Gapande Kaos

Ibland upptäcker man saker som man borde ha insett långt tidigare, eller som man kanske i alla fall skulle ha undersökt tidigare.

Det började med att jag funderade över etymologin hos det grekiska ordet Kaos. Detta är det urtillstånd ur vilket världen skapas. Frågan är vad det kommer av. En snabb slagning på wiktionary gav följande resultat (fritt översatt):

Osäkert, har förknippats med χαίνω (khaínō), χάσκω (kháskō, “Jag gapar, gäspar”). (< Proto-Indo-Europeiska *ǵʰeh₂-) eller χώρα (khṓra, “öppen yta, plats”). Beekes jämför med Baltiska and Germanska ord för “gom”: Gammalhögtyska guomo, goumo, Gammalnordiska gómr, Litauiska gomurỹs < ? PIE *ǵʰeh₂-mn-.

Givetvis kommer man att tänka på Ginnungagap som omnämns i Valans spådom:

3.

För länge sedan
då Ymer levde
fanns ej sand eller sjö
eller svala vågor.

Jorden fanns inte,
ej himlen där ovan,
gapande svalg (”ginnunga gap”) fanns
men ingenstans gräs.

Visserligen visste jag att det var samma sak. Inte minst från beskrivningen, och funktionen i mytologin, men jag hade inte en tanke på att det skulle vara en så exakt matchning.

Det Grekiska språket finns för första gången dokumenterat i form av texter skrivna med Linear B, vilket var skriftspråket för den Mykenska kulturen i det Egeiska havet ca. 1400-1200 f.kr. Linear B kom till genom att man tog ett existerande fonetiskt skriftspråk från ett tidigare språk (Linear A), och applicerade det på sitt eget språk.

Linear A uppfanns runt år 2000 f.kr. och användes av den Minoiska kulturen fram tills det utkonkurrerades av den Mykenska kulturen. Man har inte lyckats tolka Linear A, trots att man egentligen kan läsa det. Genom att man kan läsa Linear B, som är en tidig form av Grekiska, så kan man i praktiken använda samma ljudvärden på Linear A. Man kan alltså höra hur det lät, men man kan inte säga vad det innebär.

Linear A, eller Minoiska, är ett av de många språk som fanns i Europa innan de indoeuropeiska språkens ankomst. De språk som man har rester av är främst Minoiska, Etruskiska och givetvis Baskiska som man tror är det enda av dessa språk som överlevt fram till nu.

Till skillnad från de indoeuropeiska språken som man har en ganska god idé om hur de har grenats ut från ett gemensamt ursprung, så är släktträdet för de pre-indoeuropeiska språken nästan helt okänt. Det verkar alltså som att Europa under den första delen av bondestenåldern hade många, många språk som skilde sig ganska avsevärt åt.

Kanske beror detta på att dessa befolkningsgrupper levde ganska isolerat och inte hade kontakt över några större avstånd. Samma fenomen kan observeras när olika arter uppkommer. Så länge man har kors-befruktning mellan olika grupper av samma art, så kan de hålla ihop som en art. Men om de av någon anledning skulle skiljas åt, så kan de börja utvecklas i olika riktningar. Det samma gäller alltså för mänskliga språk och kulturer.

”Mudmen” från Papua Nya Guinea (CC BY-SA 3.0)

Papua Nya Guinea har över 800 olika språk, vilket gör att det ensamt har mer än 10% av världens alla språk. Detta på en befolkning som är mindre en Sveriges (8.9 Miljoner). Detta är inhemska språk, som har uppkommit och som talas av folk som har sitt ursprung på Papua Nya Guinea. Förklaringen är att Papua Nya Guinea är täckt av djungel, där olika grupper kan leva relativt nära varandra fågelvägen utan att i praktiken ha någon möjlighet att mötas.

Man kan tycka att denna situation är ”kaotisk”, och i vardagsspråk så använder man uttrycket kaos just på detta sätt. Mångfald är kaotisk, medan likhet är ordnad. Men i själva verket är det precis tvärt om. Alla har fel!

Ur informationsteoretisk synvinkel, så är det ett mer ordnat tillstånd när det finns 800 olika språk på Papua Nya Guinea, än om det bara skulle finnas ett. Våra förfäder i Norden och i Grekland förstod detta. Kaos är ett gapande hål, där man inte kan se skillnad från ett ställe till ett annat.

