Så bistert kallt blåser Sunnan-vinden

Efter några dagar med temperaturer nedåt minus tolv grader, så vek kvicksilvret av uppåt och temperaturen är nu runt nollan igen. Men från att ha varit kallt och vindstilla så råder det nu en ihållande vind från syd-sydväst. Detta gör att den upplevda temperaturen har sjunkit nästan lika mycket som den uppmätta har stigit. Snön ligger fortfarande vit och orörd på åkrar och stigar, och små iskristaller har växt upp ovanpå den.

Det var med andra ord en perfekt dag för att ta en promenad och se på naturen. Vi tog på oss rejält med underkläder och svepte stora halsdukar runt vinterjackor och mössor. Det gäller att hålla vinden stången sådana här dagar.

Snön knarrade fortfarande lite grand under kängorna, men vi visste från väderprognosen att det inte skulle vara så länge till. Temperaturen skulle stiga ännu några grader veckan innan jul, och lagom till julafton så skulle nog marken ligga bar och brun igen.

Det var nog du som såg den först. ”Titta där! Vad är det?” En stor svart vildsvinsgalt raskade målmedvetet över fältet på väg mot allén. Den svarta siluetten mot den vita snön gjorde att den såg mycket större ut än vad den kanske var. Ovanför den flög en fågel. Någon slags kråkfågel, så mycket kunde vi ser. Men det var svårt att vet om den bara följde med galten, eller om den jagade på den. Fågeln flög i små cirklar ovanför vildsvinet och ibland såg det ut som att den flög ner för att kanske säga något, eller för att hacka på den.

Galten korsade allén efter ett ögonblicks tvekan och fortsatte sedan ut på nästa åker. Den stannade i en sänka, utom synhåll, och vi trodde nog att vi inte skulle få se den mer denna gången.

Men, så fick den fart igen. Kanske var det fågeln som hade jagat på den. Kanske kände den doften av oss. Men vad det än var som drev på den, så tog den fart igen. Den raskade vidare mot en dunge som gränsar till nästa åker. Och sen såg vi inte mer av den. En stund senare såg vi två rådjur. Istället för att raska fram, så hoppade de nästan dödsföraktande fram mellan de frusna plogfårorna.

Rådjur ser vi hela tiden här omkring. Och hjortar. Men det är något speciellt med vildsvin. Man skulle kunna säga att det är den skånska slättens björn. Stor och svart och aningen skräckinjagande. Det är inte konstigt att vendeltidens hjälmar var prydda med vildsvinsornamentik.

Så varför valde han att framträda just nu, i brytningstiden mellan ett år och nästa? Bara ett par dagar innan årshjulen vänder. Och varför hade han med sig en kråkfågel?

Kråkor, kajor, råkor och inte minst korpar är mycket intelligenta fåglar. De är utmärkta tamfåglar om man kan tämja dem som unga. Det måste vara ganska vanligt att ha till exempel kajor som husdjur, för två släktingar på olika håll har haft det. Eller så är min släkt bara aningen speciell. I vilket fall, så är det är inte underligt att Allfader själv hade två korpar.

Just vid den här tiden på året är det lämpligt att gå årsgång, något som vi har pratat om på Lidskälv nån gång. Det kräver dock en del förberedelser, något som vi inte hade gjort denna gången. Kanske framförallt så krävs det att man är tyst.

Men kanske var detta vildsvin och den medföljande fågeln ändå något som hade vikt och styrka nog att bryta igenom den tunna slöjan mellan denna världen och den andra.

Vi lever nu i mycket oroliga tider. Efter två år av pandemi-skräck, så kom genast, som på beställning ett krig i Europa. Vi gick från det ena till det andra utan uppehåll. Och ovanpå detta ligger en sås av ångest över elpriser och klimatet. Det är inte lätt att hänga med.

Själv är jag lika immun mot Covid som mot klimatskräck, vilket har framkommit i tidigare inlägg, och inte heller är jag särskilt orolig för att Sverige skall drabbas av några krigshändelser. Däremot är jag orolig för den skada som våra egna politiker och myndigheter kan orsaka genom sina i bästa fall verkningslösa och i värsta fall direkt skadliga försök till åtgärder.

Man måste vara modig, och våga gå den väg som man känner är rätt.

Under min uppväxt så lyssnade jag alltid på P1. Dagens Eko, Lunch Ekot, Ekot Kvart i Fem. CNN var min trygghet och min kamrat på resande fot. Jag läste tidningar och lyssnade på analyser. Jag var, och är väldigt allmänbildad.

Men, någonting har hänt. Jag har insett att de som gör som jag gjorde tidigare istället för att förstå världen bättre, istället kommer längre och längre ifrån den sanna verkligheten. Om man vill förstå världen är det bättre att gå ut och se sig omkring än att försöka läsa vad någon annan har skrivit.

Men det kräver mod. Att sitta i ett rum fullt av människor som alla har tagit alla rekommenderade föreskrivna medicinska behandlingar, och som alla vet sanningen vad propagandan säger om inrikes och utrikes politik är inte lätt. Det är definitivt inte ett sätt att skaffa många nya vänner snabbt och att få dem på andra tankar.

Ta bara en sån sak som mordet på John F Kennedy.

Men för den som är övertygad om att sanningen inte är vad alla tror, och som inte är beredd att dagtinga med sin övertygelse så är det kanske lite grand som att vara ett vildsvin, på väg över ett snötäckt fält pådriven av sin övertygelse i form av en kråkfågel som kraxar ovanför sig. Det är kallt, ensamt och om man har otur även farligt. Men det måste göras.

Så, detta blir min nyårshälsning till dig som läser detta.

Må Oden ge oss vishet att ta oss igenom nästa år
Må Frej ge oss goda skördar
Må Tor ge oss styrkan att härda ut och att vinna de strider som vi hamnar i
Må alla makterna skydda oss och hjälpa oss och
må vi alla gå stärkta ur nästa år.

Var hälsad, Solen obesegrad