Att offra en kung

I det föregående inlägget målade vi upp en mycket mörk bild över de kommande åren. Teknologi, vetenskap och modernt jordbruk är på väg att mista sin närmast magiska förmåga att tillhandahålla välstånd och rikedom. Som vi såg i samma inlägg, så är det inte första gången vi har ställts inför liknande problem. Genom historien har vi gång på gång sett samma cykler där en lång period av gradvis uppgång följs av en hastig nedgång. Hur har man då hanterat detta genom historien?

Ett mönster som man kan se om och om igen är att de eliter som har härskat under uppgångsperioden störtas under nedgångsperioden. Efter en tid av oro och umbäranden, så träder en ny grupp fram som har de svar och lösningar som är anpassade efter den nya situationen, och ur dessa växer sedan den nya eliten fram. I nordisk mytologi och historieskrivning så finns det ett antal berättelser som beskriver denna process.

Det mest kända finns avbildad på en målning av Carl Larsson som kallas för Midvinterblot. Den skildrar en episod ur Ynglingasagan där svält drabbar Svitjod. För att säkerställa årsväxten så föranstaltade man ett stort blot i Uppsala där man offrade oxar. Men det gjorde inte situationen bättre, så nästa år offrade man människor. Men det hjälpte inte heller.

Då kom man fram till att det var kungens fel, och att de skulle angripa honom och färga offerplatsen röd av hans blod. “Så här berättar Tjodulf:”

Det hände förr
att krigarna
rödfärgade jorden
med sin kungs blod,
och landets här
tog livet
av Domalde
med blodiga vapen,
när svearnas folk
skulle offra
härskaren
för god skörd

Det är signifikant att det hela, till skillnad från på Carl Larssons målning, inte handlar om ett frivilligt offer utan om att landets krigare på efter eget beslut angrep kungen och dödade honom. Det var alltså mer fråga om ett inbördeskrig, eller en militärkupp än om ett offer, även om man antagligen rättfärdigade sitt handlande i religiösa termer snarare än politiska.

Men, ransoneringen gick inte så bra, för törsten var större än respekten för kungen. En man som far synnerligen begiven på starka drycker hamnar gång på gång inför kungen för att han brygger öl, men varje gång lyckas han komma undan genom olika spetsfundigheter. Bland annat så suger han ölet från skorpor. Uppenbarligen var inte detta samma som att dricka öl enligt den tidens lagar.

När han så för tredje gången hamnar inför kungen, så förklarar mannen varför han så envist brygger öl fast det var förbjudet:

… det är mer omtanke än lust att dricka som har drivit mig därtill. Jag tvivlar nämligen inte på att du dör av svält innan någon annan, så att du blir den förste som skall begravas, för du har givetvis utställt denna ovanliga måttfullhetsförordning eftersom du var rädd för att du först skulle lida brist på föda. Det är dig själv, och inte andra du tänker på när du inlåter dig till att påbjuda sådan gnidenhet.”

Han menar alltså att kungen bara har utställt detta dekret för att undvika det som vi nämnde i början av detta inlägg, nämligen att han som den yttersta representanten för eliten visste att han skulle var den förste att “ställas emot väggen när revolutionen kom” (eller få sitt blod spillt på offerplatsen).

När han insåg att hans förordning framställde honom i dålig dager, så höll han rådslag om vad man skulle göra istället. Två män som hette Åke och Ebbe (som utan tvekan kom från eliten i landet) föreslog då istället att man skulle slå ihjäl alla gamla och alla barn i landet.

En kvinna som hette Bambaruk fördömde detta som ett fruktansvärt brott, och krävde istället att lotten skulle avgöra vilka i landet som skulle vara tvungna att flytta. Inga skulle huggas ihjäl ovillkorligen, istället skulle man exportera sin överflödiga population. Enligt berättelsen så flyttade de som lotten pekade ut först till Gotland och sedan till kontinenten där de blev Langobarder och Goter.

Det vi ser här är alltså olika sätt som en kris kan utspela sig.

Antingen kan det bli revolution, eller statskupp på det sätt som vi såg i samband med kung Domalde i Svitjod. När han dödades så tog hans son Domar över och skördarna var åter goda.

Eller, så kan man försöka med ransoneringar. Problemet är att detta bara kan skjuta på problemet, det är ingen lösning. Så länge som befolkningen inte minskar, så kommer inte konsumtionen av resurser att minska. I berättelsen om Snie så symboliseras detta av mannen som vägrar sluta brygga öl.

När eliten då insåg att ransonering inte var en lösning på problemet, utan att en minskning av befolkningen var det som behövdes så kläckte de idén med att använda våld. De ville helt enkelt slå ihjäl dem som inte kunde försvara sig. (“Useless eaters” är en bra sökterm här.)

En annan, mera human metod för att minska befolkningen förslås då av den gamla kvinnan Bambaruk. Nämligen att man ska exportera sin överskottsbefolkning.

För några århundraden sedan så var detta anledningen till att européer i massiv skala flyttade till andra världsdelar och grundade länderna i Amerika, Sydafrika och Oceanien. Samma mekanismer ligger även till grund för den nutida migrationen.

Och kanske är det just så som det hela kommer att utspela sig, fast i omvänd ordning.

Först kommer man att försöka migrera till andra länder, där situationen för stunden ser bättre ut. Som västerlänning så har vi haft det stora privilegiet att vara välkomnade nästan överallt i världen, men samtidigt är det svårt att se att det skulle gå att i någon större utsträckning skulle gå att minska befolkningen här genom migration. Snarare spär migrationen på detta problem.

Samtidigt kommer man i hemländerna försöka inför ransonering. I Kina sker just nu gigantiska så kallade lock-downs. Det officiella syftet är att hindra spridning av Covid, men ett annat syfte kan vara att minska förbrukningen av energi och mat. Just matförsörjningen är ett problem i Kina just nu där skörden av vintervete har slagit fel. Västs sanktioner mot Ryssland är då en räddning för Kina eftersom det frigör både vete och gödning (stora exportprodukter från Ryssland) för Kina.

Frågan är om de lock-downs som har skett i många länder, ofta mot experternas inrådan, kan ha haft samma syfte. Att minska förbrukningen av energi för att skjuta på problemet en smula. I mitt stilla sinne undrar jag om inte klimathysterinoron har haft samma syfte.

Vi kommer nu till det mörkaste inslaget. Hur minskar man befolkningen med tvång, idag, i väst, utan att det märks? Hur kan eliten se till att befolkningen minskar utan att uttryckligen döda folk i stor skala?

Svaret är att mycket inom dagens kultur är inriktat på just detta. Låga födelsetal, frikoppling av kärlek och sexualitet från familjebildning, hormonstörande tillsatser i mat och andra produkter. Detta är saker som har förekommit under ett antal decennier. Men kanske det mest oroväckande är något som nu börjar uppmärksammas av försäkringsbolag i både Europa och USA, nämligen att det sker skrämmande många dödsfall av cancer, blodproppar och hjärtinfarkter i grupper där sådant aldrig tidigare har varit ett problem, nämligen bland unga:

Det sista steget blir uppror, revolution, krig. Kalla det vad du vill.