Skrivkonstens historia

Om man studerar historien hos olika skrivspråk så upptäcker man snart att en stor del av dem delar sitt ursprung i Egyptens hieroglyfer. Ättelinjen för det svenska alfabetet är som följer:

  • 1000+ inlånat från …
  • Latin uppfunnet ca 700 f.kr., utvecklat ur …
  • Etruskiska ca 800 f.kr. + Grekiska ca 800 f.kr., utvecklade ir …
  • Fenisiska ca 1200 f.kr. utvecklat ur …
  • Ugaritiska ca 1500 f.kr. utvecklat ur …
  • Proto-sinaitiska ca 1900 f.kr.

Det sistnämnda är ett skrivspråk som uppstod i bergen i Sinai, vid en handelsplats där Egyptiska och handelsmän från mellanöstern möttes.

Proto-sinaitisk skrift (CC BY-SA 3.0)

Dessa handelsmän talade ett protosemitiskt språk som var föregångare till Hebreiska och Arabiska. Det uppstod då ett behov att skriva på detta språk.

De lånade då egypternas skrivsätt men istället för att använda Egypternas ljudvärden för varje bokstav så använde de sina egna för den symbol som tecknet föreställde. Egypterna skrev nämligen med en kombination av bilder som ”betydde” det som de föreställde, och bilder som stod för ett ljud, beroende på sammanhanget.

Detta proto-sinaitiska skriftspråk har sedan varit ursprung för en hel mängd olika skriftspråk ända från Europa och Nordafrika i väster till Thailändska i öster.

Runorna som användes i norden har dock ett mycket dunklare ursprung. Man har tidigare trott att det uppkom i sin äldsta form någon gång strax efter år noll, men vad dess ursprung var är osäkert.

En egenskap hos runorna är att de består helt av raka streck, vilket är smidigt om man skall rista dem på trä eller på ben. Om man skall knacka in dem på sten så är det däremot inte direkt någon fördel att det är raka streck, hällristningarna är fulla av bågar (se på alla skepp, solhjul och gubbar). Så, man får anta att det främsta mediet för runorna var trä.

Trä har dock den trista egenskapen att det inte är särskilt hållbart. Trä ruttnar lätt, och särskilt om det är i form av mindre föremål så ruttnar det inom bara några år, och vi är istället beroende av fynd av ben eller sten. Därför var det en sensation i förra veckan när norska arkeologer tillkännagav ett nytt fynd av en väldigt tidig inskription.

Svingerundsstenen är daterad till någon gång mellan år 0 och 250 e.kr., och den är därigenom minst ungefär 150 år äldre än den äldsta runstenen som man kände till dessförinnan, som ristades någon gång runt år 400. Det är alltså sannolikt att runorna uppkom ännu tidigare än man tidigare har trott.

Svingerudsstenen bär en inskription, som translittererad till vårt alfabet blir ”idiberug”. Forskarna tror att detta är ett kvinnonamn, men vad inskriptionen betyder är osäkert.

– Texten skulle alltså säga ”åt Idibera” eller ”till Idibera”. Men det finns också andra förslag, som namnen Idibergu eller Idiberga, eller släktnamnet Idiberung, säger Zilmer till Uniforum, Oslo universitets nättidning.

Kinesiskt orakelben med tidiga kinesiska skrivtecken (CC BY-SA 3.0)

Om man jämför runorna med andra kända skriftspråk från kontinenten, så liknar runorna både gammal Grekiska och Etruskiska, men inte egentligen det Latinska alfabet som användes runt år noll. Eftersom Romarna vid den tidpunkten hade lagt under sig Gallien och tagit sig ända till Rhen, så verkar det märkligt att Germanerna, om de lärde sig skriva först så sent som vid denna tidpunkt, inte skulle ha kopierat det latinska alfabetet mer troget. Detta gör det sannolikt att de lärde sig skriva långt tidigare, och inte från Romarna, utan från Etruskerna eller Grekerna, eventuellt via Kelterna.