En värld rik på kultur är alltså inte en där kommersiella intressen blandar inslag från alla kulturer. En värld rik på kultur är en värld där man bejakar, bevarar och uppmuntrar skillnader. Alternativet är att alla pratar bruten engelska, äter McFalafel och tittar på maktens ringar på Amazon Prime.

Det visar sig att detta är en av de viktigaste markörerna som skiljer politisk vänster från politisk höger. Enligt ny forskning inom psykologi så finns det 26 parametrar som kan beskriva en människas politiska åskådning.

Under många årtionden så var den förhärskande idén inom forskningen att konservativa såg världen som mer farlig än progressiva. Detta var förklaringen till att lag och ordning, starka gränser, starkt försvar etc. var ”högerfrågor”. Men en närmar undersökning visar att detta är en stark förenkling och dessutom i sak helt fel. Konservativa och progressiva ser världen som lika farlig. Istället är det andra saker som skiljer dem åt.

Den viktigaste skillnaden är i hur man ser på hierarkier. För en progressiv så härstammar hierarkier från orättvisor, medan det för en konservativ är uttryck för en naturlig ordning. Detta är något som Jordan Peterson ofta har pratat om (kompetenshierarkier mellan humrar).

Ur artikeln, fritt översatt:

Konservativa tenderar att visa en vilja att respektera och bevara skillnader, varesig det handlar om gränser mellan länder, skillnader mellan könen, skillnader mellan rik och fattig, och mycket mer. Och liberaler visar en tendens att anta att dessa skillnader är utslag för falskspel eller godtycke. Den fattige förtjänar inte att vara fattig. De rika förtjänar inte att vara rika. Och så vidare.

Frågan är hur man skall kunna överbrygga dessa skillnader. Kan en konservativ se att vissa skillnader faktiskt behöver minskas, och kan en liberal (här använt i dess anglosaxiska betydelse) se att vissa hierarkier faktiskt inte bara är nödvändiga, utan till och med av godo?

Faran med dessa grundläggande instinkter (att bevara eller rasera skillnader) är att de lätt kan utnyttjas av intressen som tjänar sina egna syften. Är det ett sammanträffande att 1900-talets stora ideologier samtliga hade som mål att ändra på människorna för att passa bättre in på det samhälle man ville bygga, istället för tvärt om?

Är det ett sammanträffande att nästan all åtgärder som görs för att minska koldioxidavtrycket bara råkar göra det lättare för storkapitalet (hedgefonder och pensionsfonder) att investera och få avkastning. Några exempel:

  • Kör en elbil som du måste leasa för att du inte har råd att köpa den.
  • Ät inte kött som produceras av en bonde som äger sin mark. Ät insektsprotein eller soja som produceras i en fabrik, eller på mark som arrenderas av fattiga bönder i tredje världen.
  • Köp inte din bostad (detta är en trend som kommer att komma hit, den är redan etablerad i USA), utan hyr den av en hedgefond som äger hela staden du bor i.
  • Vill du ha stolsvärme i din bil? Signa upp för tjänsten stolsvärme för bara 50kr per månad.

Det genomgående temat är att man inte skall äga något, utan att man skall betala hela sin lön i form av hyror och leasingavtal. Dessa fasta intäktsströmmar kan sedan bakas ihop till obligationer som man kan sälja och köpa på de finansiella marknaderna.

För att dessa obligationer skall gå att värdera så måste man utplåna de individuella skillnaderna, eller i alla fall blanda så många olika människor som möjligt. Man måste utplåna skillnaderna.

Man måste öka kaos.

Det är så att man bara står och gapar.

2 reaktioner på ”Gapande Kaos

  1. Ännu ett insiktsfullt inlägg som gläder – själv är jag inne på helt andra bloggteman för tillfället, men kaos, respektive behovet av en överordnad teori; gör sig förstås påminda där med…

  2. I äldsta mytologin var kaos ordet för en ordning, som gick över människans förstånd. I den obildade kyrka, som framträdde vid antikens övergång till medeltid, tolkades ordet som oordning.

Kommentarer är stängda.