Jamtland, Jamtland, jamt o standut!

När jag skriver detta så pågår ett imperialistiskt spektakel på TV. Folk går man ur huse för att hylla hur en stormakt krossade en självständig republik, och införlivade det som en eftersatt provins under fem hundra år.

Jag pratar givetvis inte om när Vladimir Putin hyllas av sina fans på en arena i Moskva, utan ett skidlopp vid namn Birkebeinerne som just nu går i Norge.

Officiellt så hyllar det hur Håkon Håkonsson blev förd över fjället år 1205 av två modiga skidlöpare när han bara var drygt ett år gammal. Detta var under en blodig och kaotisk tid i Norges historia där olika kungar stred mot varandra. Håkan blev dock till slut krönt till kung år 1247.

Det parti som stödde honom kallades nedsättande för birkebeinerne, det vill säga björk-beningarna. Vad man menade med detta är lite oklart, men kanske var det för att de hade skor av björknäver. Antagligen antydde detta ett fattigt ursprung.

Partiet grundades 1174 med det uttryckliga målet att avsätta kung Magnus Erlingsson, och det hade sitt starkaste stöd runt Trondheim. Man har tolkat det som en slags populistiskt bondeuppror, och namnet antyder att de värvade medlemmar från de lägre samhällsklasserna.

Granne med Tröndelagen, på andra sidan fjället låg då den självständiga bonderepubliken Jämtland. År 1177 så tågade birkebeinarnas armé genom Jämtland för att erövra själva Trondheim utan att Jämtarna satte upp motstånd.

Nu kan det låta oskyldigt att tåga igenom ett land. Men alla arméer marscherar på sina magar. De behövde alltså skaffa mat under vägen. Så man kan anta att det skedde en del spontan beskattning under vägen, vilket givetvis måste ha väckt en del missnöje.

När de så året efter försökte igen, så väntade jämtarna på dem mellan Sunne och Andersön på Storsjöns is. Birkebeinerne hade 100 män, medan Jämtarna hade en styrka på 1200 män. Tyvärr så led jämtarna av dåligt ledarskap, och stor förvirring uppstod i leden varför det slutade med att de mestadels gjorde ner varandra och förlorade slaget.

I och med detta så förlorade Jämtland sin självständighet, och blev en del av Norge fram till freden vid Brömsebro år 1645. (Jag kan för övrigt rekommendera ett besök på Blomlöfs rökeri vid Brömsebro följt av en titt på fredsstenen).

Jämtland och Härjedalen skall med land, folk, skansar, höghet, härlighet, jurisdiktion, andlig och världslig skatt, ingäld ränta och rättighet tillfalla Sverige

Fredsavtalet vid Brömsebro

Det skulle dröja ända till 1963 innan republiken Jämtland återuppstod. Den förste presidenten blev Yngve Gamlin (1963-1983). Hans kanske främsta kupp mot storsvensken var att han stal proppen till harpsundsekan vilket gjorde det mycket svårare för Sverige att driva en självständig utrikespolitik. Åtminstone tills de hade hittat en ersättningspropp. Originalet finns dock i Strömsund i Jämtland som en evig påminnelse om denna seger.

Efter Yngve Gamlin regerade Moltas Eriksson (1983-1988), som hämnades på Norrmännen genom sin mycket populära sång där han på ett rättvist sätt analyserar det norska kynnet.

En hopplös håg, och en panna som är låg, så att hatten ramlar av.

Norrmän – Moltas Eriksson

Efter honom regerade Ewert Ljusberg (1989-2021) fram till förra året. Han var kanske mest känd för det svenska folket som historieberättare i “Har du hört den förut?” Men han gjorde även skivor med bland annat Bengt Sändh.

Just nu står republiken utan president. Det är alltså en så kallad interregnum-period. Mycket står på spel. Det vore antagligen katastrof för republiken Jämtland som idé om man valde någon politiskt korrekt socialdemokratisk kulturtant.

Det som behövs är en lätt illaluktande periodare med alldeles för många barn med alldeles för många kvinnor och en på tok för vass tunga för hans eget bästa. Men det kanske är för mycket att hoppas på.