Det okända utanför, en programförklaring.

Who trusted God was love indeed
And love Creation’s final law
Tho’ Nature, red in tooth and claw
With ravine, shriek’d against his creed

In Memoriam A.H.H. – Alfred, lord Tennyson

Människan har alltid levt med en låg-gradig skräck för vad som finns “där ute”. Bakom allt som vi kan se och förstå så finns det en avgrund som vi inte kan greppa.

För den moderna människan så kan det kanske verka lite väl dramatiskt. De flesta av oss lever i trygga områden, omgivna av väggar, tak, trägårdar, vägar, familj, grannar och vänner. Det är sällan som den moderna människan ställs öga mot öga med den nakna naturen själv.

Men det är inte bara dessa fysiska buffertar som skiljer oss från naturen. Vi har i mångt och mycket mist förmågan att se naturen som den är, och i stället har vi byggt upp modeller genom vilka vi ser verkligheten. Det är nästan omöjligt att se verkligheten så som den verkligen är, eftersom vi har en rationell och “naturlig” förklaring till allt som sker.

En av den moderna världens sjukdomar är att försöka förklara folktro med logiska argument. Man förklarar näcken och bäckahästen med att föräldrar förr i tiden har velat hålla sina barn borta från sjöar och vattendrag. Det är inte fel. Det är en logisk förklaring. Men det var nog inte så man tänkte.

En förklaring kanske är att Näcken är en modell av något som kan uppstå nära vattendrag. En mer “primitiv” förståelse av något som är svårt att beskriva, och som går utanför vår moderna, vardagliga, förståelse av verkligheten.

Kanske är Näcken ett dåligt exempel. Kanske är just Näcken bara en figur som man uppfann för att rädda barnen. Men så länge vi bara avfärdar det som en sedelärande skröna så kommer vi aldrig att undersöka saken närmare.

Vättar, Huldror, Troll, Älvor, alla dessa väsen delar egenskaper men har också viktiga skillnader. Samma egenskaper återkommer i alla jordens kulturer. De går under olika namn, men sammantaget beskriver de entiteter som äger förmågor som går utanför det som vi idag kan förklara. De kan röra sig genom väggar, vatten och över himlen till synes utan ansträngning.

Camile Paglia skriver i sin “Sexual Personae” att människan skapade samhället för att skydda oss från den råa naturen. I termer av den nordiska mytologin så innebär det att människan förvandlade Jord till Gerd. Vi förvandlade en fria jorden till den inhägnade (omgärdade) jorden. När Frejs tjänare Skirnir, söker upp Gerd för att fria å Frejs vägnar, så vägrar hon först lyssna på hans frieri. Inte förrän han hotat att förbanna henne till evig otillfredsställelse så ger hon med sig.

När en hjälte ger sig ut på sitt uppdrag, så handlar det om att han beger sig ut i den sanna verkligheten, utanför flockens och murarnas trygghet. När han lyckas med sitt uppdrag så slutar det med att han kommer tillbaka in i flocken med nya upptäckter, eller skatter. Det är en åtråvärd kvinna eller en hydras huvud eller kanske guld.

För att erövra skatten så måste man bege sig ut, utanför lägereldens sken.

Jag har kommit att förstå att verkligheten bakom vår myter är mycket mer verklig än jag hittills har trott, och samtidigt att verkligheten är mycket mindre verklig än vad vi trott. Det kan verka märkligt, men när vi väl har greppat detta så kommer vi förhoppningsvis ha fått en djupare förståelse, och kanske till och med makt över verkligheten.

Låt oss därför börja en ny resa, som kommer att ta oss långt utanför lägereldens värme och trygghet. Vi måste bege oss ut i obygden utanför stadens ljus. Vi måste resa längs ensliga stigar genom mörka skogar.

Kanske kommer vi att försvinna i mörkret. Kanske kommer vi upptäcka att det inte finns några naturlagar, eller logik. Kanske kommer vi att drunkna i ett kognitivt mörker. Men kanske kommer vi att hitta fast mark som vi kan stå på. Kanske kommer vi att träffa gudarna så att säga “up close and personal”, så att säga “in the flesh”. Och det kommer att vara värt det.