aningen utstötta.

En reaktion på ”Bronsålderns smeder

Kommentarer är stängda.