Germanernas inflytande på kristendomen

Både här på bloggen och i podden, så har vi noterat att kristendomen samtidigt som den erövrade nya länder, erövrade dessa länders redan existerande helgdagar. Man firar Kristus födelse den 25 December, inte för att han föddes då (för det finns inga nyfödda lamm, ens i mellanöstern i December) utan för att det redan fanns en romersk högtid då. Man firar All Helgona i slutet av Oktober på grund av den Keltiska högtiden Samhain. Sankt Johannes firas på Midsommar på grund av en nordisk högtid vid midsommarsolståndet. Et cetera, och så vidare.

Kristus som en krigare i rustning som dräper en drake

Kyrkor byggdes ofta på redan heliga platser. För att ta några närliggande exempel, så ligger Anderslövs kyrka precis bredvid en bronsåldershög och Fru Alstad (Freja betyder Fru) ligger bredvid en hednisk offerkälla. Uppsala och Lund, nordens första domkyrkosäten lades på nordens viktigaste kultplatser. Lokala helgon kanoniserades för att ersätta lokala gudar. Et cetera, och så vidare.

En fråga som jag har ställt mig mot bakgrund av allt detta, men utan att hitta något bra svar, är hur Germanerna (och Kelterna) påverkade den kristna läran. Kristendomen påverkade helt klart kulturen, men gick det även en ström av inflytande åt andra hållet.

En forskare som har ställt sig samma fråga är James C. Russell, som skrev en avhandling med namnet ”The Germanization of Early Medieval Christianity”, 1996.

Huvudtesen i Russells bok är dock att Germanernas folk-religiositet var mer världstillvänd än den tidiga kristendomen, och att detta kom att påverka kristendomen i samma riktning. I den tidiga kristendomen sågs världen ofta som något ont, som en ständig frestelse som man måste motstå. Livet var ett slags test för själen, för att se om den var värdig att komma in i himmelriket. Efter att germanerna kristnats så skall den alltså ha varit mer världstillvänd. Naturen och världen sågs då som något gott, guds skapelse.

Kristendomen innan germanerna kristnades präglades av dem som var kristna i Romarriket vid den här tiden. Dessa var främst stadsbor från underklassen, eller medlemmar ur överklassen som var trötta på den dekadens som de såg omkring sig i Romarriket. Kristendomen var då en mycket egalitär religion som ställde sig på de fattiga och lågättades sida. Spengler skrev att kristendomen var ursprunget för socialismen, och denna del av kristendomens ursprung ligger kanske nära socialismen. Men detta var inget som tilltalade germanerna. Åtminstone inte ledarskiktet bland germanerna.

Frankisk avbildning av Jesus, med ett spjut i hand.

För att sälja in kristendomen till Germanerna var man enligt Russell tvungna att betona den heroiska sidan av Jesus tydligare. Jesus avbildades med svärd, och det som uppstod var en mer aristokratisk form av kristendom. När Goterna till exempel tog till sig kristendomen, så var det i dess Arianska form. Denna form av kristendomen anser att Kristus är skapad av sin fader, och alltså inte är gudomlig på samma nivå som Herren. Detta var alltså en mer monoteistisk form av kristendomen, som ganska snart betraktades som en kättersk sekt av det som skulle komma att bli den officiella kristendomen inom det romerska riket.

Kanske var det så att tre-enigheten passade romarna bättre, eftersom de var vana vid den kapitolinska triaden, Jupiter, Juno och Minerva. Det är inte så att dessa tre gudar och gudinnor på något sätt går att överföra till Fadern, Sonen och den Helige Ande, men idén om det heliga tretalet måste ändå ha tilltalat romarna.

Goterna å andra sidan dyrkade Gaut som sin högste gud. Detta var deras namn på Oden, och han har ju även namnet Allfader. Därför var det kanske inte så svårt för dem att ta till sig Herren som skapare av Jesus och den Helige Anden. Men, detta är ändå kanske inte bevis på att Germanerna påverkade kristendomen. Snarare var det så att den germanska tolkningen av kristendom betraktades som kättersk.

Det är dock intressant att betrakta de tre huvudinriktningarna inom modern kristendom och hur de är belägna på Europas karta.

  • Ortodox kristendom är starkast inom den slaviska delen av Europa, och i Grekland.
  • Katolsk kristendom är starkast i tidigare Keltiska och Italiska områden.

Fördelningen mellan dessa båda inriktningar är naturlig, utifrån kristendomens, och romarriktets historia. Detta kan dock inte förklara varför nästan alla delar av Europa som talar germanska språk samtidigt är Protestantiska, och att det knappt finns något område med starkt protestantiskt inflytande som inte talar något germanskt språk.

Kanske är det så att Protestantismen är en form av germansk kristendom. Den startades av Calvin och Luther. Luther var Tysk, och han förespråkade att man skulle använda folkspråket (Tyska, Svenska etc. i liturgin). Calvin var Schweitzare, och han talade visserligen Franska, men hans läror fick starkast fäste i Storbritannien och Nederländerna.

De tre olika indoeuropeiska grenarna i Europa har alltså var sin form av kristendom. Kanske är det på grund av att dessa olika varianter passar dessa olika grupper av folk olika väl. Katolicism var den variant av kristendom som vi i Norden tog till oss vid kristnandet.

Detta är kanske egentligen lite märkligt. Åtminstone Upplando och Roslagen hade starka kontakter i Österled ända ner till det Ortodoxt kristna Bysans. Vi är dessutom säkra på att Väringarna som var legosoldater hos den östromerske kejsaren gick i kyrkan. Även om de kanske ägnade för mycket tid åt att klottra skvaller.

Varför de hemvändande varjagerna inte tog till sig denna version av kristendomen är svårt att förklara, men kanske var den inte tillräckligt anpassad till deras kynne.