Runorna, såväl som dagens alla moderna alfabet har alltså sitt ursprung i Egyptens hieroglyfer. Men detta är inte enda gången som skriftspråket har uppfunnits. De kinesiska skrivtecknen ser ut att ha sitt ursprung i Kina, i form av tecken som ristades på sköldpaddsskal och som användes för att spå med. Det är en intressant parallell att runorna även i norden kopplades till spådomskonst.

I Europa finns det två olika skrivsätt som ännu inte har kunna tolkas, och där forskarna tvistar om huruvida det handlar om skrift, eller protoskrift.

En skiva med skrivtecken upptäcktes i Grekland i en gammal sjö nära en ort som heter Dispilio år 1993. Den hade legat på botten av en sjö sedan stenåldern. Den exakta åldern har inte ännu publicerats (efter 30 år), eftersom den fortfarande genomgår konservering. Men bosättningen där den återfanns existerade mellan 5600 f.kr. och 3000 f.kr. så den skulle i så fall vara äldre än alla andra skrivsystem i världen.

Skrivtecknen från Dispilio (kolumn B) jämfört med andra grekiska skrivtecken.

Längre upp på Balkan fanns det vid samma tidpunkt (runt 5000 – 3500 f.kr.) andra icke-indoeuropeiska jordbrukskulturer, som har kallats för ”old europe”, eller Vinca. Även dessa använde någon typ av skrivtecken, som liknar dem från Dispilio.

De inskriptioner som man har hittat är ofta korta, och det är därför svårt att veta vad de betydde. Det kan ha varit trollformler, eller siffror, eller kanske bomärken. Eller så stod de olika symbolerna för olika ljud. Det är ingen som vet idag.

A sample of Linear B script, the earliest Greek writing, 1450 BC, and an adaptation of the earlier Minoan Linear A script. This piece contains information on the distribution of bovine, pig and deer hides to shoe and saddle-makers. It is a script made up of 90 syllabic signs, ideograms and numbers, a form earlier than that used for the Homeric poems. These clay tablets were fortuitously preserved when they were baked in the Mycenaean palace of Pylos fire 250 years later.

I Grekland hittade man under 1800-talet tavlor med skrivtecken som länge var omöjliga att läsa. Eftersom de skrevs på räta linjer så kallade man skriften för Linear, men det tog lång tid innan man kunde tolka dem. År 1935 så lyckades dock engelsmannen Michael Ventris identifiera att vissa av dem i själva verket var skrivna på Grekiska. Dessa kallas för Linear B, medan dem som inte är skrivna på Grekiska kallas för Linear A. Man kan alltså läsa LInear A, men det är ingen idag som vet vad de olika orden står för trots att vi vet hur orden lät.

Under Januari 2023 så offentliggjordes dock det som garanterat är det äldsta skriftspråket hittills. En amatörforskare i England offentliggjorde då att han hade lyckats tolka vissa symboler som man har hittat på grottmålningar från olika ställen i Europa.

Denna skrift utgörs av markeringar i form av streck och enkla symboler som man har ritat på bilder av olika djur. Det man nu har förstått är att dessa markeringar ger information om när dessa djur föder sina ungar, och när de migrerar, information som var essentiell för de jägare som då levde i Europa söder om inlandsisen.

Uroxe från Lascaux (CC BY-SA 3.0)

På bilden ovan som kommer från Lascaux-grottan i Frankrike ser man fyra prickar. Dessa prickar hade alltså kunnat berätta för dåtidens jägare om när det var läge att ge sig ut på jakt efter uroxe. Dessa målningar är målade mellan 17000 – 15000 f.kr. och det är alltså det äldsta skriftspråket i världen, och nu kan även vi moderna människor förstå det.

En reaktion på ”Skrivkonstens historia

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.