Hic sunt!

Generationer är något som vi tar för givet. Det är klart att det är stor skillnad på den stora generation som är födda efter kriget, och som var del av 68-rörelsen, och deras barn som tillhörde den ironiska generationen.

Flower power a’la 1968. Weak.

”Ni tar inget på allvar, ni vill inget, ni har ingen vitalitet.”
”OK, boomer”

Alla ser att det finns tydliga skillnader, men det är svårare att hitta exakta definitioner och mätbara skillnader. Ett av de mer seriösa exemplen är antagligen Generations av William Strauss och Neil Howe, som gavs ut 1991.

Deras tes är att det finns fyra sorters generationer som avlöser varandra med ungefär 20-25 års mellanrum. Enligt dem så har denna serie löpt oavbruten (med bara ett undantag) i USA sedan kontinenten började koloniseras. De olika generationstyperna har olika karaktär, och denna karaktär påverkas av olika kriser och omvälvningar som de upplever under sina liv, och deras karaktär påverkar också hur de hanterar kriserna. En slags orsak ger upphov till verkan, som i sin tur ger upphov till en ny verkan och så vidare.

Ett sätt att se på det är den gamla talesättet att ”Starka män ger upphov till goda tider, god tider ger upphov till svaga män, svaga män ger upphov till hårda tider, hårda tider ger upphov till starka män.” Fast denna modell är något mer sofistikerad.

Detta i huvudsak ett amerikanskt fenomen, men eftersom USA har varit så kulturellt dominerande sedan andra världskriget, så kan det ge en inblick i vad som koma skall. Faktum är att dessa författare redan för trettio år sedan förutsåg att det skulle komma en stor kris i USA runt år 2020, vilket vi ju kan se just nu. De dåliga nyheterna är att vi nog bara är i början på denna kris, eftersom de brukar vara i runt ett decennium.

Vi återkommer till kriserna, men först de olika generationernas karaktärer.

Cykeln inleds med Profeterna. De växer upp under en period där samhället är under expansion, och när världen just har genomlevt en kris. Exemplet är 68-generationen i Sverige (även kallade Boomers), som växte upp när Sveriges ekonomi var en av världens största och Sveriges flygvapen var det tredje största i världen.

De kallas profeter eftersom nya ideologier föds under deras ledarskap, och de använder denna under hela sitt liv för att se på världen. De förkastar sina föräldrars världsbild, och skapar sig en egen utifrån sin egen ideologi. Denna nya världsbild skapar ett uppvaknande. 68-generationen präglades av kampen mot Vietnamkriget och P-pillret. Politik och sex var deras ideologi.

Nästa generation är Nomaderna. De växer upp under sina föräldrars uppvaknande. Ofta blir de ganska eftersatta just på grund av detta. Föräldrarna (Profeterna) är för upptagna med att förändra världen för att ha tid med att uppfostra sina barn.

Detta gör denna generation nihilistisk och riskbenägen. De kan uppfattas som håglösa och gnälliga, med en låg tilltro till auktoriteter. De har ofta hög andel drogmissbruk och problem med våld. Men samtidigt så är de naturliga entreprenörer. Riskbenägenheten leder till att vissa går i pension tidigt med mycket pengar på banken, medan andra får leva som fattiga kyrkråttor hela livet.

Under deras höjdpunkt i livet inträffar en kris. Och just på grund av att de är individualistiska så lyckas de flesta ta sig igenom Krisen och anpassa sig. Det är även dessa som måste leda världen genom Krisen och med att de är i övre medelåldern just när den slår till.

Den tredje generationen i cykeln är Hjältarna. De är till skillnad från sina nihilistiska och auktoritetshatande föräldrar samhällstillvända och ansvarstagande. De bygger upp institutioner och har ett allvarligt menat patos. De skapar nya regler och följer dem.

Deras optimism och samhällstillvändhet är till viss del en reaktion på deras föräldrars nihilism. Och de kommer upp i vuxen ålder just när Krisen slår till. När världen har tagit sig igenom krisen så är det denna generation som tar över och stabiliserar situationen. Denna generation är den mest samhällsorienterade och stabila generationen, och just därför har de alltid ett oproportionerligt stort politiskt inflytande. I USA har de flest presidenter av alla generationer.

Den sista generationen är Artisterna. Denna generation är barn under Krisen. Denna generation blir ofta märkt av krisen och har den otacksamma uppgiften att leva upp till sina hjälte-föräldrars höga ideal och sedan föra den vidare till sina barn som är profeter (i sina egna ögon). Ett exempel på en sådan generation är Den tysta generationen i USA, och namnet säger en hel del.

