Skadi – Skandinaviens gudinna

Skadi, eller Skade, är en av de mest mystiska gudinnorna, eller kanske jättinnorna i nordisk mytologi. Cú Chulainn som vi har skrivit om tidigare, har dessutom en koppling till henne och till Alperna, eller Skottland eller kanske Skandinavien?

Namnet Skade eller Skadi, är kanske besläktat med verbet/substantivet skada, kanske skulle hennes namn alltså betyda att hon var en skada, eller att hon orsakade skada, på samma sätt som ordet “skadlig” kan beteckna både något som är sårbart (känsligt för skada) och något som kan orsaka skada.

Men kanske mer sannolikt är att hennes namn är besläktat med olika germanska ord för skugga, exv. tyskans Schatten och engelskans shade. Hon skulle alltså då vara en slags skuggan-gudinna, eller härskarinna över eller i skuggorna.

En tolkning som är relaterad till denna etymologi är att hon skulle ha fått sitt namn ifrån halvön Skandinavien (Skadis-ey, Skadis ö). Namnet på Skandinavien skulle då vara skuggornas land. Något som är värt att fundera lite över.

Att kalla ett land för skugg-landet är intressant.

Den spontana tolkningen av skugg-landet är kanske “de dödas land”, och oftast tänker man sig att de dödas land ligger i väster, där solen går ner och dör varje kväll. Man kanske är det inte riktigt så som det skall tolkas. Vi kommer tillbaka till det när vi gör ett kort besök i Nordirland.

Berättelsen om Skade är rätt sorglig. Enligt Gylfaginning så är hon dotter till Thjazi, eller Tjatse. Han var en jätte som ägde en örn-hamn. Han utpressade Loke att stjäla Idun som hustru till honom. Dessvärre var det så att det var hennes äpplen som höll gudarna unga, så de var tvungna att få tillbaka henne.

När gudarna fick veta om Lokes roll i kidnappningen så tvingade de honom att resa till Jotunheim och ta tillbaka henne. För att göra detta så använde han en falk-hamn. Tjatse följde efter honom i sin örn-hamn ända till asgårds murar där han brann upp i en eld som gudarna hade tänt längs muren.

Skade tar då en hjälm, en brynja och vapen och drar till Asgård. Gudarna går då med på att kompensera henne för mordet på hennes far, och hon får då lov att välja sig en make bland gudarna. Givetvis vill hon gifta sig med den förträfflige Balder, men hon får bara välja bland gudarna genom att titta på deras nakna fötter. Njord, som alltid står i vatten med fötterna, har givetvis de vackraste fötterna, så hon råkar välja honom istället för Balder. Men valet är gjort.

Äktenskapet blir dock inte lyckligt. Skade vill bo i bergen där vargarna ylar, men då kan inte Njord sova. Njord vill bo vid havet där måsarna skränar, och där kan inte Skade sova. Så, det var inget lyckligt äktenskap.

Tochmarc Emire (Frieriet till Emer), handlar om hur Ulsters store hjälte Cú Chulainn, innan han får gifta sig med sin älskade Emer, måste utföra ett antal stordåd för att visa att han är en stor krigare. Han skickas då till Alpae (bokstavl. “Alperna”), som här syftar till Skottland.

Där tränas han först av Domnall, och när han har tränats där, så skickas han vidare till trollkvinnan Scáthach för ytterligare träning. Från henne får han ett magiskt spjut, och undervisning i strid. Han blir trolovad även med hennes dotter, och hjälper Scáthach att kriga mot hennes rivaler i Skottland.

Namnet Scáthach är etymologiskt identiskt med namnet Skade, och båda två bor i bergen. Även namnet Skottland skulle kunna komma från samma indoeuropeiska rot som Skade och Skandinavien.

Detta leder till en annan tolkning av vilka skuggor det skulle kunna handla om. Från Nordirland sett (Cú Chulainns hemland), så ligger Skottland så till att det skuggar soluppgången. Det samma gör Skandinavien sett från Danmark och möjligen från de brittiska öarna.

Skade kallas ibland för skidgudinnan, så det har föreslagits att hon hade en särskild relation till Ull, som delar detta attribut. Men det finns inget i myterna som tyder på det. Hon är en skicklig skytt, och som jättinna så är hon antagligen trollkunnig. Så likheterna är verkligen stora mellan Scáthach och Skade.