Denna fyra-generationers-modell ger en förklaring till ett fenomen som många har observerat i USAs historia. Nämligen att USA går igenom en kris ungefär vart 80e år.

1776 – Revolutionen
1860 – Inbördeskriget
1929 – Depressionen
2020 – Corona, Ukraina och mer?

Detta mönster är alltså enligt teorin ett resultat dynamiken mellan generationer inom USA. Inga externa faktorer verkar egentligen påverka detta, utan kriserna är skapade inom USA men i dagens tidevarv när USA är den enda supermakten och imperiets centrum, så kommer krisen att påverka oss här också.

De datum som ges av författarna för de olika (nu levande) generationerna är som följer:

G.I. Generationen 1901-1924 (Hjältar)
Den tysta generationen 1925-1942 (Artister)
Babyboom-generationen 1943-1960 (Profeter)
Generation X 1961-1981 (Nomader)
Milleniegenerationen 1982-2004 (Hjältar)
Generation Z 2005- (Artister)
Nästa generation profeter 2025- (Profeter)

Som vi kan se ovan, så verkar det som att Milleniegenerationen kommer att vara de som tar över när dagens politiker har släpats iväg till planket skampålen. Själv är jag del av Generation X, så min generation är de som kommer att få hantera vad det än är som nu har inletts med Corona och Ukrainakriget, varpå vi kommer att få leva på skorpor tills vi dör (de av oss som inte dör när vi hanterar krisen, dvs.).

Därefter följer ännu en bortglömd generation (fast de kommer ju alltid att ha TikTok att titta på när det blir jobbigt, eller när de är glada, eller när de ligger i sängen eller när de har en minut över, eller när de borde jobba eller studera).

Martin Luther, flower power a’la 1500-tal

Men det riktigt spännande kommer därefter. Nämligen nästa generation profeter (som ännu är namnlös). Det vill säga de som kommer att födas från runt år 2025 och framåt.

Åtminstone i USA så har dessa generationer alltid haft en förmåga att överraska. Ibland har de drivit på en negativ trend av gränsöverskridande och dekadens. Men ibland så har de varit drivande i en moralisk upprustning och ofta haft en överdriven strävan efter ordning.

Vi har under boomer-generationen sett en trend mot ökad sexuell frihet (dekadens), där fler och fler sexuella inriktningar har förts in i finrummet (vad nu sex över huvud taget har i finrummet att göra). Efterverkningarna av denna hedonism kommer att vara mycket synliga för denna generation, och kanske kan man hoppas att de kommer att ta chansen att vända klockan rejält tillbaka i tiden. Det har hänt förr, och det kommer att hända igen.

Puritaner på väg till kyrkan, flower power a’la 1600-tal

Detta kan också vara den generation som tar upp europeisk hedendom och gör den till ”statsreligion” igen. Västerländsk kristendom har hanterat den trend som inleddes av 68-generation genom att retirera och göra eftergifter. Det finns inte längre någon moralisk ledning att få där. Inga ideal att sträva efter. Inga regler att efterleva. Och därigenom finns det inte heller något hopp om riktig försoning och upprättelse. Den västerländska kristendomen har reformerat bort sitt eget existensberättigande.

Om detta skall kunna bli verklighet så krävs att tidigare generationer (vi) bygger det intellektuella ramverket. Det skrivs mycket bra omkring europeisk hedendom idag, och mycket av det ger riktiga insikter i hur våra förfäder såg på universum. Det är denna världsbild som vi måste dokumentera och organisera på ett sådant sätt att den kan lyftas upp av de unga profeterna när de kommer och vill ha svar på sina frågor. Vi har nog cirka 20 år på oss att sammanställa allt, vilket med tanke på alla briljanta människor där ute nog ska räcka.

Kampen mellan ordning och kaos har den karaktären att kaos gärna kryper sig på oss, medan ordning måste instiftas, föranstaltas, sättas i verket genom en stor, fokuserad och medveten handling. För att ställa hela samhället till rätta krävs det en stor och entusiastisk generation som med gemensamma krafter kan rota ut kaos och pränta in ordning som ideal i efterföljande generationer. Vi måste bara visa dem hur det skulle kunna se ut.

Ubi sunt? Hic sunt!

En reaktion på ”Hic sunt!

Kommentarer är stängda.